Jag har inte slutat äta ost
Jag hyvlar fortfarande skiva efter skiva. Nu börjar jag komma till det läget i mitt ätande då det nästan börjar kännas olönt att stoppa sig själv. Fast det har jag gjort nu. Prick nu.
Har fortfarande inte ätit en kolhydrat som inte kommer från broccoli, kaffemjölken eller tomaterna. Kanske är det en slump, men jag har inte haft godiscravings en enda gång sedan igår morse.
Idag har jag ätit kesoäggröra med tomat och oregano (Shayaninspirerat... kopierat), gräddäggröra till mellis, kycklinglårfilé med turkisk vitlöksyoghurt och sallad på sallat, champinjoner, tomat och kalmataoliver, till middag åt jag alltså... ost.
Nu sitter jag hemma i soffan och är sjukt trött. Bara för att jag vet att jag måste diska, dammsuga, moppa, renbädda... Var och köpte halstabletter, och två rör med brustabletter; Antioxidanter och C-vitamin som jag löste upp flera stycken av och drack när jag kom hem. I huset där jag jobbar är båda brukarna förkylda och jag är livrädd för att bli förkyld. Har inte tid! På fredag är det fest och på lördag ska jag, Carro, Lollo och Hanna ut på Popterror på Teatercafet. Dessutom har jag inte råd att vara sjuk.
Nu börjar jag må lite illa...
Har fortfarande inte ätit en kolhydrat som inte kommer från broccoli, kaffemjölken eller tomaterna. Kanske är det en slump, men jag har inte haft godiscravings en enda gång sedan igår morse.
Idag har jag ätit kesoäggröra med tomat och oregano (Shayaninspirerat... kopierat), gräddäggröra till mellis, kycklinglårfilé med turkisk vitlöksyoghurt och sallad på sallat, champinjoner, tomat och kalmataoliver, till middag åt jag alltså... ost.
Nu sitter jag hemma i soffan och är sjukt trött. Bara för att jag vet att jag måste diska, dammsuga, moppa, renbädda... Var och köpte halstabletter, och två rör med brustabletter; Antioxidanter och C-vitamin som jag löste upp flera stycken av och drack när jag kom hem. I huset där jag jobbar är båda brukarna förkylda och jag är livrädd för att bli förkyld. Har inte tid! På fredag är det fest och på lördag ska jag, Carro, Lollo och Hanna ut på Popterror på Teatercafet. Dessutom har jag inte råd att vara sjuk.
Nu börjar jag må lite illa...
Han tuggar kex
... och jag äter ost. Känns motsägelsefullt att gå på diet men istället för att ta sig en frukt när suget kommer dragande ta sig ost. Fet ost dessutom. Just nu äter jag Svecia 28%. Betydligt godare än frukt.
Jag har dock inte gått ner ett enda gram än. Kanske borde ha valt Keso istället...
Laleh som har skrivit låten jag lånade rubriken från böjar vara en alltför bortglömd stjärna.
Kom ihåg att minnas henne!
Aporopå stjärnor, har ni hört hela versionen av Blinka lilla stjärna? Jag skrev ut den från webben för att kunna sjunga den för min brukare (så kallas alltså personen man servar som personlig assistent reds. anm.) och den är ju fyra olika verser lång och handlar om... trygghet... tolkade jag det som.
Efter jobbet ringde jag dagmatten och hörde om Lex fick stanna en halvtimme längre så att jag hann åka och sola först. Det fick jag. Det är tur att hon gillar Lex och inte går omkring hela dagarna och längtar tills jag hämtar honom. Igår när jag kom sa hon (för 24:e gången): "Men vet du. Du har VÄRLDENS finaste hund! Helt allvarligt, det är den finaste hund jag träffat. Inklusive mina egna alltså!" Då kan det tilläggas att hon haft hundar och uppfödning hela livet.
I was a proud mama.
Nu måste jag verkligen sluta trycka ost...
Jag har dock inte gått ner ett enda gram än. Kanske borde ha valt Keso istället...
Laleh som har skrivit låten jag lånade rubriken från böjar vara en alltför bortglömd stjärna.
Kom ihåg att minnas henne!
Aporopå stjärnor, har ni hört hela versionen av Blinka lilla stjärna? Jag skrev ut den från webben för att kunna sjunga den för min brukare (så kallas alltså personen man servar som personlig assistent reds. anm.) och den är ju fyra olika verser lång och handlar om... trygghet... tolkade jag det som.
Efter jobbet ringde jag dagmatten och hörde om Lex fick stanna en halvtimme längre så att jag hann åka och sola först. Det fick jag. Det är tur att hon gillar Lex och inte går omkring hela dagarna och längtar tills jag hämtar honom. Igår när jag kom sa hon (för 24:e gången): "Men vet du. Du har VÄRLDENS finaste hund! Helt allvarligt, det är den finaste hund jag träffat. Inklusive mina egna alltså!" Då kan det tilläggas att hon haft hundar och uppfödning hela livet.
I was a proud mama.
Nu måste jag verkligen sluta trycka ost...
