Mitt år som sökande

Rockystripparna går förmodligen bara att läsa om du har en gigantisk superskärm inser jag nu.
Handlade åtminstone om att Smack har bestämt sig för att sluta dricka och Rocky inte direkt uppskattar beslutet.

Nu ska jag hem till mamma och äta lunch med resten av familjen.

Ikväll klockan tjugo börjar Mäklarna om på SVT1. Om ni inte såg den serien förut så ge den ett försök. Kjell Bergqvist och Cecilia Frode i ledkaraktärerna och det är bara så jävla kul.

Hej 

Så galet trött är jag just nu. "Psykiskt trött", som min mor brukar kalla det. Idag har det pratats och pratats och ni som känner mig vet att det är ett sysslomål som jag inte bara glider med...

Psykologen sa inte så mycket konkret, men jag fick veta en sak. Jag ska lära mig att bli arg.

Det ni, gott folk. Snart har ni ett förtryckt monster lössläppt på gatorna.

Såg Så ska det låta med mormor och åkte en sväng till syrran och såg 27 dresses och pratade ikväll.
Nu, ringa Shayan (vet inte varför jag får en impuls att bara kalla honom Shy (uttalat Shaj)) här på bloggen då jag aldrig skulle kalla honom det) och sedan sleep and sleep and sleep like three little children, although I'm only one.

God natt!

Förresten.. Teatern är skriven av SaGa Eserstam, inte Sara.

Viktigt det där med uphowsrettslaugen.

Är nyss hemkommen från teater. Den hette Älskade jävla pappa och är skriven av Sara Eserstam, alkoholistbarn. Handlade om Sandra, 15 år vars föräldrar separerade när hon var sju år på grund av pappans alkoholmissbruk.

En scen, en skådespelerska, en monolog. Jag och syrran satt och hulkade oss fördärvade.
Skakade ett par timmar efteråt.
 
Efteråt fick publiken blåbärspaj och skulle (i gengäld) skriva ett ord, en fråga eller en reflektion på en bit papper som vi sedan turades om att läsa upp högt. Någon hade skrivit; "Den här jävla satans alkoholen." Jag höll med. Det var precis min tanke under föreställningen.

Hur en förälder väljer alkoholen före allt och får barn att känna sig ensamma i huvudet, tappar bort sig själva och vill dö. Hur den andra partnern känner sig betrådd, tappar tillit och livslust. Hur varenda dag blir en kamp mot skammen, rädslan, oron som ständigt gnager.´

Förbjud skiten.

Nu när jag är klar med den kan väl alla sluta?

Den tredje april åker jag och Shayan till Stockholm. Han ska tävla över helgen, sen ska vi semestra och turista oss i storstaden och bara tokmysa. Vet inte exakt var vi ska bo än. Eventuellt några nätter hos hans vän och sen unna oss finhotell, men det kan bli ett grått mellanting med vandrarhem alla nätter också. Jag vet bara att jag längtar.

Vi ska ta oss dit med flyg också. Med flyg! Som vore vi från Neverland.

"But didn't you say you flew here!?"
"Yeaaah. By plaaane."

Fattar ni hur långt jag har kommit då! Jag sätter mig helt självmant och med glädje i ett flygplan.

Att Shayans handben lär vara söndersmulade efteråt är en annan sak.

Sáhär trött är jag just nu.

Tur att jag ändock är rätt snygg,



Imorgon drar jag, Erika, Malin och Emelie till Piteå. Vi ska shoppa, äta, festa och sen sova allihopa i en dubbelsäng.

MYS!

Nu är jag tillbaka i den mindre befolkade staden igen.
Jag började sakna Shayan redan vid farvälkyssarna och nu saknar jag honom mer, men det är ändock en lätt känsla, eller hellre en tung men angenäm känsla - av längtan och förhoppningar. Och regnbågar såklart.

Sedan i söndags när jag kom har vi egentligen inte haft en myskväll, vilket hör till vår ungdomliga standard vanligtvis, film och snacks jämt, men inte den här gången.
Nu har vi börjat bygga oss ett hem. Vi har städat, städat, städat. Säkert tolv timmar på tre dagar. Satt upp gardiner, dammat mattor, packat upp mina husgeråd i hans köksskåpar och pussat på varandras svettiga städarkroppar.

