Mitt år som sökande

Idag älskar jag mitt liv.
I går kväll satt jag hos min syster och svåger för att se till Emil som låg och sov. De var på fest.
Med mig hade jag en söt vän, Ulrica, som jag inte träffat på flera månader. Jag blev glad av att
se henne och glad av vad hon sa. Hon påminde mig om fina minnen, egentligen rätt sorgliga sådana
men som fick mig att känna mig bättre än vad man som människa ibland gör.

Drack ett glas vitt och pratade i timmar. Jag gillar Ulrica. Hon är motsatsen till allt jag är och våra
liv har inga likheter erfarenhetsmässigt, men jag gillar henne för allt hon är. Det kanske är lättare
att spegla sig själv i någon som verkligen reflekterar någonting helt nytt tillbaka?
Vi gjorde planer, så förhoppningsvis kommer Ulrica bli en större del av mitt praktiska liv än hon varit.

Efter att hon åkt la jag mig i Filips säng (den stod ledig för att han var hos sin mormor, min mor).
Jag ringde upp Erika för en snabb känslomässig resumé som slutade i ett två timmar långt,
hysteriskt roligt och fascinerande samtal med många insikter.
Jag älskar fan Erika. Hon är rolig och intelligent och analytisk som få. Och hon tycker nog om mig
som den jag faktiskt är.

Ja. Sedan senaste inlägget har jag jobbat, umgåtts med min familj och myst.
Jag har skrattat och gråtit om vartannat och jag har återupptäckt min besatthet av att alltid ha min
musik i öronen. Alltså, "min", som i skänkt till mig av dessa fantastiska sångare och låtskribenter.

Jag har också hunnit upptäcka hur otroligt många personer i min omgivning som vill mig väl och som
jag vill ännu bättre.
Igår slutade jag jobba 12, åkte hem, sökte lägenhet, sedan kom Nils förbi på en snabb kopp kaffe och
vårt första egentligen seriösa samtal sedan vi förlorade kontakten för cirkus åtta månader sedan.
När vi druckit upp åkte han iväg, HD:n vrålade och min cykel rullade iväg mot Malin och Försäkringskassan.
Där drack vi också kaffe och hade ett förtroligt samtal. Det blir många sådana numera!
Efter det åkte vi hit och ritade med Filip. Efter en underbar middag, lik alla mammas (!), blev det som sagt
barnvaktning och en fin avslutning på en fin dag.
Jag har inte sovit en hel natt ännu. Det är som att mina fysiska basala behov får stå i skymundan för alla
fina dagar. Men, som jag sa till Andreas i morse: