Skellefteå
Nu är jag tillbaka i den mindre befolkade staden igen.
Jag började sakna Shayan redan vid farvälkyssarna och nu saknar jag honom mer, men det är ändock en lätt känsla, eller hellre en tung men angenäm känsla - av längtan och förhoppningar. Och regnbågar såklart.
Sedan i söndags när jag kom har vi egentligen inte haft en myskväll, vilket hör till vår ungdomliga standard vanligtvis, film och snacks jämt, men inte den här gången.
Nu har vi börjat bygga oss ett hem. Vi har städat, städat, städat. Säkert tolv timmar på tre dagar. Satt upp gardiner, dammat mattor, packat upp mina husgeråd i hans köksskåpar och pussat på varandras svettiga städarkroppar.
Det enda som står mellan mig och total lycka just nu är mänsklig ondska och att jag imorgon väntar mitt provresultat. Oavsett svaret så ska jag tillåta mig vara helt tillfreds och ångestfri med början efter imorgon. Är ni med mig?
:)