Jag har varit vilsen
Men nu har jag hittat rätt!
Jag kommer aldrig mer att äta någonting annat än kycklinglårfilé i min marinad, stekt i ugnen, med turkisk yoghurt med vitlök i.
(Kycklinglårfilé är en råvara som utvinns ur färska, frigående sådana som ses på bilden nedan)
Benjamin och Lex
Jag kommer aldrig mer att äta någonting annat än kycklinglårfilé i min marinad, stekt i ugnen, med turkisk yoghurt med vitlök i.
(Kycklinglårfilé är en råvara som utvinns ur färska, frigående sådana som ses på bilden nedan)
Benjamin och Lex
Hemlös
Boken jag läser som jag berättade lite kortfattat om igår. Den är fantastisk. Jag läser en sida eller tre varje gång jag får tillfälle, men samtidigt tillåter jag mig inte läsa för mycket för att jag inte vill göra slut på den. Vill pyttsa ut njutandet. Ungefär som sex. Jag hatar när böcker tar slut. Bra böcker alltså. Hermann Hesses Stäppvargen grät jag till när jag kom till sista raden. Karin Fossums böcker har alltid efterlämnat en bitter bismak av farväl. Håkan Nesser inte att förglömma! Och Piccadilly cirkus ligger inte i Kumla (visst heter den så? Var så länge sedan) gjorde mig verkligen deppig.
Hur som helst. Boken jag läser nu borde införas som obligatorisk läsning i årskurs sex. Eller så borde alla ta sitt eget ansvar och läsa den. Jag menar, jag hade en väldigt human syn på hemlösa och uteliggande innan och MIG har den redan förändrat. Tänk då vilken effekt den kan få på trångsynta och arga översittare. Vi skulle få ett paradis.
Nu blir det affären.
LKMF
Eller LCHF som er Blondinbellaläsare nog är bekanta med. Det är det nya för veckan!
Jag har varit sugen länge på att bli av med de där störande kilona som av någon anledning envisade sig tillbaka sedan sommaren tog slut... Men, när man aldrig äter ensam och personerna man äter med förväntar sig kolhydrater till maten så är det svårt att avstå. Karaktär, man måste ha karaktär för att komma någonvart.
Men, då kom så lägligt Shayan på att han vill byta viktklass i BJJ:n så han ska köra på det och vad skulle jag annars ha gjort än att hoppat på? Inget är väl roligare än tävling... Jo, om man heter som jag, men kanske är det kul när det gäller viktnedgång. Dessutom, balanserad blodsockernivå och insulinutsöndring och minskat sötsug... Det är inget jag säger nej till.
Idag har jag alltså ätit ägg, bacon, kaffe med grädde, biffar, broccoli, tomat, köttfärssås och keso. Inte illa för att gå på diet, I must say.
Hemmakväll idag efter jobbet. Sitter här med turban i håret och lyssnar på Parken och Anna Ternheim. "What have I done to fall so hard for you?" och "Vad ska vi göra med Henry?" samt "Åt helvete med himlen" är nog respektive favorit ikväll.
Förresten, idag har jag brukat en mänklig egenskap och visar självdisciplin, eller som tidigare nämnt - karaktär. Vi hade pga av sjukdom lite att göra på jobbet och var dessutom dubbelbemannade. Självklart skulle vi baka. Vi gjorde (lyssna) chocolate chip walnut brownies... två mörka chokladkakor till glasyr till en kaka på en halv form. Vit chokladbitar i smeten... Jag smakade inte en tugga. Woho. Mår lika bra ikväll som jag skulle ha gjort om jag hade ätit den. Tacksamt är väl det.
Kram
Hela mitt liv har jag sökt efter...
... bra hudvårdsprodukter. Rengöring, toner, dag- och nattkräm.
Jag har provat allt från Nivea till Helena Rubenstein till Proactiv till Clinique och Lush, men inget har passat mig. Fast det kanske är som med allt annat i mitt liv. Allt blir sämre med tiden. Förutom humöret!
Det visade sig att svaret inte fanns längre bort än gamla hederliga apoteket.
Deras nya serie Vera är faktiskt riktigt trevlig. AHA-syror, Aloe Vera, Trollhassel, E- och C-vitamin... you name it - it's in there.
Luktar fräscht, lämnar en ren känsla och behaglig lyster. Dock gav det mig näsblod alldeles nyss. Eller så gnuggade jag för hårt. Nu sitter jag och pratar nasalt i telefonen.
Kram och sov gott!
Jag har provat allt från Nivea till Helena Rubenstein till Proactiv till Clinique och Lush, men inget har passat mig. Fast det kanske är som med allt annat i mitt liv. Allt blir sämre med tiden. Förutom humöret!
Det visade sig att svaret inte fanns längre bort än gamla hederliga apoteket.
Deras nya serie Vera är faktiskt riktigt trevlig. AHA-syror, Aloe Vera, Trollhassel, E- och C-vitamin... you name it - it's in there.
