Äckel
Sitter på jobbet igen. Tänker på annat än anorexia nu.
Thing is, jag har väldigt svårt att ogilla människor. Som jag sa till Erika; man bör sluta lägga så mycket energi på att tänka på vad människor tänker om en, för det krävs att du gör rätt marginella övertramp vid den socialt kompetenta gränsen för att folk ska börja ogilla en. Detsamma gäller även omvänt, alltså folk måste gå rätt långt för att jag ska bry mig om att se på dem med kritiska ögon.
Det säger dock ingenting motvänt om att jag har lätt att gilla människor heller. Det krävs rätt mycket för att någon ska rakt ut imponera på mig. Det är sällan någon säger något som jag tycker är vidare intressant eller tänkvärt eller nytänkande. Det är sällan någon har en sådan effekt på sin omgivning som får mig att se upp på den personen.
De människor jag på rak arm kan erminna mig att jag inte tycker om är främst sådana som har försökt lägga beslag på Shayan. Det är rätt kul. Jag skäms typ inte ens för det. Jag vet ju hur fruktansvärt banala känslor det är som gör att jag reagerar som jag gör på sådant, typ revirkänsla och ägandebehov, men jag kan tänka vidare på det och faktiskt motivera varför jag känner som jag gör. Det handlar om respekt. Respect man.
Inte för mig egentligen, jag menar - ingen har ju en skyldighet att respektera mig som person, men det handlar om att respektera kärleken. Främst handlar det om att respektera andras känslor.
För som jag sa i början, de människor som går så långt över gränsen för vad som är okej att jag börjar ogilla dem är de som faktiskt ger blanka fan i hur deras bemötande påverkar sin omgivning.
Helt seriöst. Ett uteblivet leende till tanten med rollatorn som förmodligen inte sett en annan människa sedan förra veckan då hon gick ut för att handla sist som du går förbi på gatan eller ett uteblivet "tack" till den som håller upp dörren åt dig på bibblan... Det kan förstöra hela deras dag. Är det så jävla mycket begärt?
Alltså, tjejer som bara bryr sig om sina egna intressen och tycker sig ha rätten att hävda en ickeexisterande, påhittad rätt till andras pojkvänner utan att bry sig om vilka otrevliga scenarion som är tänkbara eller att man faktiskt kan känna sig jävligt övertrampad. Det är bara straight out ugly. Givetvis killar som försöker lägga beslag på tjejer som faktiskt har någon som älskar dem hemma. Det är lika fult.
Äsch, det jag menar är helt enkelt att folk är så jävla äckliga.
P&K, om du vet var du håller dina händer
äckligt bra.
so true. om bara alla tänkte så.
Det här påminner mig om det du och jag pratat om tidigare.... Typ att jag totalt AVSKYR min karls ex, vilket jag inte gjorde i början då hon bara var en del av hans förflutna, min avsky började när hon försökte få honom tillbaka varje gång de sågs och ifrågasatte vårt förhållande. Såna grejer gör mig så frustrerad, för jag vet inte riktigt hur man ska hantera situationen på ett värdigt sätt.
Angående de "banala" känslorna då nån försöker sätta klorna i din karl, de är inte alls banala! Tycker inte jag. Fast man vill ju kunna sätta dem åt sidan, men det är svårt. Freud sa ju att vårt "det" styrs av libido och aggression, det tror jag absolut på. Ser man nån ragga på sin karl så vill man ge dem en fet känga. At least I do. Är det dessutom någon som systematiskt och listigt försöker nässla sig in, blir det inte bara en kortvarig impuls av aggression längre, det blir långvarig avsky, snarare. Totally normal. Fast totally uttröttande. Vi borde spendera lika mycket tid åt såna negativa känslor på grund av dem, som tiden de spenderar på att respektera andras känslor och förhållanden. Alltså, none....
