Miss eller lyckad?
Just nu är jag lite mer blåhårig än resten utav er! Sådetså.
Lördag i Skellefteå
Sitter hemma hos syrran. Jag och mamma åkte hit med chinese slash thai m.a.o. asiatiskt och åt, sedan har vi sett Mamma Mia och sjungit och masserat varandra.
En sådan där vanlig svenssonlördag alltså... med inslag av medelhavshysteri.
Nu säger mamma att vi ska åka hem så jag hinner inte tänka på vad jag skriver, men igår var det en runda på O'learys och lite dans och bravader på Station8. Idag har det varit julklapps- och underklädesinventering, bra kombination för då kan jag helt oförhappandes välja några av underkläderna och ge bort även dem om jag känner att julklapparna i sig var dåliga...
Jag längtar till Shayan som är på fest och så längtar jag efter Carro som är på Scharinska, men förutom det känner jag mig utomordentligt tillfreds med tillvaron.
Puss på er!
En sådan där vanlig svenssonlördag alltså... med inslag av medelhavshysteri.
Nu säger mamma att vi ska åka hem så jag hinner inte tänka på vad jag skriver, men igår var det en runda på O'learys och lite dans och bravader på Station8. Idag har det varit julklapps- och underklädesinventering, bra kombination för då kan jag helt oförhappandes välja några av underkläderna och ge bort även dem om jag känner att julklapparna i sig var dåliga...
Jag längtar till Shayan som är på fest och så längtar jag efter Carro som är på Scharinska, men förutom det känner jag mig utomordentligt tillfreds med tillvaron.
Puss på er!
Skellefteå
Idag vaknade jag alldeles för sent igen.
Jag har hunnit gå en promenad, åka in till stan och möta Malin och handlat. Sedan har jag spenderat resten av tiden med matlagning och bakning.
Lagade pasta med vitvinskokta blåmusslor och färsk tomatsås, vitlök, persilja och en chocolate chip walnut brownie till efterrätt.
Mamma fick sicilianskt vitt vin, men jag drack vatten. Måste gå och ställa bort bilen i garaget... Nykter bilkörning for life...
Har hittills tre förslag på olika grupper att inta bardiskarna och dansgolven med, men jag vet inte... Mamma är så glad när jag är hemma, vilket såklart gör mig glad. Hon kanske ska få rå om mig hela helgen.
Vi börjar med att se Mamma Mia och Idol, sedan får vi se.
Tjejen jag bor med har kommit på att flytta utomstads och eftersom att jag ju tänker vara i Skellefteå den närmsta tiden efter mitt vikariat i Umeå så säger vi upp lägenheten. Då var Linn bostadslös igen. Ska se till att jag hamnar med i statistiken!
Jag är dock bara lycklig. Slipper hyran och så öppnas alla dörrar för mig och Erika och Malin att utnyttja vår arbetslöshet till max... Härligt att vi står samlade mot eländet!
Kram på er, HÄRLIG FREDAG!
Jag har hunnit gå en promenad, åka in till stan och möta Malin och handlat. Sedan har jag spenderat resten av tiden med matlagning och bakning.
Lagade pasta med vitvinskokta blåmusslor och färsk tomatsås, vitlök, persilja och en chocolate chip walnut brownie till efterrätt.
Mamma fick sicilianskt vitt vin, men jag drack vatten. Måste gå och ställa bort bilen i garaget... Nykter bilkörning for life...
Har hittills tre förslag på olika grupper att inta bardiskarna och dansgolven med, men jag vet inte... Mamma är så glad när jag är hemma, vilket såklart gör mig glad. Hon kanske ska få rå om mig hela helgen.
Vi börjar med att se Mamma Mia och Idol, sedan får vi se.
Tjejen jag bor med har kommit på att flytta utomstads och eftersom att jag ju tänker vara i Skellefteå den närmsta tiden efter mitt vikariat i Umeå så säger vi upp lägenheten. Då var Linn bostadslös igen. Ska se till att jag hamnar med i statistiken!
Jag är dock bara lycklig. Slipper hyran och så öppnas alla dörrar för mig och Erika och Malin att utnyttja vår arbetslöshet till max... Härligt att vi står samlade mot eländet!
Kram på er, HÄRLIG FREDAG!
Frida Hyvönen
Jag är precis, som resten av Sveriges musikälskande kår, helt tagen.
Anledningen till att jag lyssnar på henne just nu finns faktiskt, och den är konkret och medveten. Inte bara för att.
Jag har känslor i mig som jag på grund av ett fjorton mil stort fysiskt avstånd inte kan få utlopp för. Trots ett oräkneligt antal album och varierade artister, genrer och lyrikstilar så kunde jag inte hitta någonting som kunde tillfredsställa den brännande, diffusa känslan av... vad det nu är som får mig att känna. Kärlek..?
Ja, kärlek. Va? Vill jag få den känslan tillfredsställd? Nej, fel ordval. Det finns dock inget annat ord som beskriver det. Jag vill liksom dela den med någon. Få känna att den finns, att andra har känt det och förstår storheten. För när världsordningen ser ut som den gör är det svårt att tänka sig att andra människor känner det. Känner du det?
Den bästa att dela allt med är de som skriver och sjunger det de skrivit.
I mina försök att minnas den bästa lovesong jag någonsin hört så kom jag på att jag måste skriva den själv.
Tills dess - Frida will do.
Anledningen till att jag lyssnar på henne just nu finns faktiskt, och den är konkret och medveten. Inte bara för att.
Jag har känslor i mig som jag på grund av ett fjorton mil stort fysiskt avstånd inte kan få utlopp för. Trots ett oräkneligt antal album och varierade artister, genrer och lyrikstilar så kunde jag inte hitta någonting som kunde tillfredsställa den brännande, diffusa känslan av... vad det nu är som får mig att känna. Kärlek..?
Ja, kärlek. Va? Vill jag få den känslan tillfredsställd? Nej, fel ordval. Det finns dock inget annat ord som beskriver det. Jag vill liksom dela den med någon. Få känna att den finns, att andra har känt det och förstår storheten. För när världsordningen ser ut som den gör är det svårt att tänka sig att andra människor känner det. Känner du det?
Den bästa att dela allt med är de som skriver och sjunger det de skrivit.
I mina försök att minnas den bästa lovesong jag någonsin hört så kom jag på att jag måste skriva den själv.
Tills dess - Frida will do.
Syster
Nu är jag hemma hos min syster, hennes två barn och hennes sambo som förvisso även är pappa till dessa förut nämnda barn.
Vi ska äta kyckling och risotto.
Jag missade lunchen med Malin eftersom att jag hade en förbesiktning på bilen precis vid lunchtid, sedan har jag bara varit här och byggt lego, tågbanor, spelat interaktiva spel med Filip och sett efter så att inga barn blir huggna i ansiktet.
Hörs sen!
Vi ska äta kyckling och risotto.
Jag missade lunchen med Malin eftersom att jag hade en förbesiktning på bilen precis vid lunchtid, sedan har jag bara varit här och byggt lego, tågbanor, spelat interaktiva spel med Filip och sett efter så att inga barn blir huggna i ansiktet.
Hörs sen!
Mina bästa vänner (bara för att de är så koola)
Hon till höger är den tokiga bruttan som just nu befinner sig i Burkina Faso.
Hon kommer hem om... (räknar på fingrarna...) sexton dagar!
That will be aw... wait for it... some!
Djurminne
När man kommer till ett ställe där så många minnen har blivit befästa så är det stor chans att de gör sig påminda igen.
Här följer bilder på alla de djur som har vuxit upp och somnat in här hemma.
Lex (som lyckligt nog inte somnat in) och Skruttan
Skruttis
Sälen som fick bo i badkaret
Frans, min snygga siames
Mysan och Tim hjälps åt att slita badrocksremmen i stycken
Mysan hade sina ställningar. Weird pos. nr. 19!
Lex på havet
Här följer bilder på alla de djur som har vuxit upp och somnat in här hemma.
Lex (som lyckligt nog inte somnat in) och Skruttan
Skruttis
Sälen som fick bo i badkaret
Frans, min snygga siames
Mysan och Tim hjälps åt att slita badrocksremmen i stycken
Mysan hade sina ställningar. Weird pos. nr. 19!
Lex på havet
Mamma
Jag kom för någon timme sedan innanför dörrarna i mammas värmeljusupplysta tvårummare med mamma vid spiset, uppstekandes pannkaka till mig. Det tog nästan två timmar att köra från Umeå till Skellefteå, mycket tack vare en plogbil som vägrade köra in på en P-ficka och låta oss i kön köra förbi.
Det hann bli mörkt, men jag fruktade inte för mitt liv.
Igår kväll var jag och Shayan och såg Twilight på bio. Vi var båda begeistrade av hur snygg den filmen är. Det spelar ingen roll att målgruppen var tvungen att få många bekräftande repliker och att kärlekshistorien kändes som om den var berättad av en pretentiös 15-åring. I loved it!
Vi slog vad om tusen spänn att uppföljaren kommer innan 2010. Jag tror på inte.
Nu ska jag fortsätta mysa i den hemkära värmen innan jag åker vidare till syrran och barnen. Ikväll blir det ett besök i stallet hos den gamla märren.
Det hann bli mörkt, men jag fruktade inte för mitt liv.
Igår kväll var jag och Shayan och såg Twilight på bio. Vi var båda begeistrade av hur snygg den filmen är. Det spelar ingen roll att målgruppen var tvungen att få många bekräftande repliker och att kärlekshistorien kändes som om den var berättad av en pretentiös 15-åring. I loved it!
Vi slog vad om tusen spänn att uppföljaren kommer innan 2010. Jag tror på inte.
Nu ska jag fortsätta mysa i den hemkära värmen innan jag åker vidare till syrran och barnen. Ikväll blir det ett besök i stallet hos den gamla märren.
Resultatet av ihärdigt klubbande
Två bilder där jag inte ser ful ut
Tar typ ett år att lägga upp varje bild och jag måste i säng för längesen!
Måndag
Idag var det upp klockan sex, ut i stormen med dubbla vinterjackor, och framme vid jobbet klockan sju.
Jobb och möte oavbrutet till klockan 17.00 då jag begav mig iväg för att genomlida vad jag trodde skulle bli ett hemskt och sorgligt samtal, men visade sig bli en öppning till något vackert.
Missuppfattningar och icke rak kommunikation ställer till det och just nu är det sista jag vill att ställa till det... här.
Rimmar på där, sär, lär, per, när och kär.
Bara så ni vet.
Jobb och möte oavbrutet till klockan 17.00 då jag begav mig iväg för att genomlida vad jag trodde skulle bli ett hemskt och sorgligt samtal, men visade sig bli en öppning till något vackert.
Missuppfattningar och icke rak kommunikation ställer till det och just nu är det sista jag vill att ställa till det... här.
Rimmar på där, sär, lär, per, när och kär.
Bara så ni vet.
De världsomvälvande nyheterna or The Revealation.
Linn, som på grund av oförutsedda själsliga tillkortakommanden inte kunde vara med oss ikväll, finns med på videolänk där hon låter hälsa följande:
(Klicka på länken nedan för att ta del av uttalandet.)
http://adobepresentation.linnthanksthepublic.syntaxerrordotcom.com
Pga. bristfällig ljudupptagning har vi även med talet i textad form;
Kära medsympatisörer och kärlekskamrater. Vi har samlat till denna offentliga presskonferens för att, som ni alla redan är införstådda med, klargöra vissa rykten som cirkulerat runt bloggosfären och mitt kaotiska hjärncellsjippo till maskineri. Så, här är de:
I'm coming home to mama!
(Klicka på länken nedan för att ta del av uttalandet.)
http://adobepresentation.linnthanksthepublic.syntaxerrordotcom.com
Pga. bristfällig ljudupptagning har vi även med talet i textad form;
Kära medsympatisörer och kärlekskamrater. Vi har samlat till denna offentliga presskonferens för att, som ni alla redan är införstådda med, klargöra vissa rykten som cirkulerat runt bloggosfären och mitt kaotiska hjärncellsjippo till maskineri. Så, här är de:
I'm coming home to mama!
Ledsamheter
Kvällen igår blev riktigt bra.
Vi tog taxi in till stan, jag, Carro, Micke och Erik, och grundade med en sväng in på Scharinska. Låten som spelades när vi gjorde entré var Jag är en vampyr, vilket satte standarden.
Jag sa till Carro att hon inte skulle ta ut pengar för att jag skulle stå för kalaset ikväll. Det kändes som det enda rätta då hon fått stå till hands med inträdeskontanter och annat förut. Hon lyssnade dock inte på mig och tog ut pengar, vilket var en himla tur. Vid första beställningen på Scharren nekade kassan mitt kort. Jag förstod inte alls var pengarna kunde ha farit, men efter 130 för taxin och 100 i inträde så var ju mina överförda pengar borta, kalkylerade jag snabbt ut sen...
När jag började rota runt i väskan på bardisken armbågade jag ut en öl som flög på killen som ägde den så han fick ha sin egen wet-t-shirt-contest. "Förlåt, förlåt, förlåt!"
"Äh, det är lugnt... bara du köper en öl eller två så är det ingen fara."
"Ja, alltså jag har inga pengar fick jag just veta, så jag kan inte ens betala det jag har beställt... det blir svårt tyvärr."
Då tyckte han inte att det var lugnt längre, och eftersom att det var hans fel (han ställde ölen bakom min arm som jag hade uppe på bardisken) så kände jag att jag blev irriterad och sa att han kunde ha hållit i sin öl med mer säkerhet... Till slut sa han att han skojade och jag och Carro fick ta oss ur vår betalningsknipa. Jag ringde sedan min kära svåger som gick in på internetbanken och förde över 300 kr till mitt personkonto från mitt andra konto. Bra! All set!
Då kom bara nästa nederlag när vi lämnade Scharinska för att gå till O'learys. Bankomaten på vägen däremellan påstod att mitt kort inte funkade!
