Mitt år som sökande

Kvällen igår blev riktigt bra.
Vi tog taxi in till stan, jag, Carro, Micke och Erik, och grundade med en sväng in på Scharinska. Låten som spelades när vi gjorde entré var Jag är en vampyr, vilket satte standarden.
Jag sa till Carro att hon inte skulle ta ut pengar för att jag skulle stå för kalaset ikväll. Det kändes som det enda rätta då hon fått stå till hands med inträdeskontanter och annat förut. Hon lyssnade dock inte på mig och tog ut pengar, vilket var en himla tur. Vid första beställningen på Scharren nekade kassan mitt kort. Jag förstod inte alls var pengarna kunde ha farit, men efter 130 för taxin och 100 i inträde så var ju mina överförda pengar borta, kalkylerade jag snabbt ut sen...
När jag började rota runt i väskan på bardisken armbågade jag ut en öl som flög på killen som ägde den så han fick ha sin egen wet-t-shirt-contest. "Förlåt, förlåt, förlåt!"
"Äh, det är lugnt... bara du köper en öl eller två så är det ingen fara."
"Ja, alltså jag har inga pengar fick jag just veta, så jag kan inte ens betala det jag har beställt... det blir svårt tyvärr."
Då tyckte han inte att det var lugnt längre, och eftersom att det var hans fel (han ställde ölen bakom min arm som jag hade uppe på bardisken) så kände jag att jag blev irriterad och sa att han kunde ha hållit i sin öl med mer säkerhet... Till slut sa han att han skojade och jag och Carro fick ta oss ur vår betalningsknipa. Jag ringde sedan min kära svåger som gick in på internetbanken och förde över 300 kr till mitt personkonto från mitt andra konto. Bra! All set!
Då kom bara nästa nederlag när vi lämnade Scharinska för att gå till O'learys. Bankomaten på vägen däremellan påstod att mitt kort inte funkade!
Så Carro fick langa upp pengar igen. Det var i högsta grad penibelt. Inne i baren på Olles hade dock mitt kort bestämt sig för att funka igen, så kvällen löste sig till det bästa.
Vi dansade. Jag dansade med en kille som efter första dansen frågade vad jag hette. Linn, svarade jag eftersom att artistnamn känns lite förlegat, och frågade vad han hette.
"Honey", svarade han och jag tänkte "ah, nice one dude!" och bad honom igen att berätta sitt namn.
"Jag heter Honey!" "H A N Y" bokstaverade han sedan.
Hahaha, kvällens höjdare.

När de stängde gick vi på Subway för att äta och då ringde Shayan och Phong som kom dit. Jag blev hyperglad och sedan åkte vi bil hem till Shayan, åt och såg Clone Wars. Jag har ännu inte sett Star Wars, men hoppas för hemfridens skull att den är bättre.

Klockan sex imorse var vi i säng, alltså samma tid som jag ska upp imorgon bitti. Känns tungt.
Något annat som känts tungt idag är att jag har känt en sådan fruktansvärt längtan hem... efter mamma, min syster, Filip och Emil, mormor, Malin, Erika... Jag ringde mamma och grät i en halvtimme och beslutade mig för rätt så omvälvande saker som jag inte riktigt vet hur jag ska hantera ännu.

Jag berättar mer imorgon.
Nu kvällspromenad och i säng.

Sov gott.