Mitt år som sökande

Det jag ville säga men inte formulerade i förra inlägget var inte att det är jobbigt att driva ut ungdomen ur sig, utan att jag har förstått att det sannerligen är lättare att plocka ihop spillrorna av liv som man lyckats skapa högar av i det förgågna om alkoholens äckliga funktion sorteras bort innan. Att efter fester slippa tänka efter vad som är sant. Idag vet jag vad som är sant även om det som det står i min journal vissa låga stunder stämmer. En sådan liten grej som jag tyckte var extraordinärt tragisk ska ni förresten få höra.

"Linn säger att hon inte tror på en högre mening, men att hon tidigare ändå har försökt tro på saker som kärlek, att skaffa barn et.c. Nu vet hon inte vad hon ska tro på".

Detta var alltså fyra-fem år sedan och känns därför preskriberat och är därför helt okej för er att veta.

Try to hold that against me I dare you.

Puss.