Mitt år som sökande

Dom sista drömmarna

Susanne tog en återvändsgränd
det visste hon nog för länge sen
Så mycket piller så lite sömn
så lite ork så mycket dröm

och Magnus gick in i en vit korridor
kvarten för ensam, stan för svår
och Jonas ska hitta en mening i nån indisk by
så trött på sanningen, behövde en ny

och tornet i Sofia sträcker upp sig mot himlen
över torgen här går var och en för sig
Om vi förlorar varandra här i vimlet
så minns att jag står bakom dig

och Karin slutade prata och for
tillbaks till sitt flickrum, hem till mor
och Anders är alltid glad, alltid glad
det springer råttor bakom ridån på hans estrad

och Linnea höll för hårt på sin moral
varje dag ett samvetskval
du blir så ensam när du drömmer grandiost
du blir så hånad bränd och blåst

och tornet i Sofia sträcker upp sig mot himlen ...

dom sista drömmarna sträcker sig mot himlen
över torgen här går var och en för sig
om vi förlorar varandra här i vimlet
så minns att jag står bakom dig


Dom sista drömmarna II

Susanne du brände alla skepp
tills ingen orkade vara din vän
du blåste ut varenda ljus
och tänkte nu och aldrig sen
du ville bort du ville ut
aldrig sen aldrig förut
du skulle bränna allt ditt krut
men Susanne snart är det slut
då får du börja om igen

och Magnus du visste vart du skulle
men du visste inte hur
du ville inte bli som farsan
med diplom och professur
nu sitter män som din far
och doserar din mentala kur
du tappade din tråd
jag har inga goda råd
jag ber till gudarna om nåd
det kan va jag som står på tur

vita mössor flög i luften
nittiofem när våren kom
och Jonas stod på skolgården
och sa jag blir aldrig som dom
dom kan söka sina svar
i dom böcker som dom har
i dom pengar som dom spar
men sen när fruarna drar
då får dom ändå börja om

Karin ville ägna sig åt omsyn
i nåt volontärförband
men hon sjönk själv ner i djupet
och såg andra ro iland
Karin inget gick itu
livet pågår här och nu
så ta dig samman kära du
världen väntar på din hand

Anders går och drömmer
går i väntans tider än
han går och väntar på att lyckan
väller in med kärleken
Anders bli vad du vill bli
det här är självbedrägeri
ingen annan gör dig fri
inte nu och inte sen

och Linnea vi som sa
sida vid sida ska vi gå
om du ville mig nånting
så satt jag tyst och hörde på
men det var du som sa till mig
att jag ändå aldrig skulle förstå
säg aldrig så igen
det gör ont i mig än
jag ville verkligen va din vän
det var du som lät mig gå