Det enda som står mellan mig och total lycka just nu är mänsklig ondska och att jag imorgon väntar mitt provresultat. Oavsett svaret så ska jag tillåta mig vara helt tillfreds och ångestfri med början efter imorgon. Är ni med mig?


:)

Jag är helt övertygad om att jag inte hade varit den jag varit eller haft den världåskådning eller de ideal som jag har, om det inte vore för proggen. 60- och 70-talets politiska visrock. Alltid socialistisk, ofta feministisk.

Om alla tonåringar världen över fick ta denna influens av hjärtlighet till sig så skulle det inte finnas något våld, krig, religionsmartyrskap, fascism, översittarfasoner eller intolerans.

Därför jag har nu bestämt mig för att slå ett slag för proggen. LYSSNA OCH LÄS TEXTEN. 


Observe explicit material
Måste varna antihumoristiska och autistiska läsare för eventuella missförstånd som kan bidra till motsatt effekt jag vill åstadkomma, då en stor del av denna genre spelar på sarkasm och ironi

Jag skippar att supa fram suspekta personligheter som mina vänner ikväll och ersätter med en helkroppsrekreation.

Det blev så att jag åkte hem till min mor. Hon pysslade om mig, gjorde ansiktsbehandling och färgade håret på mig men när hon ville tvätta mitt hår så tyckte jag att det blev lite väl mycket turkiskt bad-känsla över det hela.

Hon lät mig ligga på hennes nyinköpta spikmatta samtidigt som jag lyssnade på Ewa Cassidy och efter att hon tvättat bort min lermask samtidigt som jag låg där så tryckte hon en polett till solariet i min hand som jag utnyttjade och svettades ut mitt gamla jag i.
Nu är jag således en ny människa.

Åkte sedan till Malin och Erika som drack sprit och blev djupa och skjutsade in dem till stan. Kom precis tillbaka till mormor och sitter mest och saknar Shayan.

Jag har verkligen världens bästa mamma. Hon kan vara tankspridd och envis, men så självuppoffrande och älskande.
Jag har verkligen världens bästa vänner också. De är och gör sig djävligt obekväma och självklart blir det obekvämt, men så hälsosamt när de inte låter saker gå med en ryggklapp. Vi har gråtit, de har skällt, jag har hållt med, vi har analyserat och dividerat och känt samhörighet starkare än någonsin i dagarna.
Jag har verkligen världens bästa pojkvän. Han genomskådar mig på ett sätt som verkligen ingen har gjort förut, och av någon outgrundlig anledning så verkar han älska mig mer ju mer skit han ser. Jag kan inte pull any crap on him, och det känns så bra att jag vet att det inte ger någonting att försöka vara annat än sann. Han är en sån människa som kan använda sitt intellekt till att faktiskt agera vackert även i stunder när vi alla skulle spontanskrika. Han tillfredsställer mig på alla plan. 

Det kanske är så välgörande med spikmattor som de säger ändå.

Ni har förmodligen hört talas om läkaren som blivit häktad på sannolika skäl misstänkt för dråp på en liten flicka?
Hon var född alldeles för tidigt, hade hjärnskador och låg med livsuppehållande vård i kuvös. Hade hon överlevt så hade hon antagligen krävt fullständig hjälp dygnet runt för att överhuvudtaget kunna överleva. Det har visat sig på undersökningar att flickan hade fått stora mängder morfin och något mer injicerat.

Den ansvarige åklagaren kom med ett uttalande som fick mig att dra på munnen.
"Förmodligen så gjorde läkaren detta av barmhärtighet."

Näe? Sa vad?
Jag som var övertygad om att läkaren som förmodligen aldrig begått ett tjänstefel i hela sin tiotals år långa karriär kom på att det skulle vara ett givande minne, en trevlig anekdot att berätta för de sörjande när hon ligger på sin dödsbädd...

Det är självfallet avskyvärt att avliva barn, oavsett dåliga framtidsutsikter eller bristande mänskliga drag. Det har föräldrar som har längtat efter barnet, älskat det där det låg i magen.

Jag blir nästan arg på mig själv för den förståelse jag känner för läkaren.

