Mitt år som sökande

Sedan vi träffades förra året så har det tagit några diskussioner om var en hund bör vara och inte vara, hur ofta en hund bör duscha och hur äckliga tuggbenen får vara för att få ätas inomhus. Det har argumenterats om ifall hunden ska vara med inne i sovrummet at all times, ALL, eller om han kanske överlever att vara utanför en timme... Jag som matte har tvingats hålla tillbaka mina instinkter och intalat mig själv "han är bara en hund, han är bara en hund, han är bara en hund" medan Shayan har fått stå ut med många nätter av vakenhet bara för att Lex ska tvätta sina egna extremiteter eller penis när jag har tvingat till mig att han ska få sova med oss... Ni vet hur det kan vara.

Sakta men säkert har dock något hänt. Lex pressade sig in i Shayans hjärta och han började kalla honom gubben och ja... sedan blev det son, och jag blev mamma.

Nu kan vi väl helt enkelt säga att han har blivit far och han har anammat den faderskapsrollen till extremer. Jag försöker förklara att hundar fortfarande diskrimineras och inte antas till högskoleutbildningar, men det går inte riktigt in...