Oj. Livet är snällt.
Vad vill du veta om mig, fråga bara, jag berättar vad som helst."
Sitter här med min kaffekopp och lyssnar på Veronica Maggio. Jag hittar inte mina solglasögon och det gör mig ledsen. De var så fina, från Pieces. Förutom det så rullar bara hysteriskt glada vågor in i mitt liv.
Kvällen och natten blev helt underbara!
Jag åkte till min vän i centrum. Vi satt på en balkong och tog upp litegrann om vad vi har hunnit med de senaste åtta åren sedan vi sist sågs. Haha. Hon var så söt. Den här au pairen alltså. Jag önskar att min flygrädsla inte fick bestämma över mig så att jag också kunde åka och upptäcka världen som hon gör.
Efter ett tag fick vi hämtning av en trevlig Fredrik och skjuts till Nyckelgatan på Sunnanå. Vi pratade och drack och rökte. Han hade en underbart fin schäfer också. Hon ville dock inte pussas med mig.
Efter någon timme sådär åkte vi taxi till O'learys men när det blev tydligt hur lågt besöksantal de måste ha haft igår gick vi på Station 8. Där var alla! Jag hann gå max en meter innan nästa kram och "hur mår du?" skulle utdelas. Alla glada, fina, känslan på topp. Jag hade mina tighta Cheap Monday, brunröda snygga klackar, ett vitt linne med en nyinköpt skjorta, skotskrutig. Fyra silverhalsband i olika längd. Diors Lip Maximizer och kände mig skithet. Det är den bästa plumpern i denna värld. Dyrare än guld och det är helt klart värt.
NU måste jag försöka få i mig något att äta innan jag ska iväg på jobbet. Hade egentligen velat ligga i min gummibåt på älven, men det blir nog en fin dag på jobbet också.
Om alla människor kände som jag gjorde just nu skulle paradiset redan ha kommit till jorden.
Puss på er!
Väck mig, släck mig
Oj oj oj. What a night.
Middagen igår blev riktigt trevlig. Västerbottensostpaj med löjrom var nog det som gick ner lättast.
Min systerson som är fyra år är smått galen men världens finaste, underbaraste unge. Visst är inte alls allas systersoner det? Han som är 11 månader är inte så tokig han heller! Han har fyra tänder med stora gluggar emellan.
Senare på kvällen blev det ett glas rött i gott sällskap och efter den faktiskt fem (?) timmar långa sömnen vaknade jag energisk och utvilad. Tur det, för idag ska jag köra mammas Opel till Umeå där jag ska packa lite saker ut gamla studentrummet (det som J behåller) och kolla på mitt eventuellt nya rum hos en 21-årig biologstudent. Hon gillar djur och skrev i sin annons "Du behöver inte vara skötsam (jag gillar att ha fest hemma), du får röka utomhus (det finns en loftgång) och du behöver inte vara djurfri (dock inte katter)" eller liknande. Jag tror att jag kommer att gilla henne. Hon verkar vara en tjej i min stil.
Hur som helst, det blir jag, J och Erika som åker. Idag är det typ 35 grader i Skellefteå och jag grämer mig för att det alltid är sommar på fel dagar. Tur att bilen har AC.
Ikväll får jag nog besök av min första vän, BB-kompisen Isabelle. Hon bor i Södertälje, men har varit i Californien i något åt som au pair. Hon kommer alltså till sin gamla hemstad Skellefteå och vad finns då att göra annat än att ta med henne ut på Skellefteås vilda gator och torg, det fantastiska nattlivet som inte kan vara någonting jämfört med USA.
Eller?
Imorgon jobbar jag 12 - 21, fredag är jag ledig igen. Då ska vi till en stuga i ett ställe som heter Degersjön, jag och de andra unga vikarierna från jobbet, och bada och dricka öl och ha det bra. Lördag blir det ytterligare en tidig morgon för att ta bussen till Luleå och kalaset, där vi ska se Those Dancing Days, Winnerbäck och sova i var sitt enkelrum (!) på Best Western hotel. Mitt liv känns i denna vecka helt otrolig. Humöret är på topp, känslan är total.
Kram!
Blondinbella och DN.
Jag är ingen bloggläsare och egentligen är jag förmodligen ingen äkta bloggskrivare heller.
Gissar att jag är lite rädd att vika ut mig själv och att sukta för mycket efter läsare och att ha en relativt hög kvalitet på inläggen. Det blir som att lättjan och lusten till att skriva tas bort lite när allt måste vara så genomtänkt.
Jag har svårt att skriva; "Idag köpte jag en ny veckad kjol", "Jag åt kebabsallad till lunch!" eller "Jag överväger att slinga håret en nyans ljusare på sju ställen...".
Det måste vara känslomässigt och ärligt och, som sagt, genomtänkt. Tänk om fel person läser det!, liksom. Jag vill inte att mamma ska veta hur många sexpartners jag har haft eller att min chef ska läsa om min senaste vilda helg. Faktiskt.
