Mitt år som sökande

Var kommer allt snor ifrån?

I natt drömde jag att jag insåg att jag inte testat mig för kondylom eftersom att jag hade tänkt att det ju alltid ger symtom vid en infektion, men tji fick jag. Drömde också att varje gång någon berättade något för mig om sig själv, så inkluderade min feedback till personen alltid en historia eller påstående om mig själv. Tillslut sa en tjej som heter Emelie, och gick i min gamla klass, helt neutralt fast ändå överlägset; "Vet du Linn. Du pratar väldigt mycket om dig själv." 

Usch vad penibelt. Var detta två fingervisningar som jag bör anamma i verkliga livet...?

Good day.

Grymt. Kikade bara sporadiskt runt på ditintills för mig okända bloggar och såg det här;

http://www.glamour.se/blogg/mode/

Det var på den affären vi köpte serieböckerna jag berättade om. Hade jag varit rik så hade den affären fått stänga igen tills de fick sin nyleverans. Love it!

Jag har fått min första diamantring av min största kärlek. Som tur var höll jag tillbaka på entusiasmen och skrek inte ut "JAAAAAA!" för det var inget frieri.

Vi bodde på Quality Hotel Globe. Byggnaden precis till höger om Globen, som ni ser på bilden, är hotellet. Vi var på Fjärilshuset och Skansen och Skansenakvariet. Vi kysstes på ett tak i Gamla stan.
Nu är jag i Skellefteå igen och vandrar runt i mitt pompeij ibland ruiner och det är hopplöst tomt och trist uti mitt bröst.

Det köptes inte så mycket kläder, bara från Monki och Weeday, men vi köpte en massa serieböcker och en med posei av Bukowski. Nina Hemmingssons Jag är din flickvän nu och Mikael Sols Till alla jag legat med är redan utlästa. Hemmingsson och jag delar själ.
Fler bilder än såhär orkar jag inte ladda upp. Tar ju en evighet.

Kram på er!

jJag höll seriöst på att dö på flyget hem, men vi klarade oss ner till marken igen. Jippie!
Förutom den färden så har hela resan varit helt underbar.

Nu ska vi äta.

Just nu sitter jag i köket i ett kollektiv i Gamla stan där vi har avnjutit en god vegetarisk middag. 

Idag har jag bara gjort, förutom hushållsnära tjänster till mormors glädje, ingenting förutom att handlat. Just ja! Varit hos psykologen också. Hon sa att jag var som "kontrollen personifierad".
Det tog jag som en komplimang!

Ikväll när jag var på Elgiganten kom plötligt Malin och hennes mamma Lena. De följde med mig hem till mamma efter shoppingen och så kom också Flodin dit. Vi satt och drack kaffe och pratade. Jag sa att jag känner lite förakt för människor som reser på må-gott-resor i diverse u-länder för att söka sin själ och sånt där. Mamma sa att jag förmodligen bara är avundsjuk för att jag inte har någon själ att söka.

Imorgon åker jag till Umeå och träffar Shayan för första gången på elva dagar! Det är en avskyvärt lång tid. Sedan vaknar vi på fredagmorgon och flyger till Stockholm. Vi ska inte utnyttja våra krafter utan tar ett flygplan bestämde vi oss för. Kändes minst ansträngande.

Puss och kram!

Såhär tänkte jag idag:
Vad är väl en Stockholmsresa utan fina bilder när man har ett minne som jag?

Ingenting!, tänkte jag sedan och köpte en ny kamera.

Blev inte mycket skrivande här igår. Inte för att jag hade fullt upp egentligen, för även fast jag och mormor hade besök, jag städade och tvättade så hade jag rätt mycket dötid. Jag var nog mest för uttråkad. Så uttråkad att jag hellre verkligen bara satt kvar på stolen och hade tråkigt än att utnyttja tiden. Det kanske är det värsta tidsfördrivet man tillåter sig själv ha.
Idag ska jag till psykologen, sedan på stan och ikväll hälsa på Erika i hennes nya andrahandslägenhet, som är den ständige kommenteraren Rolles förresten. Han ska utomlands och söka lyckan. Eller pengarna. Kanske ordklyveri.

Ha en fin dag!

Det är lustigt det där med integritet. Ens personliga sfär som ingen ska bryta sig in i och lägga sig.

Vissa kan nog tycka att jag exploaterar mig själv här i bloggen. Vissa har uttryckt att jag delar med mig för mycket, samtidigt som jag sitter här och tycker att ingen borde kunna utläsa någonting som verkligen känns personligt för mig.
Förmodligen har jag väldigt mycket mer inom mig än vad någon vet, för det som står häri är långt ifrån en helhetsbild av mig.

Haha. Känns bra att jag har ett djup som är utom räckhåll för er. (Här hade jag gjort en flirtgubbe om jag inte bestämt mig för att bruka det svenska språket som sig bör och göra mig förstådd utan sådana billiga knep.)

Hade det dock sett ut så att jag verkligen delade med mig av mina känslor, mina personliga intriger och trauman, mitt sexliv, så hade jag ändå inte sett något problem. Vad finns det för högaktningsvärt i att hålla sig för sig själv? Varför sätter vi ett värde i att man ska hålla mun och hålla tyst och hålla inom sig sina hemligheter för alla utom för ett gäng noga utvalda vänner? Det kan mycket väl hända att en av mina bloggläsare skulle må bättre av att läsa om det hemska som händer mig och hitta tröst och motivation, eller bara få bli lite skadeglad, än vad någon av mina vänner gör. 

Vari ligger prestigen? Är man stark om man stänger in? Handlar det om att man inte får skryta eller motsatt, söka tröst? Om det gör det, varför hade då det varit skamligt? Att jag faktiskt tycker att mitt liv är hemskt, och skulle bli upplyft av att dela med mig och få uppmuntrande kommentarer?

Kan det vara för att inte göra läsare obekväma? Jag berättar en sak här... De träffar mig på stan och tycker då att det känns olustigt att säga hej som om inget har hänt när de faktiskt VET att min mamma försökte ta livet av mig OCH vår katt förra veckan? Isåfall kan man väl bara fråga hur det känns... Säga att man läst... Berätta något om sig själv!

Det är väl en sådan där västerländsk social norm; vi ska alltid svara "Tack bra själv?" på frågan hur vi mår. Ingen vill egentligen veta. Det är bäst att vi fortsätter blunda så slipper vi bita tag i nackskinnen på varandra.

Den enda anledningen som jag skulle godta till varför det inte är okej att dela med sig, är att människor kan hålla det emot en. Alltså, jag skulle aldrig undvika att berätta om mig själva på grund av ett sådant möjligt scenario, men jag kan förstå om andra får lite smått konspiratoriska vanföreställningar i huvudet.

Min anledning till att jag inte fläker ut det som verkligen betyder något för mig är för att jag helt enkelt inte har ett behov av det. Det skulle inte ge mig någon vinst. Jag svarar på alla frågor någon ställer till mig, men jag har inget behov av att berätta för världen. Jag skriver bara här för att överhuvudtaget finna motivation att dagligen skriva nånting. Bara en rad. Många vet nog att jag har gillat att skriva. Mycket, men det dog ut ungefär samtidigt som skolan tog slut och tonårsdepressionen och livsledan med den.
Därför känns det bra att åtminstone hålla tangentfingrarna vid liv.

Nu är jag trött. God natt!

Ska bara reacha mot heaven. Aldrig göra någon illa igen.




Christian Kjellvander

Your eyes are emeralds,
we drive a pass
always thinking about how this could be our last
We're both breathing
I hear your breath
You can only ever die in two arms
I like yours the best

I've got one hand reaching for a heaven
and the other one is dragging in the dirt
I've got two souls,
one's gonna love you
and the other one
is gonna cause you hurt

Any day now, will be at ease
Any day now, we'll rise above our knees
Barely hurting, hardly tears
but I'll keep it right here
with all my other years

Inte ens gatukonstnärerna kan inte låta bli att inspireras...




Hehehe. Awesome.

Tydligen är man stor i Japan nu.

Nu kommer jag inte att berätta för er om den fantastiska helgen som gått och alla bra artister jag sett. Nej, jag tänker berätta vilka jag MISSADE på Umeå Open eftersom att jag inte var där.
Jenny Wilson, Fever Ray, The Hives, Frida Hyvönen, TSOOL, Tiger Lou, Petter, John ME, Kleerup och Deportees var jag inte och såg.

Åhhhhhhhhhhhhh.

När du är inloggad på Facebook så finns det en massa små ads till höger på sidan. Längst under finns det en länk om du skulle vilja klicka (förresten vem vill frivilligt se fler ads om piller som bränner fett och dammsugande husdjursbjörnar?) för att få ta del av "more ads".

Jag uppfattar alltid det där i periferin och hinner tänka; More aids?

Vem vill ha mer aids?

God natt Joanna!

Sitter och ser konståkning, isdans, kalla det vadduvill med mormor och äter plommon.

Det är lördag det!