Så Carro fick langa upp pengar igen. Det var i högsta grad penibelt. Inne i baren på Olles hade dock mitt kort bestämt sig för att funka igen, så kvällen löste sig till det bästa.
Vi dansade. Jag dansade med en kille som efter första dansen frågade vad jag hette. Linn, svarade jag eftersom att artistnamn känns lite förlegat, och frågade vad han hette.
"Honey", svarade han och jag tänkte "ah, nice one dude!" och bad honom igen att berätta sitt namn.
"Jag heter Honey!" "H A N Y" bokstaverade han sedan.
Hahaha, kvällens höjdare.
När de stängde gick vi på Subway för att äta och då ringde Shayan och Phong som kom dit. Jag blev hyperglad och sedan åkte vi bil hem till Shayan, åt och såg Clone Wars. Jag har ännu inte sett Star Wars, men hoppas för hemfridens skull att den är bättre.
Klockan sex imorse var vi i säng, alltså samma tid som jag ska upp imorgon bitti. Känns tungt.
Något annat som känts tungt idag är att jag har känt en sådan fruktansvärt längtan hem... efter mamma, min syster, Filip och Emil, mormor, Malin, Erika... Jag ringde mamma och grät i en halvtimme och beslutade mig för rätt så omvälvande saker som jag inte riktigt vet hur jag ska hantera ännu.
Jag berättar mer imorgon.
Nu kvällspromenad och i säng.
Sov gott.
Vi tog taxi in till stan, jag, Carro, Micke och Erik, och grundade med en sväng in på Scharinska. Låten som spelades när vi gjorde entré var Jag är en vampyr, vilket satte standarden.
Jag sa till Carro att hon inte skulle ta ut pengar för att jag skulle stå för kalaset ikväll. Det kändes som det enda rätta då hon fått stå till hands med inträdeskontanter och annat förut. Hon lyssnade dock inte på mig och tog ut pengar, vilket var en himla tur. Vid första beställningen på Scharren nekade kassan mitt kort. Jag förstod inte alls var pengarna kunde ha farit, men efter 130 för taxin och 100 i inträde så var ju mina överförda pengar borta, kalkylerade jag snabbt ut sen...
När jag började rota runt i väskan på bardisken armbågade jag ut en öl som flög på killen som ägde den så han fick ha sin egen wet-t-shirt-contest. "Förlåt, förlåt, förlåt!"
"Äh, det är lugnt... bara du köper en öl eller två så är det ingen fara."
"Ja, alltså jag har inga pengar fick jag just veta, så jag kan inte ens betala det jag har beställt... det blir svårt tyvärr."
Då tyckte han inte att det var lugnt längre, och eftersom att det var hans fel (han ställde ölen bakom min arm som jag hade uppe på bardisken) så kände jag att jag blev irriterad och sa att han kunde ha hållit i sin öl med mer säkerhet... Till slut sa han att han skojade och jag och Carro fick ta oss ur vår betalningsknipa. Jag ringde sedan min kära svåger som gick in på internetbanken och förde över 300 kr till mitt personkonto från mitt andra konto. Bra! All set!
Då kom bara nästa nederlag när vi lämnade Scharinska för att gå till O'learys. Bankomaten på vägen däremellan påstod att mitt kort inte funkade!
Så Carro fick langa upp pengar igen. Det var i högsta grad penibelt. Inne i baren på Olles hade dock mitt kort bestämt sig för att funka igen, så kvällen löste sig till det bästa.
Vi dansade. Jag dansade med en kille som efter första dansen frågade vad jag hette. Linn, svarade jag eftersom att artistnamn känns lite förlegat, och frågade vad han hette.
"Honey", svarade han och jag tänkte "ah, nice one dude!" och bad honom igen att berätta sitt namn.
"Jag heter Honey!" "H A N Y" bokstaverade han sedan.
Hahaha, kvällens höjdare.
När de stängde gick vi på Subway för att äta och då ringde Shayan och Phong som kom dit. Jag blev hyperglad och sedan åkte vi bil hem till Shayan, åt och såg Clone Wars. Jag har ännu inte sett Star Wars, men hoppas för hemfridens skull att den är bättre.
Klockan sex imorse var vi i säng, alltså samma tid som jag ska upp imorgon bitti. Känns tungt.
Något annat som känts tungt idag är att jag har känt en sådan fruktansvärt längtan hem... efter mamma, min syster, Filip och Emil, mormor, Malin, Erika... Jag ringde mamma och grät i en halvtimme och beslutade mig för rätt så omvälvande saker som jag inte riktigt vet hur jag ska hantera ännu.
Jag berättar mer imorgon.
Nu kvällspromenad och i säng.
Sov gott.
Festligheter
Befinner mig nu på festen, men som studenter och forna sådana förmodligen är varse så är dessa tillställningar sällan särskilt uppslutna. Några sitter och spelar Guitar Hero 4, vi andra går omkring och försöker få samligen att samla sig.
Jag längtar tills Shayan ringer.
Ikväll blir det Popterror på Teatercaféet, eller Scharinska. Längtar till Scharinska. Längesen.
Nu fortsätter vi.
Förresten, glömde berätta något av det sjukaste jag har sett. När jag var ute och gick på Östra Ersboda i fredags så såg jag en buss lämna hållplatsen. Jag såg en liten pojke springa efter bussen, ta tag där bak och glida på fötterna efter den. Det såg livsfarligt ut. Dock inte lika sjukt som 19-åringen som tog livet av sig inför livewebcam på youtube.
Kram och ha en fin lördagskväll!
Jag längtar tills Shayan ringer.
Ikväll blir det Popterror på Teatercaféet, eller Scharinska. Längtar till Scharinska. Längesen.
Nu fortsätter vi.
Förresten, glömde berätta något av det sjukaste jag har sett. När jag var ute och gick på Östra Ersboda i fredags så såg jag en buss lämna hållplatsen. Jag såg en liten pojke springa efter bussen, ta tag där bak och glida på fötterna efter den. Det såg livsfarligt ut. Dock inte lika sjukt som 19-åringen som tog livet av sig inför livewebcam på youtube.
Kram och ha en fin lördagskväll!
Någon filmade mig
Nej, Shayan filmade mig igår kväll. Jag går tillbaka till att bara dricka 3,5:or. Det är det enda som är säkert idag!
Ni får se bilder sedan. Idag har jag tagit det extremt lugnt... Nu ska jag åka och hämta Carro och sedan iväg på någon fest. Som sagt, folköl. Jag åt pommes i natt! Det radikalt dåliga beslutet fick mig att fuska idag också. Har ätit glass... Men, tillbaka till dieten på allvar imorgon.
Jag har samma topp som igår, för den är snygg.
Hey, vad gör det om hundra år?
Ni får se bilder sedan. Idag har jag tagit det extremt lugnt... Nu ska jag åka och hämta Carro och sedan iväg på någon fest. Som sagt, folköl. Jag åt pommes i natt! Det radikalt dåliga beslutet fick mig att fuska idag också. Har ätit glass... Men, tillbaka till dieten på allvar imorgon.
Jag har samma topp som igår, för den är snygg.
Hey, vad gör det om hundra år?
Varierad kost... NOT!
Kom precis från jobbet. Oj vad vi har sjungit.
Mat idag; samma frukost som igår.
Lunch; ugnsstekt kycklingfilé, sallad och tzatsiki.
Mellanmål; en tjock skiva brie. Kaffe med vispad grädde.
Middag; ?
(För de som inte har sett Borat the movie måste jag låta som världens töntigaste considering the headline.)
Nu ska jag packa ihop lite kläder och smink och kameran - inte att förglömma, åka iväg på stan och bolaget, sedan till Shayan och festa.
Grymt peppad på charader och musik och dans!
Hoppas jag inte får feber... Om jag får det blir det ju så svettigt på dansgolvet...
Ha en fin fredag vänner!
Mat idag; samma frukost som igår.
Lunch; ugnsstekt kycklingfilé, sallad och tzatsiki.
Mellanmål; en tjock skiva brie. Kaffe med vispad grädde.
Middag; ?
(För de som inte har sett Borat the movie måste jag låta som världens töntigaste considering the headline.)
Nu ska jag packa ihop lite kläder och smink och kameran - inte att förglömma, åka iväg på stan och bolaget, sedan till Shayan och festa.
Grymt peppad på charader och musik och dans!
Hoppas jag inte får feber... Om jag får det blir det ju så svettigt på dansgolvet...
Ha en fin fredag vänner!
Dag fyra i dietsammanhang avklarad
http://enbart.com/om-maten-och-mig/
Här ovan är en blogg skriven av en kille som äter LCHF för att må bra. Han publicerar sina hemsnickrade recept och länkar till andra bra sidor.
Jag känner att jag har funnit min tillhörighet här i livet. Jag övervägde antikapitalistiskt, socialnationalistiskt, vegetariskt, veganskt, kängburet, svartklätt, dreadlocksbehårat, litterärt, men, det är först nu jag har kommit hem.
Idag har jag ätit yoghurtkeso med jordgubbar och två stekta ägg till frukost, kyckliglårfiléer med sallad och vitlökssås till lunch, ägg och bacon till mellanmål, ostgratinerad fisk- och broccolisoppa till middag, och ikväll har jag ätit vitmögelost och syndat med Julmust light. Jag var bara tvungen... Har varit och handlat juldekorationer, en duk, en fin röd korg, en gammal turkos pepparkaksask, röda blockljus, elljusstake och stjärna man har i fönstret... små änglar, små röda ljusstakar och stora röda bjällror i ett sidensnöre och en röd uteljuslykta. Det gick inte utan must. Skippade dock julmusiken och körde på Parken, men jag hade nog mycket känsla.
Tyvärr avbröts min gemytliga ensamma eftermiddag med ett telefonsamtal i vilket jag fick veta att Hera ska säljas... Den 15-åriga tjejen som rider henne de resterande fem dagarna i veckan har tappat ridintresset. Jag sa till hennes farmor och kände mig så föråldrad; "Ja, men det är ju sådär i den där åldern... Intressen försvinner och det är ju så mycket annat som tar över..." Som om jag skulle kunna uttala mig om att det skulle vara ett åldersrelaterat fenomen?
Nyss kokade jag blomkål och mosade med grädde och smör, peppar, salt och muskotnöt. Gott. Men jag är fortfarande ledsen. Kände dock när jag åt det som inte rymdes i matlådan, att det där var mat som Nigella Lawson skulle ha kallat comfort food. Jag kände mig lite tröstad när jag gafflade upp ur kastrullen.
Nu blir det tidigkväll. Upp sex imorgon igen.
Här ovan är en blogg skriven av en kille som äter LCHF för att må bra. Han publicerar sina hemsnickrade recept och länkar till andra bra sidor.
Jag känner att jag har funnit min tillhörighet här i livet. Jag övervägde antikapitalistiskt, socialnationalistiskt, vegetariskt, veganskt, kängburet, svartklätt, dreadlocksbehårat, litterärt, men, det är först nu jag har kommit hem.
Idag har jag ätit yoghurtkeso med jordgubbar och två stekta ägg till frukost, kyckliglårfiléer med sallad och vitlökssås till lunch, ägg och bacon till mellanmål, ostgratinerad fisk- och broccolisoppa till middag, och ikväll har jag ätit vitmögelost och syndat med Julmust light. Jag var bara tvungen... Har varit och handlat juldekorationer, en duk, en fin röd korg, en gammal turkos pepparkaksask, röda blockljus, elljusstake och stjärna man har i fönstret... små änglar, små röda ljusstakar och stora röda bjällror i ett sidensnöre och en röd uteljuslykta. Det gick inte utan must. Skippade dock julmusiken och körde på Parken, men jag hade nog mycket känsla.
Tyvärr avbröts min gemytliga ensamma eftermiddag med ett telefonsamtal i vilket jag fick veta att Hera ska säljas... Den 15-åriga tjejen som rider henne de resterande fem dagarna i veckan har tappat ridintresset. Jag sa till hennes farmor och kände mig så föråldrad; "Ja, men det är ju sådär i den där åldern... Intressen försvinner och det är ju så mycket annat som tar över..." Som om jag skulle kunna uttala mig om att det skulle vara ett åldersrelaterat fenomen?
Nyss kokade jag blomkål och mosade med grädde och smör, peppar, salt och muskotnöt. Gott. Men jag är fortfarande ledsen. Kände dock när jag åt det som inte rymdes i matlådan, att det där var mat som Nigella Lawson skulle ha kallat comfort food. Jag kände mig lite tröstad när jag gafflade upp ur kastrullen.
Nu blir det tidigkväll. Upp sex imorgon igen.
Woo-girl
"Look at what they're really saying with their "woos"".
Ja, jag kände då i alla fall inte igen mig. Det ska ni veta.
Men det var underbart att se HIMYM igen. "Sweden isn't France."
"Eh-yes it is..."
Jag ringde och fråntog mig själv ansvaret för hästen idag. Gick inte heller på kommunens möte, där det tillochmed skulle serveras fika. Jag har bara druckit vitaminer och ätit grönsaker och tacos. Nu dricker jag té med honung som jag unnar mig dispens för från dieten. Antiinflammatoriska egenskaper.
Ni vet min UVI som jag tydligen inte hade enligt läkaren i lördags?
Han ringde ikväll och berättade att jag visst hade den nämnda sjukdomen och nu skulle han skriva ut antibiotika. Här har jag alltså gått nästan en vecka extra med en infektion som kan ge mig njurskador. Tack och bock.
Han undrade lite eftertänksamt vad min egen teori om orsaken till dessa infektioner var. Jag svarade att jag inte var så bra att kissa efter att jag hade haft sex. Då fick jag bannor ska kvinnorna veta.
Så hör nu! Gå på toa efter samlag. Jag skulle även vilja säga efter oralsex... vem vill ha killbaciller i snippan liksom?
Kram och sov gott.
Ja, jag kände då i alla fall inte igen mig. Det ska ni veta.
Men det var underbart att se HIMYM igen. "Sweden isn't France."
"Eh-yes it is..."
Jag ringde och fråntog mig själv ansvaret för hästen idag. Gick inte heller på kommunens möte, där det tillochmed skulle serveras fika. Jag har bara druckit vitaminer och ätit grönsaker och tacos. Nu dricker jag té med honung som jag unnar mig dispens för från dieten. Antiinflammatoriska egenskaper.
Ni vet min UVI som jag tydligen inte hade enligt läkaren i lördags?
Han ringde ikväll och berättade att jag visst hade den nämnda sjukdomen och nu skulle han skriva ut antibiotika. Här har jag alltså gått nästan en vecka extra med en infektion som kan ge mig njurskador. Tack och bock.
Han undrade lite eftertänksamt vad min egen teori om orsaken till dessa infektioner var. Jag svarade att jag inte var så bra att kissa efter att jag hade haft sex. Då fick jag bannor ska kvinnorna veta.
Så hör nu! Gå på toa efter samlag. Jag skulle även vilja säga efter oralsex... vem vill ha killbaciller i snippan liksom?
Kram och sov gott.
Gamla bilder
10 timmars sömn
I natt gick jag och lade mig vid 1-tiden, läste några sidor och somnade sedan gott i den renbäddade sängen.
Jag hade ställt väckaren på nio, steg upp, hälsade på Rasmus som satt i vardagsrummet, kissade och kände på vanligt manér efter om jag är frisk, sedan gick jag dumdristigt nog och la mig igen... Vaknade halv tolv med ett antal missade samtal och sms. Hade lösa planer på en frukostdejt (damn överlappande arbetstider) men den missade jag totalt. Jag tröstar mig dock med att jag faktiskt är smittad och behöver sova.
När jag väl steg upp tog jag och Lex en promenad, men innan i gick hann han med att se väldigt längtande ut.
Kolla söt.
Först stod han med armbågarna på soffan och tittade ut genom fönstret.
Sedan ändrade han läge i soffan och klev upp till hälften på fönsterbrädan.
Hemma igen insåg jag att jag borde laga frukost, men jag var så fruktansvärt osugen på ägg igen... ägg och bacon, gräddäggröra, stekta ägg, kokta ägg... jag ville inte.
Blandade därför ihop några matskedar tuskisk youhurt med nån deciliter Keso och åt tinade, frysta jordgubbar till. Efter att ha ätit struntsummor av kolhydrater smakade det (!) som värsta godsakerna. Blev även ett glas antioxidantbrus och ett glas c-vitaminbrus samt två stora koppar kaffe.
Till lunch kokade jag upp vatten, la i två grönsaksbuljongtärningar, broccoli och vit fisk. La på några skivor ost och blev mätt på en tallrik.
Så, vad blir den spännande middagen?
Kram
Jag hade ställt väckaren på nio, steg upp, hälsade på Rasmus som satt i vardagsrummet, kissade och kände på vanligt manér efter om jag är frisk, sedan gick jag dumdristigt nog och la mig igen... Vaknade halv tolv med ett antal missade samtal och sms. Hade lösa planer på en frukostdejt (damn överlappande arbetstider) men den missade jag totalt. Jag tröstar mig dock med att jag faktiskt är smittad och behöver sova.
När jag väl steg upp tog jag och Lex en promenad, men innan i gick hann han med att se väldigt längtande ut.
Kolla söt.
Först stod han med armbågarna på soffan och tittade ut genom fönstret.
Sedan ändrade han läge i soffan och klev upp till hälften på fönsterbrädan.
Hemma igen insåg jag att jag borde laga frukost, men jag var så fruktansvärt osugen på ägg igen... ägg och bacon, gräddäggröra, stekta ägg, kokta ägg... jag ville inte.
Blandade därför ihop några matskedar tuskisk youhurt med nån deciliter Keso och åt tinade, frysta jordgubbar till. Efter att ha ätit struntsummor av kolhydrater smakade det (!) som värsta godsakerna. Blev även ett glas antioxidantbrus och ett glas c-vitaminbrus samt två stora koppar kaffe.
Till lunch kokade jag upp vatten, la i två grönsaksbuljongtärningar, broccoli och vit fisk. La på några skivor ost och blev mätt på en tallrik.
Så, vad blir den spännande middagen?
Kram
EMO-Linn
Igår när jag var ute på kvällspromenaden kom jag att tänka på att jag nog skulle uppfatta mig själv som en lättsam och relativt glad person om jag träffade mig själv idag. En person som inte vet vem jag har varit och läser min blogg rakt upp och ned skulle nog anse att ja... här är en helt normalstörd, normalbegåvad person med ett helt naturligt mänskligt känsloliv med dalar och toppar med medianen i en grå vardag. Ja, precis så skulle man tänka. Och idag är det nog så.
Jag har aldrig mått så bra som jag gör just nu. Jag känner mig rätt stabil, min ångest är lätthanterlig och mina glada stunder blir inte sådär maniska.
Jag liksom bara lever och tar det livet erbjuder och njuter av det mesta.
Det har dock inte alltid varit så. Jag tänkte igår när jag körde från jobbet hem till dagmatten, att det inte kändes det minsta jobbigt. Jag var glad att få hämta min Lex och glad att få komma hem. Hade det här varit för tre år sedan så hade jag känt att jag sprang runt i en cirkel av hemskheter som aldrig tog slut. Typ "upp på morgonen- fan det kom en ny dag, frysa och leta kläder som jag inte hittar, inte hinna äta frukost - fan - blodsockerfall, skrapa bilrutorna i ett mörker och en kyla som får mig att tro att jag är på nordpolen, frysa, köra in och lämna Lex, fan så betungande, komma till jobbet, jobba, köra omväg för att hämta Lex, parkera bilen - fan så jobbigt att stoppa i motorvärmaren!, hemma igen och så kommer alla dagar i resten av mitt liv att se ut. Jag ger upp." Jag kom alltså på mig själv med att inte vara låg.
Eftersom att jag har börjat att söka nytt jobb så tänkte jag att jag bore googla på mig själv och försöka eliminera riskerna att min framtida arbetsledare hittar hemskheter eftersom att det är den nya rutinen för nyanställningar... har jag hört.
Hittade en gammal blogg som jag bara skrev två inlägg på. Det var från den tiden jag inte alls var så glad.
Eftersom jag ska ta bort dem tänkte jag publicera texten här. Jag ler igenkännande när jag läser. (Bara för att göra er observanta så har jag kursiverat den gamla texten.) Read and enjoy en skräckslagen tonårings känslor.
Och relationer måste man upprätthålla...
... för att inte behöva återuppbygga.
Min vän Malin skrev i gästboken och påminde mig om att jag sällan håller liv i sidor som denna. Jag skapar dem främst för att jag tycker det är kul att fylla i information om mig själv, men att sedan kontinuerligt finna intresse att uppdatera är svårt.
Jag vet inte. Inte för att jag inte har mycket att säga... eller. Jo precis därför. Jag har så lite att säga. Mina tankar är de flesta dagar rätt så privata och allt för flackande för att jag ska kunna dela med mig av dem. Det går liksom inte även om jag vill.
Idag har jag haft en väldigt dålig dag. Jag har ingen aning varför. Det började med en smygande ostämning i morse. Jag hatar att börja jobba på kvällen. Det ger mig liksom tid att gå och inbilla mig diverse. Som att jag inte skulle tycka om mitt arbete. Vilket ju inte är fallet. Det ger mig också diverse dötimmar. Eftersom att jag ska börja jobba klockan 17 kan jag inte åka iväg eller påbörja några större projekt. Ändå är det för lång tid att bara mysa. Det blir alltså ickelevande tid då enbart tankarna frodas och snärjs in i varandra. Vid tiden när jag väl skulle köra iväg till jobbet var jag så låg att jag nästan behövde sjukskriva mig. Det gjorde jag såklart inte.
Jag har ändrat min medicinering. Eller läkaren gjorde. Förhoppningsvis kommer jag slippa myrkrypningarna i benen och den oändliga tröttheten.
Igår hade jag en bra dag. Vi åkte till Lycksele och gick på djurparken, jag, Erika, Filip och Andreas. Lex stannade hemma för jag hade en inituativ medvetenhet om att hundar inte fick gå in där. När vi kom fram stod det på en skylt "Hundar förbjudna på grund av smittorisk". Vilken tur. Efter att vi hade gått omkring i terrängliknande mark i flera timmar och sett på lodjur, vargar och björnar på knappt en meters avstånd var det säkert 80 grader i bilen. Lex hade inte varit så glad.
I slutet av vår rundvandring, efter litervis av svett och minst lika mycket fantastiska intryck var jag så less och så trött. När Filip skulle hoppa en sista gång i hoppmattan, som jag också hoppade i, kändes det som att jag hade skurat samma vinfläck på samma golv fem timmar i sträck.
Nu är jag hos mor, men ska nu åka iväg till mitt andra hem (vars läge är konfidentiellt).
Sov gott!
Fick du en minut Malin? Kanske en och en halv? Kram
Ibland tvekar jag på världesordningen. Ibland gör vissa mig återmedveten om dess skönhet.
Jag minns inte mina exakta formuleringar av avsky och som alla gånger förut minns jag inte heller känslan. Jag kan däremot erminna mig om att jag var besviken och oerhört utled på människan. Främst mina relationer till andra.
Jag hade haft en veckas semester, obetald sådan - kanske mer en veckas "nu-får-ni-inte-ringa-ut-mig-ledigt". Jag kom tillbaka till en arbetsplats som kändes som helt ny. Ingen verkade medveten om att jag ens varit borta. De sa knappt hej.
Deras totala likgiltighet inför mig gjorde mig totalt bestört. Det fick mig att fundera vidare i banor som att jag aldrig kommer hitta någon att älska och att även om jag skulle kunna älska vad finns då att älska? Jag tyckte att livet i sig kändes överflödigt. Om vi inte kan känna av de band som finns mellan alla levande varelser, vad har vi då?
Jag började rannsaka huruvida mina känslor inför de jag anser mig älska verkligen är kärlek och om jag ens jag känna.
Senare på kvällen skrev en vän i Göteborg. Jag hade inte ens tänkt på honom på veckor. Inte räknat med honom bland de som jag anser stå mig nära. Han skrev hur som helst att han skulle hem till Trästocks. Han skrev att han ville sitta med mig vid älven och ville prata med mig för att jag var fin och smart. Han sa att han mindes vår sommar för två somrar sedan, hammocken vi låg i och cigaretterna vi rökte. Bara de orden upprättade mitt ställningstagande att kontakter och närhet är det enda som gör livet till vad det är. Och jag mindes att kärlek finns.
Bildtext. Personerna på bilden har ingenting med texten att göra. Förutom att det är jag till höger.
Jag har aldrig mått så bra som jag gör just nu. Jag känner mig rätt stabil, min ångest är lätthanterlig och mina glada stunder blir inte sådär maniska.
Jag liksom bara lever och tar det livet erbjuder och njuter av det mesta.
Det har dock inte alltid varit så. Jag tänkte igår när jag körde från jobbet hem till dagmatten, att det inte kändes det minsta jobbigt. Jag var glad att få hämta min Lex och glad att få komma hem. Hade det här varit för tre år sedan så hade jag känt att jag sprang runt i en cirkel av hemskheter som aldrig tog slut. Typ "upp på morgonen- fan det kom en ny dag, frysa och leta kläder som jag inte hittar, inte hinna äta frukost - fan - blodsockerfall, skrapa bilrutorna i ett mörker och en kyla som får mig att tro att jag är på nordpolen, frysa, köra in och lämna Lex, fan så betungande, komma till jobbet, jobba, köra omväg för att hämta Lex, parkera bilen - fan så jobbigt att stoppa i motorvärmaren!, hemma igen och så kommer alla dagar i resten av mitt liv att se ut. Jag ger upp." Jag kom alltså på mig själv med att inte vara låg.
Eftersom att jag har börjat att söka nytt jobb så tänkte jag att jag bore googla på mig själv och försöka eliminera riskerna att min framtida arbetsledare hittar hemskheter eftersom att det är den nya rutinen för nyanställningar... har jag hört.
Hittade en gammal blogg som jag bara skrev två inlägg på. Det var från den tiden jag inte alls var så glad.
Eftersom jag ska ta bort dem tänkte jag publicera texten här. Jag ler igenkännande när jag läser. (Bara för att göra er observanta så har jag kursiverat den gamla texten.) Read and enjoy en skräckslagen tonårings känslor.
Och relationer måste man upprätthålla...
... för att inte behöva återuppbygga.Min vän Malin skrev i gästboken och påminde mig om att jag sällan håller liv i sidor som denna. Jag skapar dem främst för att jag tycker det är kul att fylla i information om mig själv, men att sedan kontinuerligt finna intresse att uppdatera är svårt.
Jag vet inte. Inte för att jag inte har mycket att säga... eller. Jo precis därför. Jag har så lite att säga. Mina tankar är de flesta dagar rätt så privata och allt för flackande för att jag ska kunna dela med mig av dem. Det går liksom inte även om jag vill.
Idag har jag haft en väldigt dålig dag. Jag har ingen aning varför. Det började med en smygande ostämning i morse. Jag hatar att börja jobba på kvällen. Det ger mig liksom tid att gå och inbilla mig diverse. Som att jag inte skulle tycka om mitt arbete. Vilket ju inte är fallet. Det ger mig också diverse dötimmar. Eftersom att jag ska börja jobba klockan 17 kan jag inte åka iväg eller påbörja några större projekt. Ändå är det för lång tid att bara mysa. Det blir alltså ickelevande tid då enbart tankarna frodas och snärjs in i varandra. Vid tiden när jag väl skulle köra iväg till jobbet var jag så låg att jag nästan behövde sjukskriva mig. Det gjorde jag såklart inte.
