DAGENS SÄMSTA FAST ÅRETS BÄSTA
nils säger:
Blondinbella o Nils.. är det jag? ögnade bara snabbt din blogg
Linn säger:
nja, det är blondinbella och hennes nils. finns ju fler med det namnet du vet...
nils säger:
jasså jag trodde hennes snubbe hette brunettbruno
hahaha.
i'm so bored.
Droger
"Why don't you give me some love
I've taken a shit load of drugs
I'm so tired of never fixing the pain"
Godmorgon lördag!
Ps. Om någon om mina vänner vill vara med mig så får ni gärna höra av er. Jag kan vara härifrån flera timmar idag. Ds.
Upprättelse x 2
Palle tycker tydligen inte att det är naivt att vara lycklig för kärleken. Det är en kommunikationsstörning jag glädjer mig åt! Vore ju faktiskt sorgligt om min tolkning av våra samtal hade varit riktig.
Upprättelse till mig själv
För att kompensera för att jag har ägnat mig åt sådana sinnesförslöande aktiviteter som att läsa, och skriva, till Blondinbella (kunde ha varit vilken random blogg som helst som jag inte har en känslomässig anledning att följa) så läste jag nyss lite prosa av den nu trefaldigt, här i bloggen, omnämnda Bukowski (som den ovan nämnda Palle presenterade mig för(= sekundär upprättelse)).
Diktsamlingen heter något så vackert som Dikter för döende vilsna och döende veka stolta och sköna.
Nu ska jag ha ett efterlängtat samtal med min älskling som jag sorgligt nog spenderar helgen utan.
Jag har skickat brev till Blondinbella!
Jag kikade in på Blondinbellas blogg alldeles nyss. Som jag gör ibland när jag känner att finkulturen är för nördar. För att döda lite av den tid jag är tilldelad här på jorden så att den ska gå förbi. För att bli lite intellektuellt stimulerad etc.
Hur som helst väcktes faktiskt SERIÖST en fråga i mig. Jag vill ha ett SERIÖST svar på min fråga. Jag är inte särskilt vetgirig så länge det inte gäller sjukdomar, men jag känner verkligen suget. Det känns så spännande för att om jag får ett tillfredsställande svar på min fråga, vilket jag starkt betvivlar (att hon kommer att svara överhuvudtaget), så kan hela min bild av en person ta en radikal vändning. Nu håller vi bara tummarna!
Såhär såg min fråga ut:
Hej Bella. Linn heter jag, 21 år.
Här kommer en ärlig fråga som inte har något syfte att ställa dig till svars eller kräva en förklaring. Det handlar mer om min egen utveckling - att förstå människan, för jag kan inte fråga någon jag känner, känner nämligen ingen som du (syftar på din stabila ekonomi i kombination med åldern och dina blå värderingar).
Jag har tittat in på din blogg då och då sedan tiden då Nils inte ens kommit in i bilden. Först var det främst faktiskt för att läsa kommentarerna från den tiden då det var inne att vara "anti Blondinbella". Vissa var så oerhört lustiga med sina aggressioner. Jag störde mig extremt mycket på din liberala inställning till päls också, men annars tyckte jag inte att du var särskilt mycket dummare än majoriteten av befolkningen.
Att ha en åsikt om Blondinbella hör faktiskt till den populärkulturella allmänbildningen in my opinion! (Där hade du en komplimang som heter duga. Ja, du har gjort avtryck och ja, du har skapat ett fenomen.)
Som sagt, jag störde mig främst på pälsarna och inte förrän nu har jag igen en konkret åsikt som väcker en fråga i mig.
Frågan gäller ditt svar på frågan om hur du tolkar jantelagen och hur du har tänkt utrota den. Du svarar att man idag måste tillhöra en norm, inte får vara för framgångsrik eller vara stolt över sina åstadkommanden. Tjänar man pengar ska man åtminstone ha socialt iq nog för att kunna hålla tyst om det. (Givetvis inte citerat.)
Du skriver att din generation, 90-talisterna, kommer visa sig vara en "framgångsgeneration" och ingen ska längre "tryckas ned" och därför hämmas i sina enorma möjligheter att bli framgångsrika (jag tolkar din definiton av ordet framgångsrik som att man ska vara akademiker, tjäna mycket pengar och ha råd och samvete att unna sig av livet. Har jag rätt?).
Frågan är alltså, vem ska utföra skitjobben? Ska vi ha en värld där alla ska tjäna så mycket att de har råd att shoppa hela dagarna, men ingen ska stå i kassorna på affärerna? Vem ska tillverka kläderna vi vill ha? Vem ska ta hand om våra gamla när alla ska vara ute på privatchartrade spontansemestrar till Cypern?
Jag vill bara ha ett ärligt och genomtänkt svar för att förstå din logik.
Människa till människa emellan.
Hoppas på svar!
Fredag
Jag var tillfreds med tanken på att aldrig bli lycklig.
