Fredag
Jag var tillfreds med tanken på att aldrig bli lycklig.
Helt enkelt av den anledningen att livet inte handlar om lycka. Den som går och väntar på lyckan kommer ständigt att ha en känsla av besvikelse. Att livet inte räcker till i sin renaste form; arbete och tillfredsställande av banala behov.
Därav är det enda vettiga att tänka bort lyckan som ett romantiserat och överskattat begrepp som egentligen bara är en utopi alla hoppas på, men som inte är annat än just ett begrepp.
Det är därför extra skönt när jag nu sitter här och inser att jag känner mig lycklig. Om det nu bara är ett begrepp så vet jag inte hur jag är kapabel till det, men jag vet att det är en känsla jag sällan har haft. Glädje känner vi alla igen, sorg, ledsamhet och ilska likaså. Det här är en annan känsla. Liksom en bonus som kom med kärleken.
Ni (läs Palle :D) får gärna kalla mig naiv. Jag skulle nästan själv kunna göra det, men det finns ingen anledning. Känslan jag har med Shayan är värd mer än allt. Det spelar ingen roll var den kommer ifrån.
Med det säger jag god morgon!
Vilket påhopp! Jag har väl aldrig sagt att du skulle vara naiv? Än mindre syftat något åt det hållet.
Kärleksmässigt naiv?
Det har jag aldrig sagt. Du får stå för det uttalandet.
Haha, pinsamt.
Men nej, jag tycker inte att jag är naiv. Ska skriva och ge dig upprättelse. Kanske blandade ihop dig med "våld sex våld sex våld våld våld"-killen.
^^