Jag har ändrat min medicinering. Eller läkaren gjorde. Förhoppningsvis kommer jag slippa myrkrypningarna i benen och den oändliga tröttheten.
Igår hade jag en bra dag. Vi åkte till Lycksele och gick på djurparken, jag, Erika, Filip och Andreas. Lex stannade hemma för jag hade en inituativ medvetenhet om att hundar inte fick gå in där. När vi kom fram stod det på en skylt "Hundar förbjudna på grund av smittorisk". Vilken tur. Efter att vi hade gått omkring i terrängliknande mark i flera timmar och sett på lodjur, vargar och björnar på knappt en meters avstånd var det säkert 80 grader i bilen. Lex hade inte varit så glad.
I slutet av vår rundvandring, efter litervis av svett och minst lika mycket fantastiska intryck var jag så less och så trött. När Filip skulle hoppa en sista gång i hoppmattan, som jag också hoppade i, kändes det som att jag hade skurat samma vinfläck på samma golv fem timmar i sträck.
Nu är jag hos mor, men ska nu åka iväg till mitt andra hem (vars läge är konfidentiellt).
Sov gott!
Fick du en minut Malin? Kanske en och en halv? Kram
Ibland tvekar jag på världesordningen. Ibland gör vissa mig återmedveten om dess skönhet.
Jag minns inte mina exakta formuleringar av avsky och som alla gånger förut minns jag inte heller känslan. Jag kan däremot erminna mig om att jag var besviken och oerhört utled på människan. Främst mina relationer till andra. Jag hade haft en veckas semester, obetald sådan - kanske mer en veckas "nu-får-ni-inte-ringa-ut-mig-ledigt". Jag kom tillbaka till en arbetsplats som kändes som helt ny. Ingen verkade medveten om att jag ens varit borta. De sa knappt hej.
Deras totala likgiltighet inför mig gjorde mig totalt bestört. Det fick mig att fundera vidare i banor som att jag aldrig kommer hitta någon att älska och att även om jag skulle kunna älska vad finns då att älska? Jag tyckte att livet i sig kändes överflödigt. Om vi inte kan känna av de band som finns mellan alla levande varelser, vad har vi då?
Jag började rannsaka huruvida mina känslor inför de jag anser mig älska verkligen är kärlek och om jag ens jag känna.
Senare på kvällen skrev en vän i Göteborg. Jag hade inte ens tänkt på honom på veckor. Inte räknat med honom bland de som jag anser stå mig nära. Han skrev hur som helst att han skulle hem till Trästocks. Han skrev att han ville sitta med mig vid älven och ville prata med mig för att jag var fin och smart. Han sa att han mindes vår sommar för två somrar sedan, hammocken vi låg i och cigaretterna vi rökte. Bara de orden upprättade mitt ställningstagande att kontakter och närhet är det enda som gör livet till vad det är. Och jag mindes att kärlek finns.
Bildtext. Personerna på bilden har ingenting med texten att göra. Förutom att det är jag till höger.
Jag har inte slutat äta ost
Jag hyvlar fortfarande skiva efter skiva. Nu börjar jag komma till det läget i mitt ätande då det nästan börjar kännas olönt att stoppa sig själv. Fast det har jag gjort nu. Prick nu.
Har fortfarande inte ätit en kolhydrat som inte kommer från broccoli, kaffemjölken eller tomaterna. Kanske är det en slump, men jag har inte haft godiscravings en enda gång sedan igår morse.
Idag har jag ätit kesoäggröra med tomat och oregano (Shayaninspirerat... kopierat), gräddäggröra till mellis, kycklinglårfilé med turkisk vitlöksyoghurt och sallad på sallat, champinjoner, tomat och kalmataoliver, till middag åt jag alltså... ost.
Nu sitter jag hemma i soffan och är sjukt trött. Bara för att jag vet att jag måste diska, dammsuga, moppa, renbädda... Var och köpte halstabletter, och två rör med brustabletter; Antioxidanter och C-vitamin som jag löste upp flera stycken av och drack när jag kom hem. I huset där jag jobbar är båda brukarna förkylda och jag är livrädd för att bli förkyld. Har inte tid! På fredag är det fest och på lördag ska jag, Carro, Lollo och Hanna ut på Popterror på Teatercafet. Dessutom har jag inte råd att vara sjuk.
Nu börjar jag må lite illa...
Har fortfarande inte ätit en kolhydrat som inte kommer från broccoli, kaffemjölken eller tomaterna. Kanske är det en slump, men jag har inte haft godiscravings en enda gång sedan igår morse.
Idag har jag ätit kesoäggröra med tomat och oregano (Shayaninspirerat... kopierat), gräddäggröra till mellis, kycklinglårfilé med turkisk vitlöksyoghurt och sallad på sallat, champinjoner, tomat och kalmataoliver, till middag åt jag alltså... ost.
Nu sitter jag hemma i soffan och är sjukt trött. Bara för att jag vet att jag måste diska, dammsuga, moppa, renbädda... Var och köpte halstabletter, och två rör med brustabletter; Antioxidanter och C-vitamin som jag löste upp flera stycken av och drack när jag kom hem. I huset där jag jobbar är båda brukarna förkylda och jag är livrädd för att bli förkyld. Har inte tid! På fredag är det fest och på lördag ska jag, Carro, Lollo och Hanna ut på Popterror på Teatercafet. Dessutom har jag inte råd att vara sjuk.
Nu börjar jag må lite illa...
Han tuggar kex
... och jag äter ost. Känns motsägelsefullt att gå på diet men istället för att ta sig en frukt när suget kommer dragande ta sig ost. Fet ost dessutom. Just nu äter jag Svecia 28%. Betydligt godare än frukt.
Jag har dock inte gått ner ett enda gram än. Kanske borde ha valt Keso istället...
Laleh som har skrivit låten jag lånade rubriken från böjar vara en alltför bortglömd stjärna.
Kom ihåg att minnas henne!
Aporopå stjärnor, har ni hört hela versionen av Blinka lilla stjärna? Jag skrev ut den från webben för att kunna sjunga den för min brukare (så kallas alltså personen man servar som personlig assistent reds. anm.) och den är ju fyra olika verser lång och handlar om... trygghet... tolkade jag det som.
Efter jobbet ringde jag dagmatten och hörde om Lex fick stanna en halvtimme längre så att jag hann åka och sola först. Det fick jag. Det är tur att hon gillar Lex och inte går omkring hela dagarna och längtar tills jag hämtar honom. Igår när jag kom sa hon (för 24:e gången): "Men vet du. Du har VÄRLDENS finaste hund! Helt allvarligt, det är den finaste hund jag träffat. Inklusive mina egna alltså!" Då kan det tilläggas att hon haft hundar och uppfödning hela livet.
I was a proud mama.
Nu måste jag verkligen sluta trycka ost...
Jag har dock inte gått ner ett enda gram än. Kanske borde ha valt Keso istället...
Laleh som har skrivit låten jag lånade rubriken från böjar vara en alltför bortglömd stjärna.
Kom ihåg att minnas henne!
Aporopå stjärnor, har ni hört hela versionen av Blinka lilla stjärna? Jag skrev ut den från webben för att kunna sjunga den för min brukare (så kallas alltså personen man servar som personlig assistent reds. anm.) och den är ju fyra olika verser lång och handlar om... trygghet... tolkade jag det som.
Efter jobbet ringde jag dagmatten och hörde om Lex fick stanna en halvtimme längre så att jag hann åka och sola först. Det fick jag. Det är tur att hon gillar Lex och inte går omkring hela dagarna och längtar tills jag hämtar honom. Igår när jag kom sa hon (för 24:e gången): "Men vet du. Du har VÄRLDENS finaste hund! Helt allvarligt, det är den finaste hund jag träffat. Inklusive mina egna alltså!" Då kan det tilläggas att hon haft hundar och uppfödning hela livet.
I was a proud mama.
Nu måste jag verkligen sluta trycka ost...
Jag har varit vilsen
Men nu har jag hittat rätt!
Jag kommer aldrig mer att äta någonting annat än kycklinglårfilé i min marinad, stekt i ugnen, med turkisk yoghurt med vitlök i.
(Kycklinglårfilé är en råvara som utvinns ur färska, frigående sådana som ses på bilden nedan)
Benjamin och Lex
Jag kommer aldrig mer att äta någonting annat än kycklinglårfilé i min marinad, stekt i ugnen, med turkisk yoghurt med vitlök i.
(Kycklinglårfilé är en råvara som utvinns ur färska, frigående sådana som ses på bilden nedan)
Benjamin och Lex
Hemlös
Boken jag läser som jag berättade lite kortfattat om igår. Den är fantastisk. Jag läser en sida eller tre varje gång jag får tillfälle, men samtidigt tillåter jag mig inte läsa för mycket för att jag inte vill göra slut på den. Vill pyttsa ut njutandet. Ungefär som sex. Jag hatar när böcker tar slut. Bra böcker alltså. Hermann Hesses Stäppvargen grät jag till när jag kom till sista raden. Karin Fossums böcker har alltid efterlämnat en bitter bismak av farväl. Håkan Nesser inte att förglömma! Och Piccadilly cirkus ligger inte i Kumla (visst heter den så? Var så länge sedan) gjorde mig verkligen deppig.
Hur som helst. Boken jag läser nu borde införas som obligatorisk läsning i årskurs sex. Eller så borde alla ta sitt eget ansvar och läsa den. Jag menar, jag hade en väldigt human syn på hemlösa och uteliggande innan och MIG har den redan förändrat. Tänk då vilken effekt den kan få på trångsynta och arga översittare. Vi skulle få ett paradis.
Nu blir det affären.
LKMF
Eller LCHF som er Blondinbellaläsare nog är bekanta med. Det är det nya för veckan!
Jag har varit sugen länge på att bli av med de där störande kilona som av någon anledning envisade sig tillbaka sedan sommaren tog slut... Men, när man aldrig äter ensam och personerna man äter med förväntar sig kolhydrater till maten så är det svårt att avstå. Karaktär, man måste ha karaktär för att komma någonvart.
Men, då kom så lägligt Shayan på att han vill byta viktklass i BJJ:n så han ska köra på det och vad skulle jag annars ha gjort än att hoppat på? Inget är väl roligare än tävling... Jo, om man heter som jag, men kanske är det kul när det gäller viktnedgång. Dessutom, balanserad blodsockernivå och insulinutsöndring och minskat sötsug... Det är inget jag säger nej till.
Idag har jag alltså ätit ägg, bacon, kaffe med grädde, biffar, broccoli, tomat, köttfärssås och keso. Inte illa för att gå på diet, I must say.
Hemmakväll idag efter jobbet. Sitter här med turban i håret och lyssnar på Parken och Anna Ternheim. "What have I done to fall so hard for you?" och "Vad ska vi göra med Henry?" samt "Åt helvete med himlen" är nog respektive favorit ikväll.
Förresten, idag har jag brukat en mänklig egenskap och visar självdisciplin, eller som tidigare nämnt - karaktär. Vi hade pga av sjukdom lite att göra på jobbet och var dessutom dubbelbemannade. Självklart skulle vi baka. Vi gjorde (lyssna) chocolate chip walnut brownies... två mörka chokladkakor till glasyr till en kaka på en halv form. Vit chokladbitar i smeten... Jag smakade inte en tugga. Woho. Mår lika bra ikväll som jag skulle ha gjort om jag hade ätit den. Tacksamt är väl det.
Kram
Hela mitt liv har jag sökt efter...
... bra hudvårdsprodukter. Rengöring, toner, dag- och nattkräm.
Jag har provat allt från Nivea till Helena Rubenstein till Proactiv till Clinique och Lush, men inget har passat mig. Fast det kanske är som med allt annat i mitt liv. Allt blir sämre med tiden. Förutom humöret!
Det visade sig att svaret inte fanns längre bort än gamla hederliga apoteket.
Deras nya serie Vera är faktiskt riktigt trevlig. AHA-syror, Aloe Vera, Trollhassel, E- och C-vitamin... you name it - it's in there.
Luktar fräscht, lämnar en ren känsla och behaglig lyster. Dock gav det mig näsblod alldeles nyss. Eller så gnuggade jag för hårt. Nu sitter jag och pratar nasalt i telefonen.
Kram och sov gott!
Jag har provat allt från Nivea till Helena Rubenstein till Proactiv till Clinique och Lush, men inget har passat mig. Fast det kanske är som med allt annat i mitt liv. Allt blir sämre med tiden. Förutom humöret!
Det visade sig att svaret inte fanns längre bort än gamla hederliga apoteket.
Deras nya serie Vera är faktiskt riktigt trevlig. AHA-syror, Aloe Vera, Trollhassel, E- och C-vitamin... you name it - it's in there.
Luktar fräscht, lämnar en ren känsla och behaglig lyster. Dock gav det mig näsblod alldeles nyss. Eller så gnuggade jag för hårt. Nu sitter jag och pratar nasalt i telefonen.
Kram och sov gott!
Helgen, förresten
Det här var den första helgen, på jag vet inte hur länge, som jag inte har gått ut någon av dagarna.
Jag har varit hos Shayan. Sett två filmer. Happiness som var helt fantastisk och igår såg vi Step Brothers med Ferrell som fick en att kikna av skratt nästan filmen igenom. Det är sällan man hittar en sådan film. Vi har även hunnit sitta på akuten och eat chinese (på restaurangen vi skulle gå in och köpa den inledde jag samtalet med de två asiaterna i kassan med att fråga "Hej! Har ni en annan dörr? Hur kommer man till kassan som hör till den?" varpå de två flickorna stirrade skräckslaget på den misstänkta pundaren, överlade med varandra på kinesiska och förklarade "Nej, det här är enda kassa." Jaha, tänkte jag snopet och insåg sakta att jag befann mig på en helt annan restaurang och att jag inte alls kommit in på samma gamla restaurang fast bakvägen...).
Jag har jobbat 7-16 idag och sammanlagt har jag sovit sju timmar från fredag morgon till skrivande stund.
