Mitt år som sökande

Jag är precis, som resten av Sveriges musikälskande kår, helt tagen.

Anledningen till att jag lyssnar på henne just nu finns faktiskt, och den är konkret och medveten. Inte bara för att.

Jag har känslor i mig som jag på grund av ett fjorton mil stort fysiskt avstånd inte kan få utlopp för. Trots ett oräkneligt antal album och varierade artister, genrer och lyrikstilar så kunde jag inte hitta någonting som kunde tillfredsställa den brännande, diffusa känslan av... vad det nu är som får mig att känna. Kärlek..?

Ja, kärlek. Va? Vill jag få den känslan tillfredsställd? Nej, fel ordval. Det finns dock inget annat ord som beskriver det. Jag vill liksom dela den med någon. Få känna att den finns, att andra har känt det och förstår storheten. För när världsordningen ser ut som den gör är det svårt att tänka sig att andra människor känner det. Känner du det?
Den bästa att dela allt med är de som skriver och sjunger det de skrivit.

I mina försök att minnas den bästa lovesong jag någonsin hört så kom jag på att jag måste skriva den själv.
Tills dess - Frida will do.