Det brast tillslut!
I ett tidigare inlägg (http://mittarsomsingel.blogg.se/2008/december/hur-lange-star-kroppen-ut.html) tyckte jag att vi skulle börja sätta odds för hur länge min kropp skulle stå ut med mitt hälsoomedvetna leverne. Nu har vi tydligen svaret!
Jag minns inte sist jag var så här sjuk om vi räknar bort tillfälliga magsjukeutbrott.
Jag svettas och halsen känns som ett skavsår, så nu låter jag kroppen få vila och förösker ge själen ro.
Det som stör mig mest är att jag verkligen vill vara med på nyårsafton som bara är två dagar bort och hur fan ska jag hinna kurera mig till dess?
Jag skulle eventuellt åka och hälsa på en vän i en annan stan i januari, men eftersom att han träffat en tjej så tyckte han att vi borde diskutera det hela. Han frågade hur det skulle kännas om Shayan sa:
"Linn! Mitt ex kommer och bor här en vecka."
Jag kunde då bara skratta och säga att min älskades ex sedan 4,5 år var hemma hos honom as we spoke och de sov enligt min vetskap till och med med varandra.
Men det är lugnt! Helt cool. Jag är helt cool med det. Skitlugnt faktiskt. Riktigt mysigt låter det.
Oj, sa jag att det var lugnt för många gånger nu?
Vissa tror inte på mig att det är lugnt, men det är faktiskt det.
Jag skulle aldrig diskutera någonting jag inte kan finna sakliga argument mot, och varför skulle någon inte kunna sova med en person de gillar på helt platoniska grunder?
Det vore väl väldigt opraktiskt att en ska ligga på soffan när det finns en dubbelsäng?
Dåså.
Kärlek till folket.
Är säkert helt lugnt, men det låter helt sjukt 8-)
Alltså, i två 100cm sängar som är placerade bredvid varandra, med två uppsättningar av sängkläder och täcke. Inte i samma dubbelsäng med ett täcke. Det kan iof vara mysigt och helt platoniskt, ja, men mina kärleksceller skulle minst sagt göra uppror på en molekylär nivå, varpå de fysiska följden skulle vara multipla strokes och en å annan organsvikt. Nemen, Platon i all ära men ligga och skeda gör jag bara med en person... eller träd om jag är riktigt full.
