Det var inte fler KOJKARPAAAR
NEEEEEEEEJ DET VAR EN ROCKA
Ännu mer KOJKARPAAAAAAAAAAAAAR
Bekännelse
Jag försökte inte alls vara uttrycksfull.
Jag hade sett sådär stel ut i vilket fall som helst.
Dagens agenda
En bra sak med att ha ett distansförhållande (kanske den enda) är att man inte riktigt tappar ambitionen att se bra ut inför sin kära. Så därför får jag vara rätt ful ett tag nu.
That is me trying to be uttrycksfull med lermask.
Idag har min agenda mest innehållit saker från min alternativa "1001 saker att göra innan du dör"-lista. Inga fallskärmshopp eller något simmande med delfiner här inte!
Nej jag har idag avklarat att;
- (som ni redan vet) gå vilse, på en promenadstig
- dricka laxerande medel i förebyggande syfte
- se en lös schäfer komma emot mig och min dvärghund med rest ragg
- sola solarium med kläderna och ett duntäcke på mig
Nu kvällspromenad, kvällssamtal och förhoppningsvis kvällssömn.
Sov gott!
Långpromenad
Halva vår familj är kända för att ha dålig lokalsinne. Själv bidrog jag till ryktet genom att alldeles nyss gå vilse - på en promenadstig.
Tänkte testa en ny runda med Lex och vek därför in på en liten stig i skogen. Till en början var det jättemysigt och det var utmärkt hur man skulle gå, men allteftersom jag började längta hem kom vi bara längre och längre in i skogen.
Givetvis kunde jag inte vända om eftersom vi redan gått så långt. Fram kommer man alltid.
Även fast jag såg att varken djur eller människa gått där åtminstone sedan det snöade sist så satt det ju betryggande pilar. Satt dessutom små informationsskyltar, förmodligen för barn som var på skolutflykt på femtiotalet (ingen modern förälder skulle nämligen låta sina barn gå så långt bort från ett civiliserat område). Jag lärde mig att man förut kallade ensamliggande, stora stenar för Jättekast eftersom man trodde att jättar hade lekt med att kasta sten. Fick också veta att trädens motsvarighet till siamesiska tvillingar uppstår när två plantor växer ihop. Dessa dubbelstammade träd kallas Lärarinnor.
När vi kommit än längre började pilarna saknas och kvar bara stå tomma skyltar. Träden gnisslade. Fanns inte tillstymmelse till öppning nånstans. När jag började bli trött så blev skogen bara tätare. Tillochmed den icke uttröttbara Lex började gå efter mig...
Jaja, tänkte jag. Ska man dö nånstans är väl en skog en rätt värdig plats. Slåss mot naturen till sista andetaget. Kände mig lite som killen i Into the Wild och försökte anamma den naturromantiska känslan...
Tillslut kom vi fram vid OK-backen på Erikslid.
Nu har jag och mormor ätit uppstekt pannkaka.
Hej!
I let the bedbugs bite
Jag drömde mardrömmar inatt, igen. En stor hund skulle ha ihjäl mig. Jag minns att jag satt på hunden, som förövrigt var skapt som en människa, och försökte hålla i armarna men den kom ändå åt att klösa mig i ryggen med sina cowboyboots. Dess många ögon såg igenom allt. Ägaren kom och helt plötsligt blev hundens skepnad naturlig igen och han satt fast i ett koppel, men ögonen var röda. Dess husse höll den ifrån mig fast jag egentligen visste att han ville att den skulle ha ihjäl mig.
Vaknade med huvudvärk.
Tror mina mardrömmar är riktigt välgörande, för nu har jag bara superdagar. Efter långpromenaden med Lex så lagade jag rödspätta med äggsås och potatispuré (matkonsulenternas version av potatismos alltså) och bjöd mamma på lunch här hos mormor.
Nu ska jag väl diska. Hej.
Kanske inte ändå
Nu förstör jag visserligen komiken, men det bör kanske tillägga att psykologen tillade;
- Alltså det innebär ju inte att du är mentalt retarderad, utan att det kan ha blivit en störning någonstans i din utveckling.
