Ett år som singel. 363 dagar kvar.
Efter åtskilliga försök och lika många misslyckanden att hitta den rätte i mitt liv
har jag äntligen insiktsfullt kommit på att det räcker!
Den rätte är många och har namn i stil med Erika, Malin, Markus Krunegård,
Lex Luthor och "div. familjemedlem".
Vad ska vi ha killar till när vi har varandra?
Nu är det ju dessvärre så att det, trots allt och mina egna bestämmelser,
finns många fina män som ondskefullt men välment kommer försöka bryta
min övertygelse. En och annan kommer säkert också få mig att överväga
ett försök, men nej! Jag är övertygad om att ETT ÅR i mitt liv som vigs åt att bara
leva och hitta lugn och lust i mig själv, mina vänner och mina egna intressen
kommer göra mig så ännu mycket starkare och stabilare och gladare och mindre desperat.
Det var i lördags ett underbart men också svårt halvår av mitt liv tog slut.
Nu är en stund av sommaren kvar och i vårat gäng av jämnåriga tjejer i en
mellanstor, mellansvensk stad, är samtliga singlar och förväntansfulla.
I helgen har vi festat 25, sovit åtta, timmar. Nästa bravad blir Lulekalaset
med rum på West Western.
Den här bloggen ska få vara en hjälp på traven att inte falla dit eller falla isär.
Står ni och hejar på?
Jag har varit singel nu i snart 5 månader och kan ärligt säga att det är nog mitt rekord som singel och mindre desperat.
Men då man insett att det finns andra saker i ens liv så förstår man att "den rätta" får ta sig en kölapp och vänta på sin tur :P
Hare nice!