Luktar fräscht, lämnar en ren känsla och behaglig lyster. Dock gav det mig näsblod alldeles nyss. Eller så gnuggade jag för hårt. Nu sitter jag och pratar nasalt i telefonen.
Kram och sov gott!
Helgen, förresten
Det här var den första helgen, på jag vet inte hur länge, som jag inte har gått ut någon av dagarna.
Jag har varit hos Shayan. Sett två filmer. Happiness som var helt fantastisk och igår såg vi Step Brothers med Ferrell som fick en att kikna av skratt nästan filmen igenom. Det är sällan man hittar en sådan film. Vi har även hunnit sitta på akuten och eat chinese (på restaurangen vi skulle gå in och köpa den inledde jag samtalet med de två asiaterna i kassan med att fråga "Hej! Har ni en annan dörr? Hur kommer man till kassan som hör till den?" varpå de två flickorna stirrade skräckslaget på den misstänkta pundaren, överlade med varandra på kinesiska och förklarade "Nej, det här är enda kassa." Jaha, tänkte jag snopet och insåg sakta att jag befann mig på en helt annan restaurang och att jag inte alls kommit in på samma gamla restaurang fast bakvägen...).
Jag har jobbat 7-16 idag och sammanlagt har jag sovit sju timmar från fredag morgon till skrivande stund.
Nu blir det därför en promenad med Lex på kiosken för snusinköp, stoppa in motorvärmaren i bilen och hopp i säng. Har suttit några timmar nu och försökt installera mjukvaran till min nya mobil, Nokia XpressMusik med rosa krom, men det funkar inte. Jag har aldrig lyckats med mjukvara. Hårda saker är min grej.
Kram.
Jag har varit hos Shayan. Sett två filmer. Happiness som var helt fantastisk och igår såg vi Step Brothers med Ferrell som fick en att kikna av skratt nästan filmen igenom. Det är sällan man hittar en sådan film. Vi har även hunnit sitta på akuten och eat chinese (på restaurangen vi skulle gå in och köpa den inledde jag samtalet med de två asiaterna i kassan med att fråga "Hej! Har ni en annan dörr? Hur kommer man till kassan som hör till den?" varpå de två flickorna stirrade skräckslaget på den misstänkta pundaren, överlade med varandra på kinesiska och förklarade "Nej, det här är enda kassa." Jaha, tänkte jag snopet och insåg sakta att jag befann mig på en helt annan restaurang och att jag inte alls kommit in på samma gamla restaurang fast bakvägen...).
Jag har jobbat 7-16 idag och sammanlagt har jag sovit sju timmar från fredag morgon till skrivande stund.
Nu blir det därför en promenad med Lex på kiosken för snusinköp, stoppa in motorvärmaren i bilen och hopp i säng. Har suttit några timmar nu och försökt installera mjukvaran till min nya mobil, Nokia XpressMusik med rosa krom, men det funkar inte. Jag har aldrig lyckats med mjukvara. Hårda saker är min grej.
Kram.
Rosing
Skulle ge en uteliggare konstgjord andning.
Det ger mig hopp om mänskligheten!
Det ger mig hopp om mänskligheten!
Gravid eller smittad
Vad är mer pest:
Att vara gravid och ha flera potentiella fäder eller att vara smittad med en STD och inte veta vem du ska anklaga?
Att vara gravid och ha flera potentiella fäder eller att vara smittad med en STD och inte veta vem du ska anklaga?
Svar på tal!
När jag precis publicerat senaste inlägget så loggade jag in på Apberget för att slötitta runt och se om Malin skrivit dagbok. Jag hade fått ett mail från någon kille jag inte vet vem det är som hade skrivit en ensam mening till mig. En enda ensam mening som fick mig att sitta här och nästan skaka litegrann just nu:
"jag undrar om inte du heter Linn Hällgren"
Huvvaligen så läskigt.
"jag undrar om inte du heter Linn Hällgren"
Huvvaligen så läskigt.
Positivism?
Det abrupta slutet i föregående inlägg berodde på att jag var på jobbet och plötsligt fick mitt samvete tillbaka som beordrade mig att gå bort från datorn på direkten.
Hur som helst. Med "varför känner jag så?" menade jag jag följande:
Egentligen är en människa inte mer än någon annan levande organism här på jorden. Visst. Vi kan diskutera begrepp som empati, moral, eftertänksamhet, självdisciplin, självförverkligande, maximerande av liv och mena på att människan tack vare (eller på grund av) dessa egenheter faktiskt är egen till skillnad från många andra djur, men...
I grund och botten är du ett maskineri som är uppbyggt av laddningar i kärnor i celler i ben, bindväv, fett, muskler, hud. Elektriska urladdningar och impulser och utbytande av joner genom cellväggar får dig att fungera. Ph-balans håller dig vid liv. (Ja, jag minimerar dig just nu.)