Jag skulle vilja vara den som läser DN-ledarnas och Federleys och Marcus Birros bloggar, men jag är inte den som är den.
Jag sållar mig till mängden av Blondinbellas och Kenzas läsare. Det är enkelt, det är elaka kommentarer och det är endel skratt. Självklart också lite trånande och avundsjukt stirrande på Kenzas bilder. Det andra hörde mest till Bella.
Hon verkar vara motsatsen till mig. Hon är MUF:are, hon är driven, ambitiös och hennes pappa är jurist.
Min pappa har blåställ på jobbet, jag glider genom livet och gör det som är skönt (det där med mål och planer kan vi ta sen!) och jag är socialist. Inte aktiv, men i hjärtat. Alltid rött alltid rätt, hjärtat sitter till vänster osv...
Hon skriver enkla inlägg om enkla saker och även det som innefattar någon sorts tyngre information blir lättsamt.
Nu kommer poängen med det jag skriver (förutom poängen med att poängtera min ställning i bloggvärlden och min försynthet angående detaljer... Detaljerna, förresten, kanske kommer med min vana att skriva det som är för alla att läsa..?). Nu, till exempel, har någonting mycket otäckt, något som inte borde kunna hända hänt Blondinbella. Det handlar egentligen inte om henne. Det handlar om tjejers rätt, tjejers djävla mänskliga rättigheter som kränks tusentals många gånger dagligen. Till och med det här låter överkomligt i Bellas blogg. Det förtjänar att äras.
I dagens DN finns det en ledarkrönika om hur Lisa Bjurwald hejar på den officiella kampen mot tjejers delaktighet vid sexövergrepp. Blondinbella ingår i den i och med hennes olyckliga upplevelse i Italien för någon vecka sedan som hon nu berättar om i sin blogg. Jag håller på Lisa och Bella. Alla miffon och grislirare som tycker att tjejer ska klä på sig och stanna inne tills de är så rynkiga och har så hängiga bakar att ingen VILL antasta eller försöka våldföra sig på dem borde tvingas in på vård enligt LVM (lagen om vård av manschauvinister). Nu. Jag är less.
Ockult skitsnack.
Som idag.
"Hälsa
Det finns goda skäl till att ta det lugnt idag. Om du överanstränger dig kan det finnas risk för att din hälsa försämras något."
Alltså. Den här senaste veckan har jag sovit mellan 0-5 timmar per dygn. Alltså en minskning av sömntimmar med 14-9 timmar varje natt! Jag är van att somna tidigt och vakna sent och gör absolut så lite som möjligt om dagarna, förutom att promenera med hunden. Nu somnar jag sent, vaknar tidigt och är aktiv hela tiden.
Jag har inte varit ensam, eller i tråkigt sällskap, en enda dag sedan jag kom hem till Skellefteå. Det är alltid aktivitet, socialt och roligt. Ofta festligt och alltid glatt. Det är nog det glada som ger mig energin att klara av tillvaron med såpass lite sömn.
Idag, dock, när jag för en gångs skull slutar redan 12.00 så har jag ingenting att göra! Med ingenting menar jag givetvis att inget av alternativen känns lockande. Vanligtvis hör folk av sig hela tiden. Idag jobbar alla eller sitter hemma, som jag. Solen skiner och jag lyssnar på Markus Krunegård. Jag tänkte, eftersom att det här tydligen verkar vara ett ypperligt tillfälle att göra absolut ingenting och kanske vila borde jag ta det!
Med tanke på hur mycket sömnbrist min kropp och hjärna torde lida av just nu är det ganska lustigt, det där påståendet om min hälsa.
Vidare.
"Kärlek
Trevliga minnen kan få dig att längta efter en partner som du tidigare haft. Kanske är det läge att ringa upp personen i fråga."
Efter jobbet, alltså inom de senaste tre timmarna, har jag pratat med tre ex. J, Nils och Patrik.
Eller, jag har pratat med två och ringt den tredje. Han svarade inte. I och för sig kanske det inte hör till ovanligheterna, eftersom att jag inte klippt med någon och vi hörs sporadiskt ganska ofta, men idag var det jag som ringde. Bara sådär.
"Relationer
En person kan vara litet efterhängsen idag och det kan irritera dig en smula. Du måste tydligt visa vad du känner annars kan du få uppleva detta fler dagar."
Såhär känner jag. Jag har ingen som irriterar mig det minsta. De jag har runtomkring mig är önskade att finnas där... men jag borde faktiskt visa tydligare vad jag känner om jag vill få en chans att slippa de här malande och gnagande tankarna jag brottas med vars karaktär får lämnas hemliga ett tag till...
En av dessa festliga Skellefteådagar Erika och jag.
I afton ska jag, syrran hennes sambo och deras två småkillar komma på middag.
Vi ska äta kräftor, kött, ost, jordgubbar och sånt. Det blir fint.
Jag har tappat räkningen.
Idag älskar jag mitt liv.
