Mitt år som sökande

Åh. Jag blir så illa till mods när jag läser min gamla dagbok. Hur vilsen och rädd och beroende en ung själ kan vara. Vill åka tillbaka och krama om mig och säga att allt kommer att bli bra.


Ett utdrag ur ett utdrag ur en bok som jag skrivit i ett inlägg då:

"2 september 01.37

Utdrag ur Den lilla uppmuntringsboken...
..av Halldor Skard.

"När du älskar en människa gör du det i fullständig frihet. Kärlek är en gåva till dig här och nu. Vi kan inte äga den vi älskar. Vi kan inte äga en annan människa.

Vi kan inte äga naturen eller världen. Vi är en del av naturen.

Ju mer du älskar en person, destor mer frihet ger du den personen. Vi vill kunna älska utan att blockeras av ångest och aggression, men ofta uppstår ångest och aggression när vi kräver på något sätt att få äga en annan människa.

Att bara älska en människa är en outhärdlig tanke. Det får inte bli ett ideal att älska bara en människa. Vi får inte heller inskränka kärleken till att gälla bara ett fåtal människor.

Vi bör istället öppna oss för omvärlden på ett kärleksfullt sätt. Det är viktigt att vara ömsint mot allt levande och mot naturen. Med ett allt genomsyrande kärleksfullt förhållningssätt till omvärlden kan jag uppnå den yttersta verkligheten.""