Våra olika jag är en inverkan av arv och miljö. Du hade inte kunnat påverka i vilken familj du var född eller hur dina föräldrar uppfostrade dig. Din iq-nivå är i det närmsta opåverkbar, dina speciella intressen en konsekvens av lyckliga omständigheter eller mammas påtryckningar, din musik-, film-, kläd- eller frisyrsmak hade inte kunnat vara annorlunda än det just din är, för de vi är hade aldrig kunnat bli på något annat vis. Det finns inga "tänk om". Tänk om mamma och pappa fortfarande hade varit gifta, då hade jag gått på Sunnanåskolan istället för Sörböle, och jag hade vuxit upp i ett förmöget område. Förmodligen hade min umgängeskrets varit helt annorlunda och jag hade aldrig sniffat bensin i sjuan. Förmodligen hade jag såvida varit lite smartare idag.
Men det finns inte! Jag skulle aldrig ens få impulsen att tänka en så dumdristig tanke, för komplexiteten i det gör det helt irrelevant! Att du överhuvudtaget kan sitta och fundera på det motsäger i sig att det skulle fungera att ens tänka tanken, och mena den inför sig själv. Du sitter i en nutid och ditt scenario är en föreställning som började klockan 19 men du kom nästa morgon klockan sju och stod desperat och knackade på dörren till teatern.
Det hade inte kunnat bli så, för du vet ju hur det gick. Att du kan tänka "tänk om" motsäger i sig självt att du kan tänka på det.
Alltså, jag är fullständigt seriös och övertygad om det jag pratar om. Det förvånar mig inte om någon tror att jag flummar iväg och sitter och småler, men jag är gravallvarlig. Jag hatar människor som tänker den tanken. Inte människan, men att hon inte förstår. Och NEJ! Det är inte ens kul att tänka tanken "tänk om"! Ingen småfilosofisk söndagsunderhållning. Det är katastrof. Jag har sett människor som har förstört delar av sina personligheter med det.
Det jag skulle komma till var detta: Hur kan vi överhuvudtaget bli imponerade av andra människor?
Ta en så enkel sak som utseende. En riktigt vacker person blir beundrad. Många skulle stämma in på att det egentligen inte finns någonting att se upp till eller hylla eftersom att ytan följde med på köpet när hon kom till liksom. Hon har inte åstadkommit något, inte visat någonting av värde som kan användas konstruktivt eller prduktivt. Så, det säger jag inget mer om.
Men en intelligent person? Som dessutom visar ödmjukhet, är social, skrattar och frågar hur din dag varit... Det är väl beundransvärt, tycker du inte? Det är precis det här jag vill komma till; svaret på senaste frågan: Nej.
Att beundra en persons val. Låt oss säga att jag valde att ytterligare en dag avstå från heroin istället för att ta. Vackert! Good for you, och jag applåderar.
Men, en personlighet, en komplett människa i all sin enkelhet, hur kommer det sig att vi kan bli helt förstummade för att vissa är så fantastiska? Om folk kunde välja och vraka skulle väl alla välja att vara otroliga individer som såg ner på ingen och hjälpte till och botade världens alla åkommor. Liksom. Människan som är det har dock inte valt det, hon är avlad av lyckligt lottade föräldrar i en miljö som uppenbarligen visade sig vara gynnsam. Hon har lika lite att stoltsera med som den som är född med the sexyness. Om man bryter ner det hela till dess beståndsdelar; Hud, muskler, ben, nerver, celler, kärnor, joner, elektriska impulser och urladdningar.
Det är i den här sinnesstämningen världens förmodligen flitigaste tänkta fråga känns som mest aktuell för mig;
Vem är jag?
Hur som helst. Med "varför känner jag så?" menade jag jag följande:
Egentligen är en människa inte mer än någon annan levande organism här på jorden. Visst. Vi kan diskutera begrepp som empati, moral, eftertänksamhet, självdisciplin, självförverkligande, maximerande av liv och mena på att människan tack vare (eller på grund av) dessa egenheter faktiskt är egen till skillnad från många andra djur, men...
I grund och botten är du ett maskineri som är uppbyggt av laddningar i kärnor i celler i ben, bindväv, fett, muskler, hud. Elektriska urladdningar och impulser och utbytande av joner genom cellväggar får dig att fungera. Ph-balans håller dig vid liv. (Ja, jag minimerar dig just nu.)
Våra olika jag är en inverkan av arv och miljö. Du hade inte kunnat påverka i vilken familj du var född eller hur dina föräldrar uppfostrade dig. Din iq-nivå är i det närmsta opåverkbar, dina speciella intressen en konsekvens av lyckliga omständigheter eller mammas påtryckningar, din musik-, film-, kläd- eller frisyrsmak hade inte kunnat vara annorlunda än det just din är, för de vi är hade aldrig kunnat bli på något annat vis. Det finns inga "tänk om". Tänk om mamma och pappa fortfarande hade varit gifta, då hade jag gått på Sunnanåskolan istället för Sörböle, och jag hade vuxit upp i ett förmöget område. Förmodligen hade min umgängeskrets varit helt annorlunda och jag hade aldrig sniffat bensin i sjuan. Förmodligen hade jag såvida varit lite smartare idag.