I går kväll satt jag hos min syster och svåger för att se till Emil som låg och sov. De var på fest.
Med mig hade jag en söt vän, Ulrica, som jag inte träffat på flera månader. Jag blev glad av att
se henne och glad av vad hon sa. Hon påminde mig om fina minnen, egentligen rätt sorgliga sådana
men som fick mig att känna mig bättre än vad man som människa ibland gör.
Drack ett glas vitt och pratade i timmar. Jag gillar Ulrica. Hon är motsatsen till allt jag är och våra
liv har inga likheter erfarenhetsmässigt, men jag gillar henne för allt hon är. Det kanske är lättare
att spegla sig själv i någon som verkligen reflekterar någonting helt nytt tillbaka?
Vi gjorde planer, så förhoppningsvis kommer Ulrica bli en större del av mitt praktiska liv än hon varit.
Efter att hon åkt la jag mig i Filips säng (den stod ledig för att han var hos sin mormor, min mor).
Jag ringde upp Erika för en snabb känslomässig resumé som slutade i ett två timmar långt,
hysteriskt roligt och fascinerande samtal med många insikter.
Jag älskar fan Erika. Hon är rolig och intelligent och analytisk som få. Och hon tycker nog om mig
som den jag faktiskt är.
Ja. Sedan senaste inlägget har jag jobbat, umgåtts med min familj och myst.
Jag har skrattat och gråtit om vartannat och jag har återupptäckt min besatthet av att alltid ha min
musik i öronen. Alltså, "min", som i skänkt till mig av dessa fantastiska sångare och låtskribenter.
Jag har också hunnit upptäcka hur otroligt många personer i min omgivning som vill mig väl och som
jag vill ännu bättre.
Igår slutade jag jobba 12, åkte hem, sökte lägenhet, sedan kom Nils förbi på en snabb kopp kaffe och
vårt första egentligen seriösa samtal sedan vi förlorade kontakten för cirkus åtta månader sedan.
När vi druckit upp åkte han iväg, HD:n vrålade och min cykel rullade iväg mot Malin och Försäkringskassan.
Där drack vi också kaffe och hade ett förtroligt samtal. Det blir många sådana numera!
Efter det åkte vi hit och ritade med Filip. Efter en underbar middag, lik alla mammas (!), blev det som sagt
barnvaktning och en fin avslutning på en fin dag.
Jag har inte sovit en hel natt ännu. Det är som att mina fysiska basala behov får stå i skymundan för alla
fina dagar. Men, som jag sa till Andreas i morse:
"Det är roligare att vara trött och energisk än att vara utvilad men slö."
Idag är det en ny dag.
Jag missade Christian Kjellvander, Säkert!, Pugh och så många andra,
främst på grund av tragiskt speltider! Christian spelade 17.00 på fredag,
då jag alltså slutade jobba!
Säkert! vid kl. 21.00 på fredag då vi var på födelsedagsfest för Malin.
När skulle man hinna dit?
Ok, prioriteringar och prioriteringar... A och O för ett händelserikt liv kanske?
Jag är hur som helst nöjd med min helg, trots tragik har det varit fint.
Jag har älskat mina vänner som finns och min familj som står bakom.
Jag har älskat Markus Krunegård kanske mest av alla!
Glesbygd'n som vi hann se gav också glädje.
Möten, kärleksfulla, hetska, beska, vänliga och lyckliga samt musik.
Det är vad jag behöver i mitt liv.
Nu börjar jag jobba om 50 minuter. Ska hinna klä och sminka mig,
rasta hunden, äta och köra dit. Det går fint!
Kram
Ett år som singel. 363 dagar kvar.
Efter åtskilliga försök och lika många misslyckanden att hitta den rätte i mitt liv
har jag äntligen insiktsfullt kommit på att det räcker!
Den rätte är många och har namn i stil med Erika, Malin, Markus Krunegård,
Lex Luthor och "div. familjemedlem".
Vad ska vi ha killar till när vi har varandra?
Nu är det ju dessvärre så att det, trots allt och mina egna bestämmelser,
finns många fina män som ondskefullt men välment kommer försöka bryta
min övertygelse. En och annan kommer säkert också få mig att överväga
ett försök, men nej! Jag är övertygad om att ETT ÅR i mitt liv som vigs åt att bara
leva och hitta lugn och lust i mig själv, mina vänner och mina egna intressen
kommer göra mig så ännu mycket starkare och stabilare och gladare och mindre desperat.
Det var i lördags ett underbart men också svårt halvår av mitt liv tog slut.
Nu är en stund av sommaren kvar och i vårat gäng av jämnåriga tjejer i en
mellanstor, mellansvensk stad, är samtliga singlar och förväntansfulla.
I helgen har vi festat 25, sovit åtta, timmar. Nästa bravad blir Lulekalaset
med rum på West Western.
Den här bloggen ska få vara en hjälp på traven att inte falla dit eller falla isär.
Står ni och hejar på?