Nu blir det därför en promenad med Lex på kiosken för snusinköp, stoppa in motorvärmaren i bilen och hopp i säng. Har suttit några timmar nu och försökt installera mjukvaran till min nya mobil, Nokia XpressMusik med rosa krom, men det funkar inte. Jag har aldrig lyckats med mjukvara. Hårda saker är min grej.
Kram.
Jag har varit hos Shayan. Sett två filmer. Happiness som var helt fantastisk och igår såg vi Step Brothers med Ferrell som fick en att kikna av skratt nästan filmen igenom. Det är sällan man hittar en sådan film. Vi har även hunnit sitta på akuten och eat chinese (på restaurangen vi skulle gå in och köpa den inledde jag samtalet med de två asiaterna i kassan med att fråga "Hej! Har ni en annan dörr? Hur kommer man till kassan som hör till den?" varpå de två flickorna stirrade skräckslaget på den misstänkta pundaren, överlade med varandra på kinesiska och förklarade "Nej, det här är enda kassa." Jaha, tänkte jag snopet och insåg sakta att jag befann mig på en helt annan restaurang och att jag inte alls kommit in på samma gamla restaurang fast bakvägen...).
Jag har jobbat 7-16 idag och sammanlagt har jag sovit sju timmar från fredag morgon till skrivande stund.
Nu blir det därför en promenad med Lex på kiosken för snusinköp, stoppa in motorvärmaren i bilen och hopp i säng. Har suttit några timmar nu och försökt installera mjukvaran till min nya mobil, Nokia XpressMusik med rosa krom, men det funkar inte. Jag har aldrig lyckats med mjukvara. Hårda saker är min grej.
Kram.
Rosing
Skulle ge en uteliggare konstgjord andning.
Det ger mig hopp om mänskligheten!
Det ger mig hopp om mänskligheten!
Gravid eller smittad
Vad är mer pest:
Att vara gravid och ha flera potentiella fäder eller att vara smittad med en STD och inte veta vem du ska anklaga?
Att vara gravid och ha flera potentiella fäder eller att vara smittad med en STD och inte veta vem du ska anklaga?
Svar på tal!
När jag precis publicerat senaste inlägget så loggade jag in på Apberget för att slötitta runt och se om Malin skrivit dagbok. Jag hade fått ett mail från någon kille jag inte vet vem det är som hade skrivit en ensam mening till mig. En enda ensam mening som fick mig att sitta här och nästan skaka litegrann just nu:
"jag undrar om inte du heter Linn Hällgren"
Huvvaligen så läskigt.
"jag undrar om inte du heter Linn Hällgren"
Huvvaligen så läskigt.
Positivism?
Det abrupta slutet i föregående inlägg berodde på att jag var på jobbet och plötsligt fick mitt samvete tillbaka som beordrade mig att gå bort från datorn på direkten.
Hur som helst. Med "varför känner jag så?" menade jag jag följande:
Egentligen är en människa inte mer än någon annan levande organism här på jorden. Visst. Vi kan diskutera begrepp som empati, moral, eftertänksamhet, självdisciplin, självförverkligande, maximerande av liv och mena på att människan tack vare (eller på grund av) dessa egenheter faktiskt är egen till skillnad från många andra djur, men...
I grund och botten är du ett maskineri som är uppbyggt av laddningar i kärnor i celler i ben, bindväv, fett, muskler, hud. Elektriska urladdningar och impulser och utbytande av joner genom cellväggar får dig att fungera. Ph-balans håller dig vid liv. (Ja, jag minimerar dig just nu.)
Våra olika jag är en inverkan av arv och miljö. Du hade inte kunnat påverka i vilken familj du var född eller hur dina föräldrar uppfostrade dig. Din iq-nivå är i det närmsta opåverkbar, dina speciella intressen en konsekvens av lyckliga omständigheter eller mammas påtryckningar, din musik-, film-, kläd- eller frisyrsmak hade inte kunnat vara annorlunda än det just din är, för de vi är hade aldrig kunnat bli på något annat vis. Det finns inga "tänk om". Tänk om mamma och pappa fortfarande hade varit gifta, då hade jag gått på Sunnanåskolan istället för Sörböle, och jag hade vuxit upp i ett förmöget område. Förmodligen hade min umgängeskrets varit helt annorlunda och jag hade aldrig sniffat bensin i sjuan. Förmodligen hade jag såvida varit lite smartare idag.
Men det finns inte! Jag skulle aldrig ens få impulsen att tänka en så dumdristig tanke, för komplexiteten i det gör det helt irrelevant! Att du överhuvudtaget kan sitta och fundera på det motsäger i sig att det skulle fungera att ens tänka tanken, och mena den inför sig själv. Du sitter i en nutid och ditt scenario är en föreställning som började klockan 19 men du kom nästa morgon klockan sju och stod desperat och knackade på dörren till teatern.
Det hade inte kunnat bli så, för du vet ju hur det gick. Att du kan tänka "tänk om" motsäger i sig självt att du kan tänka på det.
Alltså, jag är fullständigt seriös och övertygad om det jag pratar om. Det förvånar mig inte om någon tror att jag flummar iväg och sitter och småler, men jag är gravallvarlig. Jag hatar människor som tänker den tanken. Inte människan, men att hon inte förstår. Och NEJ! Det är inte ens kul att tänka tanken "tänk om"! Ingen småfilosofisk söndagsunderhållning. Det är katastrof. Jag har sett människor som har förstört delar av sina personligheter med det.
Det jag skulle komma till var detta: Hur kan vi överhuvudtaget bli imponerade av andra människor?
Ta en så enkel sak som utseende. En riktigt vacker person blir beundrad. Många skulle stämma in på att det egentligen inte finns någonting att se upp till eller hylla eftersom att ytan följde med på köpet när hon kom till liksom. Hon har inte åstadkommit något, inte visat någonting av värde som kan användas konstruktivt eller prduktivt. Så, det säger jag inget mer om.
Men en intelligent person? Som dessutom visar ödmjukhet, är social, skrattar och frågar hur din dag varit... Det är väl beundransvärt, tycker du inte? Det är precis det här jag vill komma till; svaret på senaste frågan: Nej.
Att beundra en persons val. Låt oss säga att jag valde att ytterligare en dag avstå från heroin istället för att ta. Vackert! Good for you, och jag applåderar.
Men, en personlighet, en komplett människa i all sin enkelhet, hur kommer det sig att vi kan bli helt förstummade för att vissa är så fantastiska? Om folk kunde välja och vraka skulle väl alla välja att vara otroliga individer som såg ner på ingen och hjälpte till och botade världens alla åkommor. Liksom. Människan som är det har dock inte valt det, hon är avlad av lyckligt lottade föräldrar i en miljö som uppenbarligen visade sig vara gynnsam. Hon har lika lite att stoltsera med som den som är född med the sexyness. Om man bryter ner det hela till dess beståndsdelar; Hud, muskler, ben, nerver, celler, kärnor, joner, elektriska impulser och urladdningar.
Det är i den här sinnesstämningen världens förmodligen flitigaste tänkta fråga känns som mest aktuell för mig;
Vem är jag?
Hur som helst. Med "varför känner jag så?" menade jag jag följande:
Egentligen är en människa inte mer än någon annan levande organism här på jorden. Visst. Vi kan diskutera begrepp som empati, moral, eftertänksamhet, självdisciplin, självförverkligande, maximerande av liv och mena på att människan tack vare (eller på grund av) dessa egenheter faktiskt är egen till skillnad från många andra djur, men...
I grund och botten är du ett maskineri som är uppbyggt av laddningar i kärnor i celler i ben, bindväv, fett, muskler, hud. Elektriska urladdningar och impulser och utbytande av joner genom cellväggar får dig att fungera. Ph-balans håller dig vid liv. (Ja, jag minimerar dig just nu.)
Våra olika jag är en inverkan av arv och miljö. Du hade inte kunnat påverka i vilken familj du var född eller hur dina föräldrar uppfostrade dig. Din iq-nivå är i det närmsta opåverkbar, dina speciella intressen en konsekvens av lyckliga omständigheter eller mammas påtryckningar, din musik-, film-, kläd- eller frisyrsmak hade inte kunnat vara annorlunda än det just din är, för de vi är hade aldrig kunnat bli på något annat vis. Det finns inga "tänk om". Tänk om mamma och pappa fortfarande hade varit gifta, då hade jag gått på Sunnanåskolan istället för Sörböle, och jag hade vuxit upp i ett förmöget område. Förmodligen hade min umgängeskrets varit helt annorlunda och jag hade aldrig sniffat bensin i sjuan. Förmodligen hade jag såvida varit lite smartare idag.
Men det finns inte! Jag skulle aldrig ens få impulsen att tänka en så dumdristig tanke, för komplexiteten i det gör det helt irrelevant! Att du överhuvudtaget kan sitta och fundera på det motsäger i sig att det skulle fungera att ens tänka tanken, och mena den inför sig själv. Du sitter i en nutid och ditt scenario är en föreställning som började klockan 19 men du kom nästa morgon klockan sju och stod desperat och knackade på dörren till teatern.
Det hade inte kunnat bli så, för du vet ju hur det gick. Att du kan tänka "tänk om" motsäger i sig självt att du kan tänka på det.
Alltså, jag är fullständigt seriös och övertygad om det jag pratar om. Det förvånar mig inte om någon tror att jag flummar iväg och sitter och småler, men jag är gravallvarlig. Jag hatar människor som tänker den tanken. Inte människan, men att hon inte förstår. Och NEJ! Det är inte ens kul att tänka tanken "tänk om"! Ingen småfilosofisk söndagsunderhållning. Det är katastrof. Jag har sett människor som har förstört delar av sina personligheter med det.
Det jag skulle komma till var detta: Hur kan vi överhuvudtaget bli imponerade av andra människor?
Ta en så enkel sak som utseende. En riktigt vacker person blir beundrad. Många skulle stämma in på att det egentligen inte finns någonting att se upp till eller hylla eftersom att ytan följde med på köpet när hon kom till liksom. Hon har inte åstadkommit något, inte visat någonting av värde som kan användas konstruktivt eller prduktivt. Så, det säger jag inget mer om.
Men en intelligent person? Som dessutom visar ödmjukhet, är social, skrattar och frågar hur din dag varit... Det är väl beundransvärt, tycker du inte? Det är precis det här jag vill komma till; svaret på senaste frågan: Nej.
Att beundra en persons val. Låt oss säga att jag valde att ytterligare en dag avstå från heroin istället för att ta. Vackert! Good for you, och jag applåderar.
Men, en personlighet, en komplett människa i all sin enkelhet, hur kommer det sig att vi kan bli helt förstummade för att vissa är så fantastiska? Om folk kunde välja och vraka skulle väl alla välja att vara otroliga individer som såg ner på ingen och hjälpte till och botade världens alla åkommor. Liksom. Människan som är det har dock inte valt det, hon är avlad av lyckligt lottade föräldrar i en miljö som uppenbarligen visade sig vara gynnsam. Hon har lika lite att stoltsera med som den som är född med the sexyness. Om man bryter ner det hela till dess beståndsdelar; Hud, muskler, ben, nerver, celler, kärnor, joner, elektriska impulser och urladdningar.
Det är i den här sinnesstämningen världens förmodligen flitigaste tänkta fråga känns som mest aktuell för mig;
Vem är jag?
Inte UVI?
Efter tre timmars väntan och lika många hundralappar mindre förmögen fick jag veta att jag inte hade bakterier i mitt urin och att ryggontet var vanlig muskelsmärta, inte njursmärta. Lustigt värre tänkte jag och skrattade hjärtligt för mig själv när jag promenerade därifrån...NOT!
Svensk sjukvård är ju bara billig för den som måste ha vård jämt och ständigt. 300 spänn för sju minuter med läkaren. Distriksläkaren dessutom... Det liknar ju ingenting. Visst om man hade fått ett svar, men, nej. Ingenting. Inte ens ett "använd kondom tills besvären gått över" fick jag.
Lustigt nog så har besvären gått över... Jag undrar om mitt nästa besök till sjukvården borde bli det för att få min hypokondri diagnostiserad.
Det blev ingen bok på akuten heller, men det blev en bok igår kväll. Hemlös - med egna ord heter den och är en samling av ledarkrönikor som varit publicerade i Situation Stockholm. Jag känner bara mer och mer respekt. Hellre fattiga, utslagna och smarta än höjdarkarriärister som har pluggat sig galna till sin position. Varför känner jag så?
Nu blir det akuten för mig.
Som ju gått att läsa har jag dragits med en misstänkt UVI som jag periodvis trott gått över, men så är nog inte fallet. Nu gör det ont igen och smärtan har förflyttats sig till de nedre regionerna i ryggen... vilket innebär fara. Njurbäckeninflammation är väl sådär kul. Så, jag ringde in vikarie till jobbet, åkte hem och nu bär det iväg till väntrummet. Jippie för NUS som faktiskt säljer saker i kiosken! Ska nog passa på att köpa mig en bok och läsa. Det blir ju annars aldrig av, för livet har mycket annat roligt att erbjuda så en bok kommer sällan i hög prioritet även fast jag verkligen älskar en god bok mer än en bra film. Så. Där har vi den positiva vinkeln med min åkomma.
Ha en fin lördag.
Ha en fin lördag.
You might as well admit it - you're addicted to drugs
Lyssnar på Keane och Kaiser Chiefs, därav rubriken. Hade dock en annan anknytning också kom jag på... Den här låten som spelas i den där reklamfilmen som föreställer en personalfest bestående av innemänniskor i 30-årsåldern, förmodligen PR-folk eller creative directors, ni vet, där vi först får se hur trevligt, lugnt och sansat det är i början av festen - vidare hur vinflaskorna börjar tömmas och folk lossar på slipsknutarna, shottarna hällas upp och i slutet börjar folk helt oprovocerat skratta, ramla, gråta, bråka, befatta sig med sexuella trakasserier, hångla och bejaka oralsex på toaletterna...