Men det finns inte! Jag skulle aldrig ens få impulsen att tänka en så dumdristig tanke, för komplexiteten i det gör det helt irrelevant! Att du överhuvudtaget kan sitta och fundera på det motsäger i sig att det skulle fungera att ens tänka tanken, och mena den inför sig själv. Du sitter i en nutid och ditt scenario är en föreställning som började klockan 19 men du kom nästa morgon klockan sju och stod desperat och knackade på dörren till teatern.
Det hade inte kunnat bli så, för du vet ju hur det gick. Att du kan tänka "tänk om" motsäger i sig självt att du kan tänka på det.
Alltså, jag är fullständigt seriös och övertygad om det jag pratar om. Det förvånar mig inte om någon tror att jag flummar iväg och sitter och småler, men jag är gravallvarlig. Jag hatar människor som tänker den tanken. Inte människan, men att hon inte förstår. Och NEJ! Det är inte ens kul att tänka tanken "tänk om"! Ingen småfilosofisk söndagsunderhållning. Det är katastrof. Jag har sett människor som har förstört delar av sina personligheter med det.
Det jag skulle komma till var detta: Hur kan vi överhuvudtaget bli imponerade av andra människor?
Ta en så enkel sak som utseende. En riktigt vacker person blir beundrad. Många skulle stämma in på att det egentligen inte finns någonting att se upp till eller hylla eftersom att ytan följde med på köpet när hon kom till liksom. Hon har inte åstadkommit något, inte visat någonting av värde som kan användas konstruktivt eller prduktivt. Så, det säger jag inget mer om.
Men en intelligent person? Som dessutom visar ödmjukhet, är social, skrattar och frågar hur din dag varit... Det är väl beundransvärt, tycker du inte? Det är precis det här jag vill komma till; svaret på senaste frågan: Nej.
Att beundra en persons val. Låt oss säga att jag valde att ytterligare en dag avstå från heroin istället för att ta. Vackert! Good for you, och jag applåderar.
Men, en personlighet, en komplett människa i all sin enkelhet, hur kommer det sig att vi kan bli helt förstummade för att vissa är så fantastiska? Om folk kunde välja och vraka skulle väl alla välja att vara otroliga individer som såg ner på ingen och hjälpte till och botade världens alla åkommor. Liksom. Människan som är det har dock inte valt det, hon är avlad av lyckligt lottade föräldrar i en miljö som uppenbarligen visade sig vara gynnsam. Hon har lika lite att stoltsera med som den som är född med the sexyness. Om man bryter ner det hela till dess beståndsdelar; Hud, muskler, ben, nerver, celler, kärnor, joner, elektriska impulser och urladdningar.
Det är i den här sinnesstämningen världens förmodligen flitigaste tänkta fråga känns som mest aktuell för mig;
Vem är jag?
Inte UVI?
Efter tre timmars väntan och lika många hundralappar mindre förmögen fick jag veta att jag inte hade bakterier i mitt urin och att ryggontet var vanlig muskelsmärta, inte njursmärta. Lustigt värre tänkte jag och skrattade hjärtligt för mig själv när jag promenerade därifrån...NOT!
Svensk sjukvård är ju bara billig för den som måste ha vård jämt och ständigt. 300 spänn för sju minuter med läkaren. Distriksläkaren dessutom... Det liknar ju ingenting. Visst om man hade fått ett svar, men, nej. Ingenting. Inte ens ett "använd kondom tills besvären gått över" fick jag.
Lustigt nog så har besvären gått över... Jag undrar om mitt nästa besök till sjukvården borde bli det för att få min hypokondri diagnostiserad.
Det blev ingen bok på akuten heller, men det blev en bok igår kväll. Hemlös - med egna ord heter den och är en samling av ledarkrönikor som varit publicerade i Situation Stockholm. Jag känner bara mer och mer respekt. Hellre fattiga, utslagna och smarta än höjdarkarriärister som har pluggat sig galna till sin position. Varför känner jag så?
Nu blir det akuten för mig.
Som ju gått att läsa har jag dragits med en misstänkt UVI som jag periodvis trott gått över, men så är nog inte fallet. Nu gör det ont igen och smärtan har förflyttats sig till de nedre regionerna i ryggen... vilket innebär fara. Njurbäckeninflammation är väl sådär kul. Så, jag ringde in vikarie till jobbet, åkte hem och nu bär det iväg till väntrummet. Jippie för NUS som faktiskt säljer saker i kiosken! Ska nog passa på att köpa mig en bok och läsa. Det blir ju annars aldrig av, för livet har mycket annat roligt att erbjuda så en bok kommer sällan i hög prioritet även fast jag verkligen älskar en god bok mer än en bra film. Så. Där har vi den positiva vinkeln med min åkomma.
Ha en fin lördag.
Ha en fin lördag.
You might as well admit it - you're addicted to drugs
Lyssnar på Keane och Kaiser Chiefs, därav rubriken. Hade dock en annan anknytning också kom jag på... Den här låten som spelas i den där reklamfilmen som föreställer en personalfest bestående av innemänniskor i 30-årsåldern, förmodligen PR-folk eller creative directors, ni vet, där vi först får se hur trevligt, lugnt och sansat det är i början av festen - vidare hur vinflaskorna börjar tömmas och folk lossar på slipsknutarna, shottarna hällas upp och i slutet börjar folk helt oprovocerat skratta, ramla, gråta, bråka, befatta sig med sexuella trakasserier, hångla och bejaka oralsex på toaletterna...