Helt enkelt av den anledningen att livet inte handlar om lycka. Den som går och väntar på lyckan kommer ständigt att ha en känsla av besvikelse. Att livet inte räcker till i sin renaste form; arbete och tillfredsställande av banala behov.
Därav är det enda vettiga att tänka bort lyckan som ett romantiserat och överskattat begrepp som egentligen bara är en utopi alla hoppas på, men som inte är annat än just ett begrepp.
Det är därför extra skönt när jag nu sitter här och inser att jag känner mig lycklig. Om det nu bara är ett begrepp så vet jag inte hur jag är kapabel till det, men jag vet att det är en känsla jag sällan har haft. Glädje känner vi alla igen, sorg, ledsamhet och ilska likaså. Det här är en annan känsla. Liksom en bonus som kom med kärleken.
Ni (läs Palle :D) får gärna kalla mig naiv. Jag skulle nästan själv kunna göra det, men det finns ingen anledning. Känslan jag har med Shayan är värd mer än allt. Det spelar ingen roll var den kommer ifrån.
Med det säger jag god morgon!
hur jag fick dig att älska mig
Kylan blev min vän
Min ursäkt för att
gömma mig igen
I musiken
Och Ziggy blev min bror
När du fann mig satt jag hjälplös
vid ett bord
Jag som nyss föll till en
obegriplig jord
Du blev min räddning
Så obegripligt stort
Att du vill vara min
Du var aldrig rädd
för dom som kallat mig en skada
redan skedd
Du är musiken
och Ziggy han förstod
Att jag som alltid varit stum
behövde ord
Jag som tvekat
Jag som aldrig vågat tro
Att jag har nånting
så obegripligt stort
Att du vill vara min
Det är ett under att du ser mig
Att du fortfarande ser mig
Ett under att du ser mig
Som någon som kan ge dig
Nånting som får dig
vilja vara min
Att du vill vara min
Sexig musik, me likey.
Just nu har jag glömt den låten som gjorde att jag kom på att jag ville presentera några heta låtar för er... Kommer senare idag.
Tillägg
Min morgon
Det här kommer inte att vara ett ens litet filosofiskt inlägg. Jag har enbart en lust att delge er mina morgonrutiner här hos mormor. Jag tycker bara att det är så intressant eftersom att jag verkligen är den minst rutindrivna människa på denna jord, men här hos mormor tvingas jag ju in i rutiner som definitivt kan ha en god effekt. Känns tryggt.
Jag sover alltså i en bäddsoffa som på dagtid tjänstgör som vår tv-soffa och nattetid som min säng. Bredvid den ställer jag alltid min laptop för det sista jag gör är att kolla lite olika grejor, vill hinna bli trött innan jag ska somna.
När jag har snoozat klart i en timme ungefär så slår jag på datorn och tittar in på Shayans blogg och sedan min blogg för att se om någon har kommenterat. Ungefär kring den här tiden vaknar Lex. Han stiger upp och sträcker på sig och försöker få igång mig med svansviftande.
Jag stiger upp, drar på mig gårdagens kläder som ligger på golvet, säger godmorgon till mormor, tar en bit choklad och sväljer och sedan går jag ut på en längre eller kortare promenad. Får iallafall igång blodet i benen igen.
När jag kommer in igen så dukar vi fram frukost - alltid hårdbröd, Lätt&Lagom Omega 3 och leverpastej samt Earl Grey-té. Jag tar också ungefär en dl A-fil med en matsked linfrön och några russin.
När vi har fikat går mormor och lägger sig ett tag till, jag går på toa och tvättar ansiktet och sedan stökar jag bort och diskar. Därefter plockar jag ihop i rummet där jag sover (bäddar ihop soffan, plockar bort löst liggande kläder och ser till så att det inte finns spår av snus, samt ställer tillbaka datorn på skrivbordet istället för på stolen vid sängen).
Sedan sätter jag mig alltså här och surfar, alla bloggar jag läser och Aftonbladet, skriver eventuellt ett inlägg.
Vad tror ni? Kan man få ut mer av livet än så?
Första listan ever!
Ta fram din mobil.
2. Gå till inkorgen!
3. Svara på frågorna genom att skriva första meningen i sms:en
4. Fråga 1 - första meningen i första sms:et
5. Fråga 2 - första meningen i andra sms:et, o.s.v
6. Utmana ett par personer
1. Vad skulle du säga om din partner var otrogen? Kan inte säga vad jag känner.
2. Vad säger du alltid till din bästa kompis? Vi leder varandra ut ur mörkret.
3. Vad är det första du säger när din kompis blivit påkörd av en buss? Eller loggar du ur?
4. Vad är det värsta du skulle kunna säga åt din fiende? Kan du prata nu?
5. Vad skulle du skrika om du vann en miljon? Läs ditt mail innan du ringer.
6. Vilka ord skulle du säga till gud om du träffade honom? Ringer strax :*
7. Vad vill du höra mest av allt? Okej men ev. så träffar jag upp stina och så kan du komma sen.
8. Vad kommer bli dina sista ord i livet? 29:e har vi buss.
9. Vad säger du till en nära vän som fått en dödlig sjukdom? Bra!
Jag utmanar Shayan, Malin och Lollo!