En helt ordinär personalfest med andra ord!
I bakgrunden spelas en låt som diverse förbifarande mimar till in i kameran. Den går nånting i stil med "vi som gått omkring och vart så pryda, så börjar "blablabla" smyga"... Den skulle ha kunnat vara skriven av random 40-talist under 70-talet och är så bra! Jag måste ha den. Därför började jag mitt sedvanliga spanande på nätet när jag måste hitta nånting. Eftersom att jag inte kommer ihåg vilken antialkoholinstans som visade reklamen så gick jag in på den sida jag vet finns, www.alkoholhjalpen.se. Jag hittade inte rätt låt, jag hittade däremot ett medlemsskap och fick veta att min nuvarande alkoholkonsumtion förmodligen inte alls är skadlig. Imponerande. Då vet ju dessvärre inte alkoholhjalpen.se hur det såg ut för en månad sedan eftersom att jag bara kunde skriva dagbok för de senaste två veckorna, vilka ju har varit relativt lugna. Anyhow.
Det är en sida för hjälp till självhjälp i KBT-manér. Kolla in eller tipsa en alkad vän.
Kram på er!
En helt ordinär personalfest med andra ord!
I bakgrunden spelas en låt som diverse förbifarande mimar till in i kameran. Den går nånting i stil med "vi som gått omkring och vart så pryda, så börjar "blablabla" smyga"... Den skulle ha kunnat vara skriven av random 40-talist under 70-talet och är så bra! Jag måste ha den. Därför började jag mitt sedvanliga spanande på nätet när jag måste hitta nånting. Eftersom att jag inte kommer ihåg vilken antialkoholinstans som visade reklamen så gick jag in på den sida jag vet finns, www.alkoholhjalpen.se. Jag hittade inte rätt låt, jag hittade däremot ett medlemsskap och fick veta att min nuvarande alkoholkonsumtion förmodligen inte alls är skadlig. Imponerande. Då vet ju dessvärre inte alkoholhjalpen.se hur det såg ut för en månad sedan eftersom att jag bara kunde skriva dagbok för de senaste två veckorna, vilka ju har varit relativt lugna. Anyhow.
Det är en sida för hjälp till självhjälp i KBT-manér. Kolla in eller tipsa en alkad vän.
Kram på er!
REKLAM REKLAM REKLAM
Jag är rätt fattig nu för tiden. Min heltidslön och hyra på endast 2000 verkar inte vara någon garanti för att överleva.
Hur gör en kommunalare med barn, villa, tomt, livförsäkring, bilförsäkring, djurförsäkring (nej, jag har ingen på Lex i nuläget, jag erkänner), tandläkarbesök, hemtelefon, el- och vattenräkningar, förskoleavgift, mobilabonnemang, bredbandskostnad... HUR GÖR DE?!
Jag oroar mig för framtiden, eller rättare sagt så hade jag varit orolig om fallet inte vore som det är - att jag är bestämt inställd på att vara svinigt förmögen inom tolv år.
Tur är väl det!
Hur som helst så... jag är alltså fattig, och med fattigdom och köpesbegär kommer desperata åtgärder. Gå därför till den här sidan, bli medlem och få presentkort på H&M eller Gina Tricot! Det är det jag tänkte göra, vilket alltså förutsätter att du blir medlem. Via länken alltså. Du måste klicka på länken.
Tack på förhand vänlige medmänniska!
http://www.gratisklader.se/Register.asp?r=111294
Hur gör en kommunalare med barn, villa, tomt, livförsäkring, bilförsäkring, djurförsäkring (nej, jag har ingen på Lex i nuläget, jag erkänner), tandläkarbesök, hemtelefon, el- och vattenräkningar, förskoleavgift, mobilabonnemang, bredbandskostnad... HUR GÖR DE?!
Jag oroar mig för framtiden, eller rättare sagt så hade jag varit orolig om fallet inte vore som det är - att jag är bestämt inställd på att vara svinigt förmögen inom tolv år.
Tur är väl det!
Hur som helst så... jag är alltså fattig, och med fattigdom och köpesbegär kommer desperata åtgärder. Gå därför till den här sidan, bli medlem och få presentkort på H&M eller Gina Tricot! Det är det jag tänkte göra, vilket alltså förutsätter att du blir medlem. Via länken alltså. Du måste klicka på länken.
Tack på förhand vänlige medmänniska!
http://www.gratisklader.se/Register.asp?r=111294
Och nu blir det Halal-tv!
En idé i genialisk anda kom just till mig. Varför inte ge bort förstoringar på canvasduk med motiv Linn till alla jag känner i julklapp?
Ja... vi har ju redan fastställt de passande öknamnen för mig just nu i "varför man har en blogg"-forumet.
Idag har jag på grund av ett väldigt få antal timmars sömn varit sjukligt trött. Har just sovit i en timme, men den högst njutningsbara stunden tog slut med insikten om att nu måste jag uppleva det jag hatar mest av allt inte en utan TVÅ gånger samma dag; morgonrutiner. Duscha (inte för att jag sovit utan för att jag åkte och solade efter jobbet), klä på, sminka mig. Är det inte den biten av ekorrhjulet som får människor suicidala?
Kram
Det gör ont för varje hjärtslag
Tillbaka i Umeå. Hann med några telefonsamtal på bussen vari ett jag förkunnade att jag kände mig låg, mestadels för att jag hatar ensamhet när den inte är självvald.
Nu är jag som förväntat hemma med min påtvingade ensamhet för att den enda jag vill träffa just nu jobbar. En timme före han slutar så börjar jag.
I våran lägenhet befinner sig förutom mig fyra personer, men ni vet hur det är. Det är en kram jag vill ha.
Sov gott vänner.
Jag hoppas att jag inte länkat till den här videon tidigare... isåfall gör jag det igen.
http://www.youtube.com/watch?v=Vv9lhKZEfg4
(Nu hör jag att de kollar på Flight of the Conchords... Underbart.)
Nu är jag som förväntat hemma med min påtvingade ensamhet för att den enda jag vill träffa just nu jobbar. En timme före han slutar så börjar jag.
I våran lägenhet befinner sig förutom mig fyra personer, men ni vet hur det är. Det är en kram jag vill ha.
Sov gott vänner.
Jag hoppas att jag inte länkat till den här videon tidigare... isåfall gör jag det igen.
http://www.youtube.com/watch?v=Vv9lhKZEfg4
(Nu hör jag att de kollar på Flight of the Conchords... Underbart.)
Den här stan
Igår blev det utekväll med Malin. På grund av noll tagna bilder så valde jag en gammal som får illustrera.
Halv elva gick jag hemifrån mamma till Malin och blev bjuden på vitt grekiskt, sedan kom taxin en timme senare när vi hade hunnit med ett antal klädbyten, att sminka oss, sätta i löshår, borsta tänderna och spilla ut en halvlitersgrogg på hennes 12-tusenkronorssoffa (hon var tidig med divan).
Vi åkte förbi O'learys för rundspaning efter gamla bekanta, men upptäckte till alla föråldrade ungdomars fasa att det har skett ett generationsbyte sådär som det gör några gånger per decennium, vilket innebar att jag inte fick så många kindpussar som jag räknat med. Det blev däremot mer av den varan på Balzac. Träffade Joanna för första gången på så länge och hon var lika söt som vanligt. Även gamla klasskompisar som borde räknas till inventarierna på Balzac var där och efterfesten innefattade två av dem, mig och en till kille. Vi skulle lyssna på Melissa Horn, men det blev bara någon låt och sedan taxi hem klockan fyra. Skönt att lägga sig i dubbelsängen med mamma och sedan stiga upp och räkfrossa till frukost. Idag har jag varit hos pappa och fikat mig galen, firat Filip och ätit middag med silverbestick hos mormor. Nu är jag hos mamma igen och tjugo över nio går bussen hem till Umeå. Jag älskar min konstiga familj, jag älskar min hemstad men mina känslor för den kan bäst beskrivas av två rader från två olika svenska textförfattare.
"Jag älskar att åka men hatar ett farväl" och "Den här stan som gör mig så hög, den här stan kan få mig så låg. Den här stan får aldrig nog av saker som går sönder".
Det som fascinerar mig med att komma hem, förutom återupptäckten om varför jag åkte, är nog känslan av att vara trygg. Jag blir alltid så fruktansvärt trött. Framförallt hos mormor är det som att ögonen bara vill sluta sig och låta kroppen vaggas bort i minnena av barndomen som nästan hela den spenderades där. Mammas välbekanta mat, min systers genuina temprament som varit detsamma jämt, min mormors oro och förmaningar, min pappas välvilliga försök... allt det där som har gjort mig till mig gör mig liten igen. Arkitekturen, gatornas helt ologiska strukturering som måste vara omöjligt att lära sig förstå om man inte föddes här - ungefär som svenskan, men som för mig är så självklar att bilen kör sig själv, affärernas avdelningar som går att hitta i och folket bakom kassorna, människorna i kön till efter-krogen-maten som pratar med en och efter att ha hört mitt förnamn vet vilket mitt efternamn är - det som gör en till någon, igenkänd, ger mig vetskapen om att någon skulle se om jag föll var jag än befann mig, killar man stött på förut som kan ge en bekräftelse bara genom att finnas i lokalen, tjejer man haft förtroliga samtal med på toaletten som minns ens namn, allt det där som gör att jag vet var jag egentligen hör hemma älskar jag att komma till, men jag vet att jag kommer att må bra när jag hoppar av bussen vid sjukhuset i Umeå ikväll, får dra på mig den mentala huvan och solglasögonen och vet att ingen ser vem jag är... Får bli ingen, ensam, i ett hav av andra ingen, någon och ensamma igen.
Hej då flumsöndag.
Halv elva gick jag hemifrån mamma till Malin och blev bjuden på vitt grekiskt, sedan kom taxin en timme senare när vi hade hunnit med ett antal klädbyten, att sminka oss, sätta i löshår, borsta tänderna och spilla ut en halvlitersgrogg på hennes 12-tusenkronorssoffa (hon var tidig med divan).
Vi åkte förbi O'learys för rundspaning efter gamla bekanta, men upptäckte till alla föråldrade ungdomars fasa att det har skett ett generationsbyte sådär som det gör några gånger per decennium, vilket innebar att jag inte fick så många kindpussar som jag räknat med. Det blev däremot mer av den varan på Balzac. Träffade Joanna för första gången på så länge och hon var lika söt som vanligt. Även gamla klasskompisar som borde räknas till inventarierna på Balzac var där och efterfesten innefattade två av dem, mig och en till kille. Vi skulle lyssna på Melissa Horn, men det blev bara någon låt och sedan taxi hem klockan fyra. Skönt att lägga sig i dubbelsängen med mamma och sedan stiga upp och räkfrossa till frukost. Idag har jag varit hos pappa och fikat mig galen, firat Filip och ätit middag med silverbestick hos mormor. Nu är jag hos mamma igen och tjugo över nio går bussen hem till Umeå. Jag älskar min konstiga familj, jag älskar min hemstad men mina känslor för den kan bäst beskrivas av två rader från två olika svenska textförfattare.
"Jag älskar att åka men hatar ett farväl" och "Den här stan som gör mig så hög, den här stan kan få mig så låg. Den här stan får aldrig nog av saker som går sönder".
Det som fascinerar mig med att komma hem, förutom återupptäckten om varför jag åkte, är nog känslan av att vara trygg. Jag blir alltid så fruktansvärt trött. Framförallt hos mormor är det som att ögonen bara vill sluta sig och låta kroppen vaggas bort i minnena av barndomen som nästan hela den spenderades där. Mammas välbekanta mat, min systers genuina temprament som varit detsamma jämt, min mormors oro och förmaningar, min pappas välvilliga försök... allt det där som har gjort mig till mig gör mig liten igen. Arkitekturen, gatornas helt ologiska strukturering som måste vara omöjligt att lära sig förstå om man inte föddes här - ungefär som svenskan, men som för mig är så självklar att bilen kör sig själv, affärernas avdelningar som går att hitta i och folket bakom kassorna, människorna i kön till efter-krogen-maten som pratar med en och efter att ha hört mitt förnamn vet vilket mitt efternamn är - det som gör en till någon, igenkänd, ger mig vetskapen om att någon skulle se om jag föll var jag än befann mig, killar man stött på förut som kan ge en bekräftelse bara genom att finnas i lokalen, tjejer man haft förtroliga samtal med på toaletten som minns ens namn, allt det där som gör att jag vet var jag egentligen hör hemma älskar jag att komma till, men jag vet att jag kommer att må bra när jag hoppar av bussen vid sjukhuset i Umeå ikväll, får dra på mig den mentala huvan och solglasögonen och vet att ingen ser vem jag är... Får bli ingen, ensam, i ett hav av andra ingen, någon och ensamma igen.
Hej då flumsöndag.
Spökskrivare
.......eehum. Ja, detta skall alltså vara roligt. På beställning. Men jag säger som den ludna feministen....NEJ!
Obeslutsamhet
Det värsta jag vet förutom viktångest och bakfylleångest måste vara antibiotikaångest. Det klingar liksom fel att den hälsosam, lycklig och peppad människa ska äta antibiotika fyra gånger om året, så därför tänkte jag vägra det den här gången och stå fast vid att jag är en totalt balanserad och frisk person. Därför gick jag och köpte två lite tranbärsjuice som jag halsade i mig. Därefter fyllde jag de tomma paketen med vatten för att liksom få ut varenda flavonid ur dem och halsade det också. Däremellan har jag gått på toa var tjugonde minut. Och vet ni vad? Det känns som att bakterierna är bortspolade. Incredible me.
Sedan ett samtal där jag ringde för att säga att om han inte ville ses så skulle jag inte bli jätteledsen för att jag hade så mycket att göra ikväll, men sedan övervägde jag 1) lägga mig i min egen säng och vrida mig i kan-inte-sova-krämpor eller 2) ligga på en arm efter att ha pussats litegrann och sedan sakta somna när samtalen tystnat och tröttheten kommit.
