Mitt år som sökande

Vi är stressade, har bråttom någonstans, minns inte var, men stannar utanför Expert för att köpa en kabel till en gammal VHS för att kunna se gamla filmer.
Shayan springer in före mig medan jag parkerar bilen för att spara tid sådär som man gör fastän man egentligen aldrig sparar tid men det lär man sig aldrig.

Utanför står två schablonartade helyllemänniskor i mössor och vindtäta jackor. En av dem sträcker fram sin hand mot mig, fastän jag försöker gå omärkt förbi, och säger "Frosten är snart här, ta en vindruteskrapa."

Jag ser att det står Moderaterna på den och tänker att det där var ett lustigt försök till kampanj; jag är inte så billig och aldrig kommer någon annan att se min vindruteskrapa förutom jag som ändå inte kommer att bidra med någonting till Moderaterna, någonsin, och jag tänker att jag vill visa någon sorts ståndpunkt och tacka nej men jag kommer inte på något så jag tar den och ler för deras förlorade ansträngning och ören och går in.

"Titta vad jag fick", säger jag och visar Shayan när jag kommit in i affären.

"Tog du den?!", svarar min uppenbart Moderatförkastande sambo.

"Tja, vadå... Vad sa du?"

"Nej. Jag tar mitt röda hjärta och lägger det på rutan så smälter isen bort."


Och det är ju vid sådana stunder man smälter.