Mitt år som sökande

Natten fick inte erbjuda mig ens fyra timmars sömn ännu en gång, sedan upp kvart i sex och iväg på jobbet.
Jag minns inte sist jag sov minst sex timmar i sträck. Hur länge kommer jag att stå mig? Sätter ut oddsen när ni har börjat betta!
Jag undrar om jag blir psykotisk eller bara sådär härligt paranoid tillslut...

Min totala brist på inlägg i helgen och början av denna vecka har berott på både det värsta och det bästa. Jag skrev ett inlägg om ångest igår som jag inte törs publicera, sedan grät jag samtidigt som jag diskade och avslutade kvällen med ett långt samtal som resulterade i att mitt hjärta kom tillbaka till normal arbetstakt.

Idag har jag känt mig så lättat lycklig. Jag är nog rent ut sagt glad igen.

Att träffa Erika i lördags var helt underbart.
Vi luciavakade på en efterfest, men luciorna som kom i den tidiga morgontimman var blåklädda och hade emblem på jackan och sjöng inte de klassiska sångerna utan mer något jag inte kände igen med en text som liknade bannor och "sänk volymen"...




Två arbetspass kvar innan en veckas ledighet och julfirande i Skellefteå.
Jag tycker det blir överflödigt att skriva att jag längtar.
Kram