Not a tought choice egentligen, så nu måste jag gå.
Hörs imorgon! Kram
Sedan ett samtal där jag ringde för att säga att om han inte ville ses så skulle jag inte bli jätteledsen för att jag hade så mycket att göra ikväll, men sedan övervägde jag 1) lägga mig i min egen säng och vrida mig i kan-inte-sova-krämpor eller 2) ligga på en arm efter att ha pussats litegrann och sedan sakta somna när samtalen tystnat och tröttheten kommit.
Not a tought choice egentligen, så nu måste jag gå.
Hörs imorgon! Kram
Dagens relevanta inlägg
Föregående inlägg var bara för att jag inte vill vara så uptight hela tiden. Och för Ps skull såklart.
Nu spelas "Du kan ställa frågor om sanningen. Finns den, eller finns det tusen svar
- a rakt från hjärtat nu, ditt medlidande kan jag vara utan,
om det här ska vara allt vi haft så håll mig hårt, håll mig älskling nu"
Jag älskar Jocke.
För att bli lite sentimental. Jag tycker om att vara det ibland...
Killen jag gillar... som jag väl.... träffar. Alltså, jag menar att det inte är en hemlig känsla. Jag berättar kanske inte så mycket här om sånt där, men eftersom att jag pratat med en vän som uppfattade mitt "hjärtsmärta-inlägg" som om jag var olycklig så måste jag ju säga att jag inte alls är ledsen. Jag var bara tvärt sådär helt utan självkänsla och individmedvetenhet som man lätt kan bli i svaga stunder av mänskliga känslodrabbningar. Och ensamhet.
Jag är verkligen inte ledsen. Mitt största problem är min ekonomi och mitt onda område i munnen. Och just nu kanske UVI:n. Men jag menar att jag inte har leukemi... Åtminstone inte diagnostiserad... Det kunde ha varit värre!
Mitt psykiska välbefinnande och mentala plats i livet är riktigt okej. Nästan helt fantastiskt. Det där inlägget var gällande i kanske trettio minuter och sedan gick det över.
Han som jag gillar... sa någon dag "Say it - don't blog it". Men ni som känner mig vet att jag är betydligt mer verbal i textsammanhang än när jag pratar, så jag vill blogga vissa saker istället för att säga dem. Det är lättare att tänka efter innan fingrarna trycker på tangenterna än före luften trycks mot stämbanden innan medvetandet hunnit uppfatta vad som instinktivt just håller på att sägas... Det blir ju så lätt fel.
Det jag vill komma till alltså. Jag har insett att ingen människa är någonsin som någon annan man träffat. Egentligen är det ingen insikt, utan rent förnuft och om jag inte visste det så hade jag varit institutionaliserad förmodligen... Borde ha varit! Därmed blir det ju verkligen en ren kliché att säga att jag har träffat någon som är olik alla andra, och det är jag medveten om, men ändå kan jag inte hjälpa att tänka det. Många är så otroligt nedtrampade i leran av massorna som trängs genom nödutgångarna. Åtminstone ingångna i ledet. De flesta faktiskt. Jag ligger där och knappt kan andas ibland också.
MEN. Nu säger jag det, och blir en vandrande citatsökmotor, men han är inte som någon annan jag någonsin träffat eller någonsin kommer att träffa.
Då var det sagt och då får ni säga vad ni vill. Eller fråga vad ni vill. Jag skulle bli nyfiken!
Hur? Vad gör han? Vad är han?
Svaret är; jag vet inte. Jag vet bara att jag är så jävla glad.
Puss
Nu spelas "Du kan ställa frågor om sanningen. Finns den, eller finns det tusen svar
- a rakt från hjärtat nu, ditt medlidande kan jag vara utan,
om det här ska vara allt vi haft så håll mig hårt, håll mig älskling nu"
Jag älskar Jocke.
För att bli lite sentimental. Jag tycker om att vara det ibland...
Killen jag gillar... som jag väl.... träffar. Alltså, jag menar att det inte är en hemlig känsla. Jag berättar kanske inte så mycket här om sånt där, men eftersom att jag pratat med en vän som uppfattade mitt "hjärtsmärta-inlägg" som om jag var olycklig så måste jag ju säga att jag inte alls är ledsen. Jag var bara tvärt sådär helt utan självkänsla och individmedvetenhet som man lätt kan bli i svaga stunder av mänskliga känslodrabbningar. Och ensamhet.
Jag är verkligen inte ledsen. Mitt största problem är min ekonomi och mitt onda område i munnen. Och just nu kanske UVI:n. Men jag menar att jag inte har leukemi... Åtminstone inte diagnostiserad... Det kunde ha varit värre!
Mitt psykiska välbefinnande och mentala plats i livet är riktigt okej. Nästan helt fantastiskt. Det där inlägget var gällande i kanske trettio minuter och sedan gick det över.
Han som jag gillar... sa någon dag "Say it - don't blog it". Men ni som känner mig vet att jag är betydligt mer verbal i textsammanhang än när jag pratar, så jag vill blogga vissa saker istället för att säga dem. Det är lättare att tänka efter innan fingrarna trycker på tangenterna än före luften trycks mot stämbanden innan medvetandet hunnit uppfatta vad som instinktivt just håller på att sägas... Det blir ju så lätt fel.
Det jag vill komma till alltså. Jag har insett att ingen människa är någonsin som någon annan man träffat. Egentligen är det ingen insikt, utan rent förnuft och om jag inte visste det så hade jag varit institutionaliserad förmodligen... Borde ha varit! Därmed blir det ju verkligen en ren kliché att säga att jag har träffat någon som är olik alla andra, och det är jag medveten om, men ändå kan jag inte hjälpa att tänka det. Många är så otroligt nedtrampade i leran av massorna som trängs genom nödutgångarna. Åtminstone ingångna i ledet. De flesta faktiskt. Jag ligger där och knappt kan andas ibland också.
MEN. Nu säger jag det, och blir en vandrande citatsökmotor, men han är inte som någon annan jag någonsin träffat eller någonsin kommer att träffa.
Då var det sagt och då får ni säga vad ni vill. Eller fråga vad ni vill. Jag skulle bli nyfiken!
Hur? Vad gör han? Vad är han?
Svaret är; jag vet inte. Jag vet bara att jag är så jävla glad.
Puss
För din skull (och i förlängningen min)
Eftersom att min vän P skrev mig och framförde den totalt sarkasmlösa åsikten om att mitt inlägg om tampongen som hamnade på villovägar "var i Bukowskiklass" och även sa att om jag fortsatte berätta såna historier så skulle min blogg bli hans startsida så följer här hela två nya könsrelaterade berättelser! Jag menar, hela anledningen till att någon har en blogg är väl i grunden narcissism och exhibitionism? Tänk då vilken tillfredsställelse jag som bloggare får vid varje ny person som har mig som startsida. Mmm-mmmm.
Läs och njut.
Upplysning ett
Jag misstänker att jag har en ny UVI. Den tredje i mitt liv, och det suger. För det är onsdag idag! (Nödvändigt att dra ett internt icke-skämt som enbart en person kommer förstå, ja.) Dessutom gör det ont och antibiotika suger hårdare än själva UVI:n.
Jag har dock efter en snabb genomgång av de eventuella orsakerna kommer fram till den som måste vara sann. Jag dricker inget vatten. Jag stiger upp på morgonen och häller i mig två, tre koppar kaffe. Efter det dricker jag möjligtvis ett glas till nästa måltid, men oftast dricker jag inte till mina snabba lunchomeletter eller mackor som intas i förbifarten. Efter maten blir det dock alltid kaffe igen, sedan en kopp té mellan några andra måltider, och på kvällen dricker jag té, öl eller lightdricka. Oftast inte ett enda glas vatten under en hel dag.
SÅ dåligt Linn. Så idag när jag började få mina känningar har jag druckit minst sex glas... Kanske sju.
Upplysning två
Igår när jag red Hera så insåg jag att jag inte hade bytt trosor innan jag åkte till stallet, vilket innebar att jag hade på mig trosor i nät, dessutom i modell string. Det är inte heller särskilt underlivsintelligent. Ni vet väl alla att sadlar är relativt hårda och blygdläppar relativt mjuka och ömtåliga? Ni vet att nät kan fungera lite som sandpapper mot det som är mjukt och ömtåligt? Det vet jag. Idag vet jag det ännu mer.
En annan gång när jag red lyckades jag få ett jack i en inre blygläpp. Det har jag dock ingen logisk förklaring till.
Så P... Vad har du för startsida?
Läs och njut.
Upplysning ett
Jag misstänker att jag har en ny UVI. Den tredje i mitt liv, och det suger. För det är onsdag idag! (Nödvändigt att dra ett internt icke-skämt som enbart en person kommer förstå, ja.) Dessutom gör det ont och antibiotika suger hårdare än själva UVI:n.
Jag har dock efter en snabb genomgång av de eventuella orsakerna kommer fram till den som måste vara sann. Jag dricker inget vatten. Jag stiger upp på morgonen och häller i mig två, tre koppar kaffe. Efter det dricker jag möjligtvis ett glas till nästa måltid, men oftast dricker jag inte till mina snabba lunchomeletter eller mackor som intas i förbifarten. Efter maten blir det dock alltid kaffe igen, sedan en kopp té mellan några andra måltider, och på kvällen dricker jag té, öl eller lightdricka. Oftast inte ett enda glas vatten under en hel dag.
SÅ dåligt Linn. Så idag när jag började få mina känningar har jag druckit minst sex glas... Kanske sju.
Upplysning två
Igår när jag red Hera så insåg jag att jag inte hade bytt trosor innan jag åkte till stallet, vilket innebar att jag hade på mig trosor i nät, dessutom i modell string. Det är inte heller särskilt underlivsintelligent. Ni vet väl alla att sadlar är relativt hårda och blygdläppar relativt mjuka och ömtåliga? Ni vet att nät kan fungera lite som sandpapper mot det som är mjukt och ömtåligt? Det vet jag. Idag vet jag det ännu mer.
En annan gång när jag red lyckades jag få ett jack i en inre blygläpp. Det har jag dock ingen logisk förklaring till.
Så P... Vad har du för startsida?
:D:D:D:D:D:D:D:D:D
Mitt jinxande funkade!
:D:D:D:D
Vi fegade ur och lade oss vid halv fyra.
Nu blir det leksaksshopping!
Puss
:D:D:D:D
Vi fegade ur och lade oss vid halv fyra.
Nu blir det leksaksshopping!
Puss
Tisdag idag
Vet inte om jag någon gång skrivit det svart på vitt, gillar ju att prata i omvägar och cirklar, vad jag jobbar med?
If I have så upprepar jag mig nu... (Det var min syster jag inte hade berättat det för!)
Jag jobbar som personlig assistent åt en person med multipla handikapp. Idag sjöng jag inte de konventionella sångerna om ekorren i trädet eller haren som knackar på stugan, utan jag körde hardcoresånger som Jag är en vampyr, Anna med Hello Saferide, Indianer och 747 med kent... That was awesome. "NN" ÄLSKADE Jag är en vampyr och det gör jag MED!!!
Jag ÄLSKAR även samförstånd! Så det var extremt extraordinärt.
Nu ska jag snabbduscha, byta kläder, ta bilen till Berghem och lämna av Lex, gå till Origo och valvaka!
Om vi ska vara ärliga med oss själva så är det väl ingen som på allvar är spänd inför resultatet?
McCain kommer att vinna för hey! Valet hålls i USA och Obama har en svart pappa. Sedan så, hey, demokratiskt styre i USA... under börskrisen? Tror ni folk är dumma?
(Jag försöker medvetet jinxa den här situationen... Fast å andra sidan, jag har verkligen inget hopp...)
Jag vill ha din ryggrad här,
fäst den i mig.
Jag är alltid tryggast när du är
en liten bit ifrån,
en rörelse i ögonvrån.
Dessa rader spelades just upp från min lista. När jag var yngre, en sisådär sju år sedan, så tyckte jag att de var de finaste ord som fanns. Jag tänkte på min dåvarande kärlek när jag hörde . En adopterad kille, lite vilsen, lite rädd, rätt arg... Men jag var så kär... Han sitter idag i fängelse och det känns så konstigt. Man märker att vi börjar vara i en vuxen ålder då gemensamt gamla både får barn och hamnar på kåken.
...
Ändrade planer innan jag ens hann posta det här... Det blir inte valvaka på Origo. Blir nog hemma istället. Fast då blir det knappast vaka. Kanske titta - somna - läsa tidningen imorgon istället.
Kram
If I have så upprepar jag mig nu... (Det var min syster jag inte hade berättat det för!)
Jag jobbar som personlig assistent åt en person med multipla handikapp. Idag sjöng jag inte de konventionella sångerna om ekorren i trädet eller haren som knackar på stugan, utan jag körde hardcoresånger som Jag är en vampyr, Anna med Hello Saferide, Indianer och 747 med kent... That was awesome. "NN" ÄLSKADE Jag är en vampyr och det gör jag MED!!!
Jag ÄLSKAR även samförstånd! Så det var extremt extraordinärt.
Nu ska jag snabbduscha, byta kläder, ta bilen till Berghem och lämna av Lex, gå till Origo och valvaka!
Om vi ska vara ärliga med oss själva så är det väl ingen som på allvar är spänd inför resultatet?
McCain kommer att vinna för hey! Valet hålls i USA och Obama har en svart pappa. Sedan så, hey, demokratiskt styre i USA... under börskrisen? Tror ni folk är dumma?
(Jag försöker medvetet jinxa den här situationen... Fast å andra sidan, jag har verkligen inget hopp...)
Jag vill ha din ryggrad här,
fäst den i mig.
Jag är alltid tryggast när du är
en liten bit ifrån,
en rörelse i ögonvrån.