Så jaha. Så kul fick vi ha åt det.
UVS
Jag kanske visst är utvecklingsstörd! Äntligen kanske min tes blir bekräftad.
Det var idag hos psykologen. Jag frågade om det möjligen skulle kunna bli aktuellt med en ADD-utredning, typ, eftersom att jag efter en lekmannadiagnostisering från Rolle läst och nog insett att det kan vara det som är mitt problem.
Hon tyckte inte att det var aktuellt, men sa att jag ju ska få min diagnos tids nog.
Jag frågade om det var så, att alla fick diagnoser, för de flesta jag känner som har gått på behandling ju bara fått höra att de är deprimerade.
- Ja, vilket ju är en diagnos, svarade hon.
- Jojo, givetvis, svarade jag och menade mer på att när det som i mitt fall inte direkt gåt att fastställa sådär konkret, får jag ändå min diagnos då?
- Ja, svarade hon, men då kanske vi talar mer om en typ av utvecklingsstörning.
A-HA! In all of ya'lls faces!
Pannkaka
So this is me now.
(Ja, jag var tvungen att ta en bild för att jag har liknanade huvudbonader alldeles för sällan med tanke på hur snygg jag är i det.)
Min kära har skaffat blogg. Yeeeey. Nu kan ni alltså se oss löve-battla på respektive håll.
http://www.distansforhallandesuger.blogg.se
Nu ska jag diska, sedan till psykologen. Hej!
Specialintressen
Man borde verkligen nischa sig. Ja, typ. Bestämma sig för vad ens blogg egentligen handlar om.
Borde bestämma sig för vad ens liv egentligen handlar om.
Men nischande hit och dit skulle ju göra det hela lite inskränkt och trist.
Jag fortsätter nog bara sväva runt och inte ha en blek aning.
Sällskap
Jag och Lex var nyss på morgonpromenad när plötsligt en sådan här kalufs sprang rakt emot oss.
Jag ville skydda den svarta från Lex bestialiska käftar, så jag lyfte upp honom. Han höll på att morra lungorna ur sig.
Jag tittade efter en husse eller matte, den stora hunden tittade på oss. Försökte gå ifrån honom. "Gå hem!" Han tittade på mig, skakade på huvudet och sa "Nej, jag är eran nu!". Så slog han följe med oss.
När vi hade kommit till skogen så kom dock en husse och rufset galopperade med lyckliga språng till honom. Jag var tydligen ingen bra adoptivpromenerare.
Godmorgon!
Såg just mina meriter på studera.nu
He really is my drug. Love is my heroine. Lalalala.
Jag som ung
Ett utdrag ur ett utdrag ur en bok som jag skrivit i ett inlägg då:
"2 september 01.37
Utdrag ur Den lilla uppmuntringsboken...
..av Halldor Skard.
"När du älskar en människa gör du det i fullständig frihet. Kärlek är en gåva till dig här och nu. Vi kan inte äga den vi älskar. Vi kan inte äga en annan människa.
Vi kan inte äga naturen eller världen. Vi är en del av naturen.
Ju mer du älskar en person, destor mer frihet ger du den personen. Vi vill kunna älska utan att blockeras av ångest och aggression, men ofta uppstår ångest och aggression när vi kräver på något sätt att få äga en annan människa.
Att bara älska en människa är en outhärdlig tanke. Det får inte bli ett ideal att älska bara en människa. Vi får inte heller inskränka kärleken till att gälla bara ett fåtal människor.
Vi bör istället öppna oss för omvärlden på ett kärleksfullt sätt. Det är viktigt att vara ömsint mot allt levande och mot naturen. Med ett allt genomsyrande kärleksfullt förhållningssätt till omvärlden kan jag uppnå den yttersta verkligheten.""
Jag måste vara schizo
Känner ni någon annan som har så extremt varierande utseende så får ni gärna meddela mig. Jag börjar tro att jag är den enda mänskliga kamelonten.
