Mitt år som sökande

Jag och Lex var nyss på morgonpromenad när plötsligt en sådan här kalufs sprang rakt emot oss.



Jag ville skydda den svarta från Lex bestialiska käftar, så jag lyfte upp honom. Han höll på att morra lungorna ur sig.
Jag tittade efter en husse eller matte, den stora hunden tittade på oss. Försökte gå ifrån honom. "Gå hem!" Han tittade på mig, skakade på huvudet och sa "Nej, jag är eran nu!". Så slog han följe med oss.

När vi hade kommit till skogen så kom dock en husse och rufset galopperade med lyckliga språng till honom. Jag var tydligen ingen bra adoptivpromenerare.

Godmorgon!