Dessa rader spelades just upp från min lista. När jag var yngre, en sisådär sju år sedan, så tyckte jag att de var de finaste ord som fanns. Jag tänkte på min dåvarande kärlek när jag hörde . En adopterad kille, lite vilsen, lite rädd, rätt arg... Men jag var så kär... Han sitter idag i fängelse och det känns så konstigt. Man märker att vi börjar vara i en vuxen ålder då gemensamt gamla både får barn och hamnar på kåken.
...
Ändrade planer innan jag ens hann posta det här... Det blir inte valvaka på Origo. Blir nog hemma istället. Fast då blir det knappast vaka. Kanske titta - somna - läsa tidningen imorgon istället.
Kram
Quote
Lyssna på den här meningen:
"Katy Perry klädde ut sig till en sorts äggängel."
Hahahahahaha. Äggängel. ÄGGÄNGEL.
Sedan blir det ännu roligare när man ser bilden. En äggdräkt och gloria.
Jag skrattar.
"Katy Perry klädde ut sig till en sorts äggängel."
Hahahahahaha. Äggängel. ÄGGÄNGEL.
Sedan blir det ännu roligare när man ser bilden. En äggdräkt och gloria.
Jag skrattar.
Damn q-park
Jag vaknade på ett sprudlande humör imorse. Klädde på mig och gick ut med Lex, sneglade mot bilen och där satt den... Den psykiska avgrunden i materiellt tillstånd, stöttepelaren till helvetet på jordens väggar, den ensamma giltiga orsaken till västerlänningarnas lidande; P-bötern. 500 spänn, grundat på ett förbud, fastställt på en skylt som jag aldrig sett. Damn q-park. Jag lät det dock inte bekomma mig och åkte iväg till stallet. Nu sitter jag på jobbet och skriver från mobilen. Ikväll valvaka på Origo. Spännande! Kram
Min stora kärlek
Jag lyssnar på extremt mycket musik. Det är ungefär samma lika som med mitt snus. Ska jag sitta framför teven krävs förutom något ätbart min snusdosa alldeles bredvid, ska jag diska måste jag lägga in snus före, ska jag dammsuga, renbädda, innan jag hoppar in i duschen måste jag ta snus, när jag kör bil, när jag borstar hästen och byta före jag sitter upp på hästen. Under kyssar och smek kan jag hålla den i handen bara för att ha nära till efteråt. Musiken följer med på samma sätt... Kanske inte när jag ser tv. Eller rider. Men kanelen är att jag kan uppskatta alla dessa små vardagliga göromål, men jag känner mig tom om inte snuset och musiken finns bredvid och stöttar upp mig.
Så, mycket musik. Många nya förmågor får byta av de som börjat kännas lite förbrukade... Det finns dock tre som hållit sig kvar i (h)järngrepp sedan början av högstadiet. Håkan Hellström, Lars Winnerbäck och kent. Det liksom... blir inte utnött. Det blir inte tråkigt, det blir aldrig dåligt, det blir aldrig mindre kreddigt. Det bara är, och det är underbart. Jocke Berg är nog den kända person som jag förlåtit för allt. Han är liksom den stora kärleken på det viset att inget han skulle kunna säga eller göra skulle få mig att respektera honom mindre.
Eftersom att alla mina fysiska cd-skivor försvunnit ur sina fodral så laddar jag hem den musiken som är borta (aldrig annat, nej) och nu har jag nyss laddat kentboxen. Lyssnar och hör samma låtar som förut och det är så fint.
I söndags morse, dagen efter Markus, mindes jag tillbaka på dagen efter jag sett kent på Stockholms stadion. Jag var förkrossad. Jag var ledsen, sliten, öm och tom. Det var över, förbi och skulle aldrig upplevas igen. Jag läste recensionerna och grät till frukostbrödet.
Jag saknar ungdomens förblindande känslostormar. Allt var så stort. Även fast det mesta var svart och dramatiskt så är det vackert att känna. Jag tror kännandet i sig är vad som gör oss till människor...
Hur som haver, på tal om kent. Har ni hört Jocke Bergs solodebut? Jag får inte tag på det, men har hört en låt på kära P3. Säg till om ni ser den nånstans.
Så, mycket musik. Många nya förmågor får byta av de som börjat kännas lite förbrukade... Det finns dock tre som hållit sig kvar i (h)järngrepp sedan början av högstadiet. Håkan Hellström, Lars Winnerbäck och kent. Det liksom... blir inte utnött. Det blir inte tråkigt, det blir aldrig dåligt, det blir aldrig mindre kreddigt. Det bara är, och det är underbart. Jocke Berg är nog den kända person som jag förlåtit för allt. Han är liksom den stora kärleken på det viset att inget han skulle kunna säga eller göra skulle få mig att respektera honom mindre.
Eftersom att alla mina fysiska cd-skivor försvunnit ur sina fodral så laddar jag hem den musiken som är borta (aldrig annat, nej) och nu har jag nyss laddat kentboxen. Lyssnar och hör samma låtar som förut och det är så fint.
I söndags morse, dagen efter Markus, mindes jag tillbaka på dagen efter jag sett kent på Stockholms stadion. Jag var förkrossad. Jag var ledsen, sliten, öm och tom. Det var över, förbi och skulle aldrig upplevas igen. Jag läste recensionerna och grät till frukostbrödet.
Jag saknar ungdomens förblindande känslostormar. Allt var så stort. Även fast det mesta var svart och dramatiskt så är det vackert att känna. Jag tror kännandet i sig är vad som gör oss till människor...
Hur som haver, på tal om kent. Har ni hört Jocke Bergs solodebut? Jag får inte tag på det, men har hört en låt på kära P3. Säg till om ni ser den nånstans.
I didn't sleep alone
this night.
Det är dock inget att byr sig om, däremot vad jag och min sovkamrat var med om...
Vi hade just sagt god natt och släckt lampan, hört Lex bädda och lägga sig ner. Eftersom att Lex pulpur är så långa så vågar jag inte klippa hans klor vilket gör att det låter som små klackskor på golvet när han går. Hur som helst, när vi precis kommit till ro så säger min vän "Hörde du det där?". "Ja... Lex är ute och går?" svarar jag. "Nej, han ligger där!".
Det lustiga är att jag redan innan detta hade haft en mild känsla av skrämsel i kroppen då vi dels sett en youtubevideo med en påstådd exorcism och att vissa av oss varit så trötta att vissa sett syner...
Naturvetenskapliga som vi är så ställer sig den modiga av oss upp och börjar undersöka logiken. Det var löv som fallit...
Jag andades ut och sov nästan gott.
Jag hade sett fel veckodag på mitt schema, så mina arbetstider var inte alls de jag trodde. Fick ge mig iväg till jobbet vid elva och kom hem för en timme sedan. Nu har jag hunnit äta gravad lax, massa äggvitor, tomat och gurka. Ikväll blir det Låt den rätte komma in på bio. Mina förväntningar är på topp.
Resten av veckan jobbar jag kväll varje dag, och fredag morgon åker jag hem till mamma och stannar till söndagkväll eller måndagmorgon. Längtar litegrann måste jag erkänna.
Imorgon fyller Filip år! Roligt att gå och köpa present. Han ville ha en riktig krokodil, så jag får väl ringa något samtal...
Jag ska till Hera på tisdag och fredag också. Fullt upp känns det som, och det är precis så det ska vara.
Kram på er.
Det är dock inget att byr sig om, däremot vad jag och min sovkamrat var med om...
Vi hade just sagt god natt och släckt lampan, hört Lex bädda och lägga sig ner. Eftersom att Lex pulpur är så långa så vågar jag inte klippa hans klor vilket gör att det låter som små klackskor på golvet när han går. Hur som helst, när vi precis kommit till ro så säger min vän "Hörde du det där?". "Ja... Lex är ute och går?" svarar jag. "Nej, han ligger där!".
Det lustiga är att jag redan innan detta hade haft en mild känsla av skrämsel i kroppen då vi dels sett en youtubevideo med en påstådd exorcism och att vissa av oss varit så trötta att vissa sett syner...
Naturvetenskapliga som vi är så ställer sig den modiga av oss upp och börjar undersöka logiken. Det var löv som fallit...
Jag andades ut och sov nästan gott.
Jag hade sett fel veckodag på mitt schema, så mina arbetstider var inte alls de jag trodde. Fick ge mig iväg till jobbet vid elva och kom hem för en timme sedan. Nu har jag hunnit äta gravad lax, massa äggvitor, tomat och gurka. Ikväll blir det Låt den rätte komma in på bio. Mina förväntningar är på topp.
Resten av veckan jobbar jag kväll varje dag, och fredag morgon åker jag hem till mamma och stannar till söndagkväll eller måndagmorgon. Längtar litegrann måste jag erkänna.
Imorgon fyller Filip år! Roligt att gå och köpa present. Han ville ha en riktig krokodil, så jag får väl ringa något samtal...
Jag ska till Hera på tisdag och fredag också. Fullt upp känns det som, och det är precis så det ska vara.
Kram på er.
Great song, bad feeling
Lyssna på låten. Kolla inte på videon.
http://www.youtube.com/watch?v=FHtP4YzqkhA&feature=related
Alltså jag är typ körd i huvudet just nu.
Jag bröt precis alla spelregler som socialt kompetenta människor brukar kunna följa genom ett skickat sms till killen jag gillar där jag totalt la ut mig själv där. I don't do that. Why did I do that? You didn't do it... You didn't do it, you DID do it! Didn't you? Did you? You didn't... You did! She did it. Did you? You did do it.
WTF?!
Yeah yeah Linn kan känna hjärtsmärta, kul för mänskligheten.
Over and out.
http://www.youtube.com/watch?v=FHtP4YzqkhA&feature=related
Alltså jag är typ körd i huvudet just nu.
Jag bröt precis alla spelregler som socialt kompetenta människor brukar kunna följa genom ett skickat sms till killen jag gillar där jag totalt la ut mig själv där. I don't do that. Why did I do that? You didn't do it... You didn't do it, you DID do it! Didn't you? Did you? You didn't... You did! She did it. Did you? You did do it.
WTF?!
Yeah yeah Linn kan känna hjärtsmärta, kul för mänskligheten.
Over and out.
Den våta drömmen
Lollo hade en bild på den fantastiska toan på Teatercafét. Check it!
Köttsår
Roliga anekdoter från den gångna helgen
Jag var med om en extremt extraordinär och ungefär lika äcklig upplevelse i lördags morse. På något sätt, vilket inte förkunnas här, hade jag lyckats få upp tampongsnöret tillsammans med tampongen. Som ni nog förstår så är det inte ett brukligt sätt att använda sig av tampong eftersom en stor del av användandet går ut på att då och då faktiskt byta tampong... Det där med tampongsjukan kan få ligga åt sidan för andra roliga saker.
Jag hade en spännande stund med mig själv på toaletten och var starkt förundrad över att saker kan försvinna så långt in i kroppen. Tror säkert att det kan vara bra med kroppsligt utforskande och nya insikter om hur saker och ting faktiskt går till där på insidan.
Jag vaknade också med ett smärre köttsår på mitt högra lillfinger. No man has ever figured out how it became. Jag spenderade sedan en stor del av lördagen med att diska någon annans disk och kände mig faktiskt som en lite bättre människa efteråt än vad jag gjorde innan. Det där är lite min inriktning. Andras disk. I find it funny.
Jag har suttit och läst runt på olika bloggar i ett precis lämpligt antar timmar, och jag fick den lärdomen att i England så var Amyperuken den mest sålda utklädningsprodukten! Jag kände mig lite för mainstream, men jag tycker fortfarande att det var en awesome idé. Det var ju dock minst tre andra Amys på Scharinska så jag kanske borde ha insett det redan då och inte först nu. Eller kanske inte alls, för det här är helt irrelevant för min lycka och nu ska jag sluta prata och gå ut med hunden.
Kram
Magi
Jag kände genuin och ren lycka igår kväll. Markus var helt fantastisk. Det var magiskt. Jag skojar inte.
Hello Saferide gjorde också bra ifrån sig. Parken kom inte... Dunno why, men det var tråkigt. Eller, egentligen var det inte så tråkigt, för under och efter Markus spelning hade jag ändå inte haft plats för mer kärlek i mig.
När vi hade sett och hört det vi ville så gick vi över på TC och träffade Anton och Lollo. Lollo och jag skulle gå på toa tillsammans, och hör och häpna, det var dubbla toaletter! Toalettstolar bredvid varandra. Wow.
Det var också det mest imponerande med resten av kvällen, för TC var inte sådär superhäftigt och kön på Max var extremt dryg.
Här är några bilder.
Okej, this is like the ugliest picture EVER, men kolla mitt hår!
Hello Saferide gjorde också bra ifrån sig. Parken kom inte... Dunno why, men det var tråkigt. Eller, egentligen var det inte så tråkigt, för under och efter Markus spelning hade jag ändå inte haft plats för mer kärlek i mig.
När vi hade sett och hört det vi ville så gick vi över på TC och träffade Anton och Lollo. Lollo och jag skulle gå på toa tillsammans, och hör och häpna, det var dubbla toaletter! Toalettstolar bredvid varandra. Wow.
Det var också det mest imponerande med resten av kvällen, för TC var inte sådär superhäftigt och kön på Max var extremt dryg.
Här är några bilder.
Okej, this is like the ugliest picture EVER, men kolla mitt hår!
Lördag
I morse. Det ligger ett tunt lager med snö på marken... Kallt! Soligt.
Shayan tatueraren.
Jag lyckades med stordådet att inte bli mer på så många fler bilder än dessa!
Har några på telefonen så de kanske kommer senare.
Idag har vi inte gjort nånting vettigt förutom en promenad med Lex. Nu ska jag sova ett tag, sedan ska vi äta tacos och dra iväg på Folkets hus och se MARKUS och Parken! IIii.
Om biljetterna är slut blir jag sååå ledsen.
Kram!