Tisdag
Imorgon ska jag till psykologen och få min journal från förra gången jag gick dit, alltså kring 2006. Otroligt intressant. Höjden av egocentrism att längta som till julafton för att få se vad någon läkare eller psykolog skrivit om mig. Om en timme eller två ska jag besiktiga min bil. Pappa har fixat nya bromsklossar så jag hoppas att den går igenom. Alltid så genant om den inte skulle göra det. Besiktningsmännen ser då på en med sååå fördömande blick. Inbillar jag mig.
Ja, nu lyssnar jag på Emil Jensen och dricker kaffe. Varit på en promenad i solen med Lerreman. Jag älskar älskar älskar solen men det är samtidigt en mental påfrestning när det är så fint ute. Man måste ju utnyttja vädret, använda tiden medan solen är uppe och jag vet inte riktigt hur man gör det. Hur kul är det att sitta på en stol och lapa strålar? Ska jag bara gå omkring? Det är faktiskt rätt skönt att bara veta att det är sol ute som man kan norpa åt sig av om man skulle få lust. Tills dess kan jag sitta här inne och kika ut.
Ha en fin dag!
The bottle
Nu var det inte om vännen jag vill prata, utan en låt som han sa att han relaterade till mig. Detta var länge sedan.
Jag kom att tänka på låten för att jag är så glad att jag är nykter. Det är fantastiskt.
Don't go away
I'm trying the best I can
It's not easy to get out of this
It reminds me every minute I breathe
It was going so well for us, maybe a little too much of partying
Every time I needed a little bit more, and who's to blame for that
The beer felt so soft, the booze was welcomed by my throat
And ever since it has been more and more It's the most important thing for me
Make me understand what I have to do
I can't stand this anymore
The only thing I care to do is to fill my body with booze
I can't understand how you're pulling through
For every lie that I've told you
All those times I've stumbled in and threw up in our bed
All those times trying to make me stop
And every time I disappoint you
But this time I am going to succeed or leave
Make me understand what I have to do
I can't stand this anymore
The only thing I care to do is to fill my body with booze
It tears on my feelings for you
It's the bottle I love not you
Try to convince me that you are the only one
En tankeställare
"Man borde få utföra våld med laglig rätt på alla som inte har artigheten att svara på ett meddelande. Så djävla lite vett. Vad är poängen med att ha en användare på en sån här sidan om man vet med vem man ska gifta sig med!!! Ni kommer inte att hålla. Och en dag en dag så kommer du att se att jag har rätt. Ni är inte bättre än några andra par. Ni tror bara det. Som alla andra. Jag vet att jag har rätt. Ni fula djävla as. Det är vad ni är as! En död relation är vad ni har utan att veta om det. Men en dag så kommer du att inse att jag har rätt. Våld. Sex. Våld. Sex. Våld. Våld. Våld. När du gör slut med aset som du kallar framtida make kan du då slänga iväg ett meddelande till mig. Jag är bättre än alla andra. Jag vet."
Normalbegåvning är värst
Jag sammanfattar föregående inlägg med en enruting från fantastiska Hemmingsson.
DOWNS?
Ibland känner jag mig nästan utvecklingsstörd. I vissa fall överbegåvad. Som om jag verkligen stod över andra. Det trodde jag framförallt i gymnasiet, så förlåt mig mina dåvarande klasskamrater om jag verkade smått fascistisk.
Men den här utvecklingsstörningen. Tror den ligger på en social nivå. Typ som när folk ringer till mig. Det är så jävla jobbigt att svara. Nästan alltid så trycker jag bort ljudet och tänker inte svara, men jag ändrar mig när jag inser att det faktiskt sitter en person som väntar på att jag ska svara och då brukar jag trycka på grön lur. Men när jag väl har gjort det så har jag jättejättesvårt för att låta glad! Jag låter mitt missnöje över att behöva svara i telefonen gå ut över den som ringer, samtidigt som det ju förmodligen är en person jag älskar eller åtminstone tycker om och vill ska fortsätta ringa mig.
Väldigt väldigt dumt.
Fredag
Samtidigt är det så fruktansvärt skönt att jag bryr mig. Att jag är kapabel att känna oro inför en annan människa. Inte för att jag inte önskar att det går alla andra bra också, men det är som att jag tror att alla andra är oförstörbara.
Ring ring.