En helt ordinär personalfest med andra ord!
I bakgrunden spelas en låt som diverse förbifarande mimar till in i kameran. Den går nånting i stil med "vi som gått omkring och vart så pryda, så börjar "blablabla" smyga"... Den skulle ha kunnat vara skriven av random 40-talist under 70-talet och är så bra! Jag måste ha den. Därför började jag mitt sedvanliga spanande på nätet när jag måste hitta nånting. Eftersom att jag inte kommer ihåg vilken antialkoholinstans som visade reklamen så gick jag in på den sida jag vet finns, www.alkoholhjalpen.se. Jag hittade inte rätt låt, jag hittade däremot ett medlemsskap och fick veta att min nuvarande alkoholkonsumtion förmodligen inte alls är skadlig. Imponerande. Då vet ju dessvärre inte alkoholhjalpen.se hur det såg ut för en månad sedan eftersom att jag bara kunde skriva dagbok för de senaste två veckorna, vilka ju har varit relativt lugna. Anyhow.
Det är en sida för hjälp till självhjälp i KBT-manér. Kolla in eller tipsa en alkad vän.
Kram på er!
En helt ordinär personalfest med andra ord!
I bakgrunden spelas en låt som diverse förbifarande mimar till in i kameran. Den går nånting i stil med "vi som gått omkring och vart så pryda, så börjar "blablabla" smyga"... Den skulle ha kunnat vara skriven av random 40-talist under 70-talet och är så bra! Jag måste ha den. Därför började jag mitt sedvanliga spanande på nätet när jag måste hitta nånting. Eftersom att jag inte kommer ihåg vilken antialkoholinstans som visade reklamen så gick jag in på den sida jag vet finns, www.alkoholhjalpen.se. Jag hittade inte rätt låt, jag hittade däremot ett medlemsskap och fick veta att min nuvarande alkoholkonsumtion förmodligen inte alls är skadlig. Imponerande. Då vet ju dessvärre inte alkoholhjalpen.se hur det såg ut för en månad sedan eftersom att jag bara kunde skriva dagbok för de senaste två veckorna, vilka ju har varit relativt lugna. Anyhow.
Det är en sida för hjälp till självhjälp i KBT-manér. Kolla in eller tipsa en alkad vän.
Kram på er!
REKLAM REKLAM REKLAM
Jag är rätt fattig nu för tiden. Min heltidslön och hyra på endast 2000 verkar inte vara någon garanti för att överleva.
Hur gör en kommunalare med barn, villa, tomt, livförsäkring, bilförsäkring, djurförsäkring (nej, jag har ingen på Lex i nuläget, jag erkänner), tandläkarbesök, hemtelefon, el- och vattenräkningar, förskoleavgift, mobilabonnemang, bredbandskostnad... HUR GÖR DE?!
Jag oroar mig för framtiden, eller rättare sagt så hade jag varit orolig om fallet inte vore som det är - att jag är bestämt inställd på att vara svinigt förmögen inom tolv år.
Tur är väl det!
Hur som helst så... jag är alltså fattig, och med fattigdom och köpesbegär kommer desperata åtgärder. Gå därför till den här sidan, bli medlem och få presentkort på H&M eller Gina Tricot! Det är det jag tänkte göra, vilket alltså förutsätter att du blir medlem. Via länken alltså. Du måste klicka på länken.
Tack på förhand vänlige medmänniska!
http://www.gratisklader.se/Register.asp?r=111294
Hur gör en kommunalare med barn, villa, tomt, livförsäkring, bilförsäkring, djurförsäkring (nej, jag har ingen på Lex i nuläget, jag erkänner), tandläkarbesök, hemtelefon, el- och vattenräkningar, förskoleavgift, mobilabonnemang, bredbandskostnad... HUR GÖR DE?!
Jag oroar mig för framtiden, eller rättare sagt så hade jag varit orolig om fallet inte vore som det är - att jag är bestämt inställd på att vara svinigt förmögen inom tolv år.
Tur är väl det!
Hur som helst så... jag är alltså fattig, och med fattigdom och köpesbegär kommer desperata åtgärder. Gå därför till den här sidan, bli medlem och få presentkort på H&M eller Gina Tricot! Det är det jag tänkte göra, vilket alltså förutsätter att du blir medlem. Via länken alltså. Du måste klicka på länken.
Tack på förhand vänlige medmänniska!
http://www.gratisklader.se/Register.asp?r=111294
Och nu blir det Halal-tv!
En idé i genialisk anda kom just till mig. Varför inte ge bort förstoringar på canvasduk med motiv Linn till alla jag känner i julklapp?
Ja... vi har ju redan fastställt de passande öknamnen för mig just nu i "varför man har en blogg"-forumet.