Här sitter jag och mormor i varsin morgonrock. Hon ringer runt till sina barn och jag skriver här. Vi åt precis kallskuret; gravlax, kalvsylta, kalkon, sill, ägg och potatis. Jag stod nyss och skruvade upp en handdukshängare och tänkte; tänk om jag faktist levde såhär, i ett öde hus på landet, inget arbete. Dola på hela dagarna utan kläder. Äta lite, stöka bort. Laga mat, äta, stöka bort. Se lite tv innan man gick i sängs. Ta en promenad med hunden.

Jag och mormor trivs rätt bra ihop. Vi pratar inte så mycket. Ingen av oss är direkt snacksaliga. Vi fråga varandra hur det är, vad mamma/moster sa när hon ringde, hur vi tror att det är med "småbarnen" (mina syskonbarn, mormors barnbarnsbarn), och så kan vi kommentera någon nyhet, nicka eller skaka på huvudet lite instämmande för att sedan tystna igen.

Det är skönt. Det är livet utan omskrivningar.

Men nog känns det stagnerat ibland. Ikväll är det fest.

Malin säger: med linns kunskaper om hur man bygger upp en novell och med erikas brutala kinky inflik och malins brutala fuck behind och linns spännande påhitt på ett köksbord och erikas sprutande orgasmer då kan vi få en jävligt BRA NOVELL

Linn säger: hahaha, jani... it will be awesome

Malin säger: so....awesome

Erika säger: so fucking awesome.. lika bra att säga det direkt malin=P

Malin säger: vadå =P?

Erika säger: nää det kommer att bli en sjujäkla novell med juckande kukar och stönande fittor..

Malin säger: hahhahahahahhahhahahahhahaha

Linn säger: hur stönar en fitta?

Malin säger: den suktar blött

Linn säger: HAHAHA

Malin säger: hahahaha

Erika säger: hahaha....

Vi har gett fan i psykologin och svensk-israeliska tennismatcher.

Här följer urklipp ur svaret på hur man handskas med sina porrberoende män.

"Det genetiska urvalet har främjat män med gener som gör att de vill ha sex med så många kvinnor som möjligt. Män med dessa anlag har haft större möjlighet att sprida sina gener. Samtidigt vet varje man att hans hustru skulle bli rasande och förtvivlad om han vore otrogen. För lite och för sällan tycker många män om sex i äktenskapet. Genom att titta på porrbilder tycker mannen att han kan lugna ner sina pockande gener utan att ta de risker som otrohet skulle innebära."

Däremot så kan vi kvinnor till skillnad från mannen stå över vårt biologiska ursprung. Därför springer vi inte runt i nomadstil och plockar pinnar och tänder brasor hela dagarna.
Det är ju tur, för annars hade brandkåren fått göra utryckningar hela dagarna när vi eldar upp våra modernistiska hus pga. gasledningarna.

"Att vilja se på porr kan för en del män vara ett beroende och kan vara lika svårt att sluta med.

Men kvinnor blir ledsna och arga av mäns intresse för porr. De känner att de själva inte duger och att mannen smutsar ner deras kärlek med äckliga porrbilder. Det är svårt för män och kvinnor att hitta en lösning på det här problemet."

Kvinnors subtila sätt och känsloliv kan helt enkelt inte hantera det groteska och många gånger morbida innehållet i en porrbild. Dessutom har vi alla låg självkänsla och kroppsuppfattning som en självmedveten valross. Så enkelt är det. Kräkreflexen vid åsynen av en sexuell handling eller könsorgan är medfödd.

"En man som inte förmår sluta titta på porr behöver vara så diskret, att hans hustru inte märker något, om han vill behålla henne. Men det är svårt att överlista en kvinna i hennes eget hem."

Självklart. Nu när vi vant oss av med pinnsamlingen är det självklart att vi månar om våra hem och vad som försiggår därinne. Det står med i äktenskapsförordet att skilsmässan är oundviklig om denna depraverade och snuskiga man inte kan stå emot sina begär.

"Vill du behålla din man även om han inte slutar med porr? Skulle det vara möjligt för dig att låta honom vara ifred med sin hobby?"

Här är det däremot en svår avvägning för oss kvinnor att göra. Visst vill vi att han ska ha någon fritidssysselsättning vid sidan av veghuggningen och bilreparationerna, men just porr? Han kan väl syssla med origami?

