Nä, det menar du inte?!
Ni har förmodligen hört talas om läkaren som blivit häktad på sannolika skäl misstänkt för dråp på en liten flicka?
Hon var född alldeles för tidigt, hade hjärnskador och låg med livsuppehållande vård i kuvös. Hade hon överlevt så hade hon antagligen krävt fullständig hjälp dygnet runt för att överhuvudtaget kunna överleva. Det har visat sig på undersökningar att flickan hade fått stora mängder morfin och något mer injicerat.
Den ansvarige åklagaren kom med ett uttalande som fick mig att dra på munnen.
"Förmodligen så gjorde läkaren detta av barmhärtighet."
Näe? Sa vad?
Jag som var övertygad om att läkaren som förmodligen aldrig begått ett tjänstefel i hela sin tiotals år långa karriär kom på att det skulle vara ett givande minne, en trevlig anekdot att berätta för de sörjande när hon ligger på sin dödsbädd...
Det är självfallet avskyvärt att avliva barn, oavsett dåliga framtidsutsikter eller bristande mänskliga drag. Det har föräldrar som har längtat efter barnet, älskat det där det låg i magen.
Jag blir nästan arg på mig själv för den förståelse jag känner för läkaren.
FYI
Jag har inte problem med kärleken.
Den får mig till och med att inte sakna mina ickebefintliga att-se-fram-emot-stunder. Att inget händer går mig förbi när jag minns att han finns.
Det enda som stör mig att han alltid är för långt borta.
Ni vet. De har inte börjat operera in folk under huden på en än.
ctrl-alt-del?
FYI så tror jag att det var Linn som skrev ovanstående kommentar och inte markrune!
drop dead.
linn.. ta bort kommentaren är du snäll.
Du misstolkar mig ganska grovt markrune. Menade inget illa alls, bara att kommentaren var skriven under fel namn :)
yeah.. rbb.
det är bra att du agerar självutnämnd moderator. det är gulligt.
haha
