Tillbaka från Umeå
I torsdags gick jag och Shayan och åt på Rex. Ostron för båda oss för första gången.
Första skaldjuret som är totalt överskattat.
Människor som säger sig gilla råa ostron är desamma som påstår att de kan tycka om smaken av brännvin. Helt förljuget och omedvetet pretantiöst. They suck. Ostronen alltså, inte de pretantiösa.
Pretantioner är bra.
Fick också smaka rentunga. Jag åt röding och pilgrimsmusslor och Shayan åt ren. Jag kommer på ännu fler fördelar med nykterhet. Det blir mycket billigare att äta ute.
Igår åt vi också. Fixade klyftpotatis och tzatsiki och grillade kött med några gäster. De stannade till strax före ett och ute på Berghem rådde nästan anarki. Fylla och slagsmålsentusiasm i en obehaglig stämning och riskabel miljö. Jag och min älskade var vakna till sju och bara pratade, pratade och pratade. Nu är jag i Skellefteå igen.
Nu saknar jag honom så att det gör ont. Om två veckor flyttar vi ihop och när den här förbannade distansen är över så kan han ju glömma att jag någonsin kommer att släppa honom med blicken.
Han är mitt heroin och mitt subutex och min avgiftning och min rehabilitering. Han är min karta och kompass.
Jag önskar alla samma lycka.
Sov gott!