"Din man verkar vilja fortsätta med sina ungkarlsvanor även sedan ni gift er. Kanske han trodde att han skulle kunna sluta men klarade inte av det. Bara du själv kan avgöra var dina gränser går. Dina alternativ är: Förmå din man att sluta eller tolerera honom som han är eller lämna honom."

I say; leave him! De andra alternativen är för kvinnor som inte kan sätta ner foten, visa var skåpet ska stå eller dunka näven i bordet.

"Män som både är otrogna och tittar på porr säger att det är sin fru de älskar och att det andra bara är sex. Detta brukar vara mycket svårt för kvinnor att acceptera. Hade du gift dig med honom om du hade vetat hur sexfixerad han är?"

Det är självklart att vi aldrig kommer att förstå hans trängande behov av sex, helt sonika eftersom att vi kvinnor av naturen är frigida och inkapabla till sexuell och fysisk njutning av något slag.
Begär en undersökning i Kinsley-anda innan du beslutar dig för att ingå i ett långvarigt förhållande.
Om han ska hålla på att dunka på sig själv dagarna i ända, hur ska ni då kunna få kött till kvällens älgmiddag?

Av den europeiska unionens utsedda expertpanel i samarbete med Linn corp.

Ytterligare ett användningsområde av denna gudarnas gåva internet är ju att kunna ställa sin egen diagnos på olika åkommor man lider av. Även lösningar på relationsproblem.

Här hittade jag ett underbart expertsvar på problemet "Min man har problem med mina tidigare älskare".

Så, fram med anteckningsboken, läs detta saxade utdrag och må sedan gott i din relation! Denna specialutgåva kommer med kommentarer från mig.

"[...] Män växlar naturligt mellan att vara varma och tillgivna och kalla och känslomässigt avstängda."

Vi kvinnor däremot är ständigt, 24 timmar om dygnet och särskilt alla veckor på månaden, känslomässigt tillgängliga och leende.

"Om din man ignorerar dig försök att hålla dig undan och håll på med ditt. Ring till en väninna och sök tröst, lek med barnen, arbeta eller vad som helst som engagerar dig."
 
För om du bekräftar hans dåliga beteende att inte se dig med att bli arg eller ifrågasättande så tar han din respons oavsett hur den ser ut som feedback som tillåter honom att fortsätta med sina dumheter. Blir han däremot inte sedd blir han desperat efter uppmärksamhet och kommer krypande till dig.

"När mannen är känslomässigt avstängd har han inget att ge sin partner och är inte till någon glädje för henne.
Därför är det bäst att skapa avstånd och vänta tills han blir varm och känslomässigt tillgänglig igen."

Det har vi väl alla erfarenhet av? Att känna och visa kärlek gentemot någon som inte är mottaglig för den är ju bortkastade känslor! Herregud kvinna.

"Låt honom vara ifred och hålla på med sitt tills han börjar längta efter dig och söker upp dig. Då lockar du fram han
finaste sidor."

För det vet väl alla? En frånvarande kvinna är en saknad kvinna. "Vad ska jag ta mig till de timmar hon inte är här?" kommer han att fråga sig själv och vara from när du är tillbaka i hans synfält.

"Om du är stark och glad kan du kanske ta hans elakheter bättre än om du är känslomässigt sårbar just då. Men gå alltid din väg om han är elak. Säg: "Det här tar inte jag". Gå till ett annat rum eller ut och handla eller vad som helst där din mans ord inte når dig."

Låt honom helt enkelt sitta i sin ensamhet och muttra. Det du inte hör mår du inte dåligt av!
När du kommer hem från shoppingturen har han givetvis beklagat sig klart till väggen och du slipper ta del av tråkigheterna. Särskilt om du handlar hem god mat åt honom får du dubbel respons på denna avstängningstaktik.

Av EU:s utsedda expertpanel i samarbete med erodaknet corp.
 

"du kan börja blogga regelbundet, internet har blivit tråkigare utan dig :/"

Det uttrycket applicerar jag nu hos alla nätanvändare världen över och låter er återigen ta del av denna ljuspunkt i tillvaron.

Välkomna!