Idag har jag på grund av ett väldigt få antal timmars sömn varit sjukligt trött. Har just sovit i en timme, men den högst njutningsbara stunden tog slut med insikten om att nu måste jag uppleva det jag hatar mest av allt inte en utan TVÅ gånger samma dag; morgonrutiner. Duscha (inte för att jag sovit utan för att jag åkte och solade efter jobbet), klä på, sminka mig. Är det inte den biten av ekorrhjulet som får människor suicidala?
Kram
Det gör ont för varje hjärtslag
Tillbaka i Umeå. Hann med några telefonsamtal på bussen vari ett jag förkunnade att jag kände mig låg, mestadels för att jag hatar ensamhet när den inte är självvald.
Nu är jag som förväntat hemma med min påtvingade ensamhet för att den enda jag vill träffa just nu jobbar. En timme före han slutar så börjar jag.
I våran lägenhet befinner sig förutom mig fyra personer, men ni vet hur det är. Det är en kram jag vill ha.
Sov gott vänner.
Jag hoppas att jag inte länkat till den här videon tidigare... isåfall gör jag det igen.
http://www.youtube.com/watch?v=Vv9lhKZEfg4
(Nu hör jag att de kollar på Flight of the Conchords... Underbart.)
Nu är jag som förväntat hemma med min påtvingade ensamhet för att den enda jag vill träffa just nu jobbar. En timme före han slutar så börjar jag.
I våran lägenhet befinner sig förutom mig fyra personer, men ni vet hur det är. Det är en kram jag vill ha.
Sov gott vänner.
Jag hoppas att jag inte länkat till den här videon tidigare... isåfall gör jag det igen.
http://www.youtube.com/watch?v=Vv9lhKZEfg4
(Nu hör jag att de kollar på Flight of the Conchords... Underbart.)
Den här stan
Igår blev det utekväll med Malin. På grund av noll tagna bilder så valde jag en gammal som får illustrera.
Halv elva gick jag hemifrån mamma till Malin och blev bjuden på vitt grekiskt, sedan kom taxin en timme senare när vi hade hunnit med ett antal klädbyten, att sminka oss, sätta i löshår, borsta tänderna och spilla ut en halvlitersgrogg på hennes 12-tusenkronorssoffa (hon var tidig med divan).
Vi åkte förbi O'learys för rundspaning efter gamla bekanta, men upptäckte till alla föråldrade ungdomars fasa att det har skett ett generationsbyte sådär som det gör några gånger per decennium, vilket innebar att jag inte fick så många kindpussar som jag räknat med. Det blev däremot mer av den varan på Balzac. Träffade Joanna för första gången på så länge och hon var lika söt som vanligt. Även gamla klasskompisar som borde räknas till inventarierna på Balzac var där och efterfesten innefattade två av dem, mig och en till kille. Vi skulle lyssna på Melissa Horn, men det blev bara någon låt och sedan taxi hem klockan fyra. Skönt att lägga sig i dubbelsängen med mamma och sedan stiga upp och räkfrossa till frukost. Idag har jag varit hos pappa och fikat mig galen, firat Filip och ätit middag med silverbestick hos mormor. Nu är jag hos mamma igen och tjugo över nio går bussen hem till Umeå. Jag älskar min konstiga familj, jag älskar min hemstad men mina känslor för den kan bäst beskrivas av två rader från två olika svenska textförfattare.
"Jag älskar att åka men hatar ett farväl" och "Den här stan som gör mig så hög, den här stan kan få mig så låg. Den här stan får aldrig nog av saker som går sönder".
Det som fascinerar mig med att komma hem, förutom återupptäckten om varför jag åkte, är nog känslan av att vara trygg. Jag blir alltid så fruktansvärt trött. Framförallt hos mormor är det som att ögonen bara vill sluta sig och låta kroppen vaggas bort i minnena av barndomen som nästan hela den spenderades där. Mammas välbekanta mat, min systers genuina temprament som varit detsamma jämt, min mormors oro och förmaningar, min pappas välvilliga försök... allt det där som har gjort mig till mig gör mig liten igen. Arkitekturen, gatornas helt ologiska strukturering som måste vara omöjligt att lära sig förstå om man inte föddes här - ungefär som svenskan, men som för mig är så självklar att bilen kör sig själv, affärernas avdelningar som går att hitta i och folket bakom kassorna, människorna i kön till efter-krogen-maten som pratar med en och efter att ha hört mitt förnamn vet vilket mitt efternamn är - det som gör en till någon, igenkänd, ger mig vetskapen om att någon skulle se om jag föll var jag än befann mig, killar man stött på förut som kan ge en bekräftelse bara genom att finnas i lokalen, tjejer man haft förtroliga samtal med på toaletten som minns ens namn, allt det där som gör att jag vet var jag egentligen hör hemma älskar jag att komma till, men jag vet att jag kommer att må bra när jag hoppar av bussen vid sjukhuset i Umeå ikväll, får dra på mig den mentala huvan och solglasögonen och vet att ingen ser vem jag är... Får bli ingen, ensam, i ett hav av andra ingen, någon och ensamma igen.