Haha. Yey.
Sagan om kameran
Låt er inte förvillas.
Det där är ingen vanlig Canon ni ser. I händerna på den människan kan den nämligen få oanade krafter och möjligheter, som ibland kan övergå till rent av bisarra åstadkommanden.
Även utan förvarning, ens en blixt, kan den reflektera tillbaka ditt innersta ljus och än värre - dina dolda hemligheter, dina skamfyllda vrår. Utan minsta medvilja ifrån dig levererar den bilder som gått igenom fett, muskler, blod och in i märgen.
Den lockar fram din beast och retar upp den till oanade mått av aggression då den plötsligt fryser fast bilden och gör att allt syns så tydligt. Kontrasten blir så skarp. När man allt är sett kryper den sedan kurrande tillbaka in i dig och lägger sig till ro.
Den får dina monster att sova gott efter att den tvingat fram dem i dagsljuset.
Men som sagt.
Bara i en persons händer.
Min person.
Men i mitt hjärta är det höst
Det går ju inte att ha en dialog med sina läsare. Man har inget engagemang att upprätthålla.
De som läser den skulle fortsätta kika in om jag så skrev... tja, sånt jag faktiskt skriver nu för tiden.
Det är sol ute idag. Min syster och pojkarna är påväg hit till mormor för att äta lunch med oss. Det gör att jag måste avstå lunch på stan med Joanna och kanske Stina. Hade varit kul att träffa dem, men vår familjepolitik fungerar så att på dagordningen kommer "familjen" som en fast punkt och resten får stå under rubriken övrigt, om tiden räcker till att komma dit ner på listan.
Kram!
Ögon
Den här bilden är nästan lite för ärlig för att jag ska vara helt bekväm med att lägga upp den.
Men vem blir inte ful i sextio watts ljus?
Jag väljer att låta den vara kvar i terapeutiskt syfte.
Sov gott!
Lex igen.
Jag tror att jag och Shayan har någon slags outtalad inbördes konflikt här i bloggvärlden. Han skriver inget smaskigt - jag skriver inget smaskigt. Jag uppdaterar hans blogg utan resultat - han får uppdatera min blogg utan resultat. Fair enough!
Fast i mina ögon är bilder på Lex rätt smaskiga...
Idag har jag förövrigt inte gjort mycket alls förutom att laga mat och hjälpa min mor med mina syskonbarn.
I väntan på...
Vadå?
Min Lex
Mina röda havsvänner
Den hade klor som en urtidsfågel och jag fick äta hela själv.
En färsk hummer kostar ungefär tre gånger mer än en fryst, men den ger minst tre gånger valuta för pengarna.
Fick jag välja en enda råvara att uteslutande äta resten av livet så skulle jag utan tvekan välja... HUMMER!
Goda nyheter
Efter att ha lekt taxi med Malin och handlat med Erika samt druckit kaffe och pratat så är jag betydligt gladare igen. Isolering är farligt.
Nu sitter jag och väntar på att mitt gröna té med mintsmak ska svalna så att det går att dricka. HATAR té av den anledningen. Kopparna är ju så stora att det tar evigheter på sig att bli drickbart. Hur roligt är det liksom att vara så angelägen att få i sig antioxidanterna men att ständigt motarbetas så?
Nåväl. När det är uppdrucket så ska jag ta en promenad med min favorithund och än en gång ringa Shayan. Guuud så needy jag är.
Hörde dock en kärleksexpert (klart att den titeln finns, han var inte alls fysiolog eller nåt) som sa att människor är utrustade med en mekanism som hindrar oss från att vara passionerat förälskade i mer än ett par - tre år. De flesta bara i ett halvår.
Bäst att passa på nu då!
Jag älskar dig.
Att vakna upp första morgonen utan honom, efter en helg i Umeå, är hemskt. Ögonen vill liksom inte ställa upp för mig. Visserligen är jag alltid morgonkomadrabbad, men sådana här stunder finns det ingen egentlig anledning att överhuvudtaget stiga upp.
Det är inte så att jag mår avsevärt dåligt.
Jag känner mig bara helt tom.
Bara helgen...
Vi har inte gjort någonting aktivt i Umeå förutom promenader och stadsbesök med färskosttallrik på Rost där det kom in en irländare med tre personer i följe som satte sig och spelade folkmusik inne i den typ 15 kvm stora lokalen.
Ja, vi har diskuterat väldigt mycket. Platonisk omtanke, motiv till utklädning och hundars rättigheter. För att sammanfatta.
Trots detta eller kanske tack vare så har jag haft den bästa helgen på så länge. Jag förlorade mig själv ännu mer.
Love is my drug, is my medicine.
Hej!
HÄR VAR DET DÄREMOT FLER KOJKARPAAAR
