Om integritet
Vissa kan nog tycka att jag exploaterar mig själv här i bloggen. Vissa har uttryckt att jag delar med mig för mycket, samtidigt som jag sitter här och tycker att ingen borde kunna utläsa någonting som verkligen känns personligt för mig.
Förmodligen har jag väldigt mycket mer inom mig än vad någon vet, för det som står häri är långt ifrån en helhetsbild av mig.
Haha. Känns bra att jag har ett djup som är utom räckhåll för er. (Här hade jag gjort en flirtgubbe om jag inte bestämt mig för att bruka det svenska språket som sig bör och göra mig förstådd utan sådana billiga knep.)
Hade det dock sett ut så att jag verkligen delade med mig av mina känslor, mina personliga intriger och trauman, mitt sexliv, så hade jag ändå inte sett något problem. Vad finns det för högaktningsvärt i att hålla sig för sig själv? Varför sätter vi ett värde i att man ska hålla mun och hålla tyst och hålla inom sig sina hemligheter för alla utom för ett gäng noga utvalda vänner? Det kan mycket väl hända att en av mina bloggläsare skulle må bättre av att läsa om det hemska som händer mig och hitta tröst och motivation, eller bara få bli lite skadeglad, än vad någon av mina vänner gör.
Vari ligger prestigen? Är man stark om man stänger in? Handlar det om att man inte får skryta eller motsatt, söka tröst? Om det gör det, varför hade då det varit skamligt? Att jag faktiskt tycker att mitt liv är hemskt, och skulle bli upplyft av att dela med mig och få uppmuntrande kommentarer?
Kan det vara för att inte göra läsare obekväma? Jag berättar en sak här... De träffar mig på stan och tycker då att det känns olustigt att säga hej som om inget har hänt när de faktiskt VET att min mamma försökte ta livet av mig OCH vår katt förra veckan? Isåfall kan man väl bara fråga hur det känns... Säga att man läst... Berätta något om sig själv!
Det är väl en sådan där västerländsk social norm; vi ska alltid svara "Tack bra själv?" på frågan hur vi mår. Ingen vill egentligen veta. Det är bäst att vi fortsätter blunda så slipper vi bita tag i nackskinnen på varandra.
Den enda anledningen som jag skulle godta till varför det inte är okej att dela med sig, är att människor kan hålla det emot en. Alltså, jag skulle aldrig undvika att berätta om mig själva på grund av ett sådant möjligt scenario, men jag kan förstå om andra får lite smått konspiratoriska vanföreställningar i huvudet.
Min anledning till att jag inte fläker ut det som verkligen betyder något för mig är för att jag helt enkelt inte har ett behov av det. Det skulle inte ge mig någon vinst. Jag svarar på alla frågor någon ställer till mig, men jag har inget behov av att berätta för världen. Jag skriver bara här för att överhuvudtaget finna motivation att dagligen skriva nånting. Bara en rad. Många vet nog att jag har gillat att skriva. Mycket, men det dog ut ungefär samtidigt som skolan tog slut och tonårsdepressionen och livsledan med den.
Därför känns det bra att åtminstone hålla tangentfingrarna vid liv.
Nu är jag trött. God natt!
Anledningen till att jag inte bloggar är för att jag är rädd att jag ska skriva något galet som kan se negativt ut för en framtida arbetsgivare. Annars så skulle jag ju skita i vad folk tycker :)
Å andra sidan, Rolle... Om arbetsgivaren inte kan inse det faktum att man kan ha en åsikt privat och en på/i jobbet, vill man verkligen "ha" den arbetsgivaren då?
Om jobbet är bra, så ja, varför inte? Jag förväntar mig att arbetsgivaren kollar upp mig och att det påverkar beslutet, det är mer eller mindre standard. Det behöver ju inte betyda att det är en dålig arbetsgivare, bara en noggrann. Ang. åikter så skiftar dom inte för mig om jag är hemma eller på jobbet. :P
"Ang. åikter så skiftar dom inte för mig om jag är hemma eller på jobbet. :P "
Så vad gnäller du över?
Hm. Tack först och främst till Rolle för dumförklaringen :) Jag har aldrig nånsin hört talas om en arbetsgivare som kollar upp en..? VA?! Nää, vet du vad, finns det såna?!?! ^^
Nummer två: En arbetsgivare som inte respekterar mig som person är en dålig (oönskad) arbetsgivare i mina ögon.
På tredje plats ursäktar jag mitt usla ordval; åsikter skiftar förhoppningsvis inte, MEN man måste förstås inte ge utlopp för dem om det nu inte passar arbetsplatsen/-givaren ifråga. Läste senast häromveckan en artikel om en handläggare på Försäkringskassan som mer än gärna skulle betala ut massa pengar hit och dit, men naturligtvis inte kunde göra det, eftersom hon då inte följer svensk lagstiftning... You follow?
Markrune (alltid världens skönaste namn!)... Ja, men, typ.
Vad tråkigt att du tolkar det som en dumförklaring, för det var det inte.
Markrune: Jag gnäller inte, skrev bara ett svar på Linns inlägg och sedan Oskars svar. Att jag har samma åsikt är väl självklart, men som Oskar skriver senare så var det nog ordvalet jag mest syftade på. Han förklarar ju vad han menar i sin andra kommentar.
Varför är ni så förbannat fientliga mot mig? Tycker markrune bajsar på mig hela tiden. Jag har aldrig träffat dig ens, vad fan vill du egentligen?
okej. rolle.... jag hade visst lite fel där.... du skrev "...skriva något galet..." och jag reagerade på något som oskar slängde in... det där med åsikter.
tycker du verkligen att jag "bajsar" på dig? i sådana fall så lägger du en värdering i det jag skriver som jag inte har.
Det är uppenbart att du alltid skriver dina kommentarer med en negativ inställning mot mig.
Jag kan ju svara på ditt inlägg med hjälp av dina egna ord:
Drop dead. Det är bra att du agerar självutnämnd moderator. Det är gulligt.
Rolle... har vi någonsin træffats? ... nej.
ær mina negativa laddningar befogade?... ja... det ær ju mina åsikter...
ær mina negativa laddningar riktade mot dig som person? njaaaeenej?"!! jag kænner ju inte dig.. so... relax.... det ær inget personligt.
kan jag vara trevligare? yes!.............................................................................................................................
Då kanske vi ska ta och börja om från början?
Kram?
det finns alltid utrymme för kärlek. kram.
Jösses! :)