Hej då flumsöndag.
Halv elva gick jag hemifrån mamma till Malin och blev bjuden på vitt grekiskt, sedan kom taxin en timme senare när vi hade hunnit med ett antal klädbyten, att sminka oss, sätta i löshår, borsta tänderna och spilla ut en halvlitersgrogg på hennes 12-tusenkronorssoffa (hon var tidig med divan).
Vi åkte förbi O'learys för rundspaning efter gamla bekanta, men upptäckte till alla föråldrade ungdomars fasa att det har skett ett generationsbyte sådär som det gör några gånger per decennium, vilket innebar att jag inte fick så många kindpussar som jag räknat med. Det blev däremot mer av den varan på Balzac. Träffade Joanna för första gången på så länge och hon var lika söt som vanligt. Även gamla klasskompisar som borde räknas till inventarierna på Balzac var där och efterfesten innefattade två av dem, mig och en till kille. Vi skulle lyssna på Melissa Horn, men det blev bara någon låt och sedan taxi hem klockan fyra. Skönt att lägga sig i dubbelsängen med mamma och sedan stiga upp och räkfrossa till frukost. Idag har jag varit hos pappa och fikat mig galen, firat Filip och ätit middag med silverbestick hos mormor. Nu är jag hos mamma igen och tjugo över nio går bussen hem till Umeå. Jag älskar min konstiga familj, jag älskar min hemstad men mina känslor för den kan bäst beskrivas av två rader från två olika svenska textförfattare.
"Jag älskar att åka men hatar ett farväl" och "Den här stan som gör mig så hög, den här stan kan få mig så låg. Den här stan får aldrig nog av saker som går sönder".
Det som fascinerar mig med att komma hem, förutom återupptäckten om varför jag åkte, är nog känslan av att vara trygg. Jag blir alltid så fruktansvärt trött. Framförallt hos mormor är det som att ögonen bara vill sluta sig och låta kroppen vaggas bort i minnena av barndomen som nästan hela den spenderades där. Mammas välbekanta mat, min systers genuina temprament som varit detsamma jämt, min mormors oro och förmaningar, min pappas välvilliga försök... allt det där som har gjort mig till mig gör mig liten igen. Arkitekturen, gatornas helt ologiska strukturering som måste vara omöjligt att lära sig förstå om man inte föddes här - ungefär som svenskan, men som för mig är så självklar att bilen kör sig själv, affärernas avdelningar som går att hitta i och folket bakom kassorna, människorna i kön till efter-krogen-maten som pratar med en och efter att ha hört mitt förnamn vet vilket mitt efternamn är - det som gör en till någon, igenkänd, ger mig vetskapen om att någon skulle se om jag föll var jag än befann mig, killar man stött på förut som kan ge en bekräftelse bara genom att finnas i lokalen, tjejer man haft förtroliga samtal med på toaletten som minns ens namn, allt det där som gör att jag vet var jag egentligen hör hemma älskar jag att komma till, men jag vet att jag kommer att må bra när jag hoppar av bussen vid sjukhuset i Umeå ikväll, får dra på mig den mentala huvan och solglasögonen och vet att ingen ser vem jag är... Får bli ingen, ensam, i ett hav av andra ingen, någon och ensamma igen.
Hej då flumsöndag.
Spökskrivare
.......eehum. Ja, detta skall alltså vara roligt. På beställning. Men jag säger som den ludna feministen....NEJ!
Obeslutsamhet
Det värsta jag vet förutom viktångest och bakfylleångest måste vara antibiotikaångest. Det klingar liksom fel att den hälsosam, lycklig och peppad människa ska äta antibiotika fyra gånger om året, så därför tänkte jag vägra det den här gången och stå fast vid att jag är en totalt balanserad och frisk person. Därför gick jag och köpte två lite tranbärsjuice som jag halsade i mig. Därefter fyllde jag de tomma paketen med vatten för att liksom få ut varenda flavonid ur dem och halsade det också. Däremellan har jag gått på toa var tjugonde minut. Och vet ni vad? Det känns som att bakterierna är bortspolade. Incredible me.
Sedan ett samtal där jag ringde för att säga att om han inte ville ses så skulle jag inte bli jätteledsen för att jag hade så mycket att göra ikväll, men sedan övervägde jag 1) lägga mig i min egen säng och vrida mig i kan-inte-sova-krämpor eller 2) ligga på en arm efter att ha pussats litegrann och sedan sakta somna när samtalen tystnat och tröttheten kommit.
Not a tought choice egentligen, så nu måste jag gå.
Hörs imorgon! Kram
Sedan ett samtal där jag ringde för att säga att om han inte ville ses så skulle jag inte bli jätteledsen för att jag hade så mycket att göra ikväll, men sedan övervägde jag 1) lägga mig i min egen säng och vrida mig i kan-inte-sova-krämpor eller 2) ligga på en arm efter att ha pussats litegrann och sedan sakta somna när samtalen tystnat och tröttheten kommit.
Not a tought choice egentligen, så nu måste jag gå.
Hörs imorgon! Kram
