Håller jag på att vakna, Neo?
Nu är det natt igen.
Eller näe, det är ju kväll fast jag jobbar natt. Började fem.
Därinnan hade jag en rätt spännande förmiddag. Igår kväll såg jag och Shayan Animatrix, animerade kortfilmer som ska "förklara" The Matrix, och sedan Che part I med Benizio Del Toro som Che. Både han och snubben som spelade Castro var sjukt lika originalen.
Vi håller på att få klart i lägenheten och just nu är det bara tre ramar som ska få motiv i sig som är ogjort. Funderar på att sätta upp en bild på Che där han skrattar, jag tycker det vore mycket läckert. Visst, för att sätta upp en bild på en person som man egentligen inte skulle sätta upp i rent estetiskt tilltalande syfte om det inte vore för den idealistiska faktorn kanske man måste plugga på litegrann. Måste ju kunna försvara vårt val inför alla politiskt medvetna petimätrar (hahaha för pluralis där) som kommer att komma hem till oss. Samtidigt tycker jag liksom att vadå, så länge jag tilltalas av hans revolutionära läggning, hans kärlek till socialismen och hans beredskap att dö för det han tror på så ger jag faktiskt fan i huruvida han misshandlade sin fru eller avrättade motståndare utan rättegång. Där har ni hört det.
Hursomhaver så gick vi och la oss och jag tänkte sova till en sisådär 15.00 eftersom att jag ju ska orka vara vaken i natt, men tji fick jag för det. Jag som alltid, utan undantag, sover bort varenda ledig dag om jag inte blir våldsamt uppväckt, vaknade hela natten. Först av en fruktansvärt obehaglig dröm.
Jag vaknade upp ur vår dubbelsäng av att det var folk utanför oss på gräsmattan och lekte fyllelekar mitt i natten. Jag stod och kikade ut genom fönstret och efter en stund var de borta. Eftersom att jag inte kunde somna om så gick jag ut i lägenheten och insåg att jag befann mig på ett mentalsjukhus, eller behandlingshem, där en väldigt obehaglig stämning rådde. Jag försökte tala personalen tillrätta genom att skrika och berätta hur värdelösa de var, men inte fick jag någon tablett för det. Hela tiden var jag medveten om att det var en dröm, men jag KUNDE INTE VAKNA. Gick in i sovrummet för att be Shayan om hjälp, men då var Malin där. Jag förklarade för henne, lugnt och sansat, att jag inte kunde vakna upp ur drömmen och bad henne väcka mig men hon bara gjorde narr av mig och skämtade kring det hela. Jag blev oerhört frustrerad och när jag insåg att jag inte skulle kunna vakna så gick jag ut till de allmänna utrymmena igen. Där var inte stämningen bara obehaglig längre, utan rentav hotfull och de intagna hade sex med varandra överallt, ingen skillnad syntes mellan personal och patienter och ur ingenstans kom en person emot mig med ett avbrutet sopskaft och började slåss med mig. Jag sprang tillbaka in i sovrummet, la mig ner och tänkte "NU MÅSTE JAG VAKNA", innan det är försent liksom, och som på beställning vaknade jag och låg och stirrade in i väggen. Tog ett tag innan jag hade lokaliserat mig och därefter insåg jag att jag hade legat på ett sätt med mina armar så att de värkte och ömmade och inte riktigt gick att använda som jag ville. Usch och fy.
Jag steg upp och drack lite och sedan gick jag och la mig igen. När jag hade somnat om så vaknade jag av att Shayan stod i hallen, redo att ta på Lex kopplet och gå ut. Jag frågade var han skulle och han sa att han skulle till sin mormor och vara där en timme.
Återigen vaknade jag, och Shayan stod inte alls i hallen. Han var med mig inne i sovrummet, och när jag berättade om min dröm så sa han att han var påväg till sin mormor och att han hade tänkt vara där ungefär en timme. Uhhhh. Jag börjar bli lite smårädd för mig själv. Imorse läste jag också Shayans tankar genom att just innan att han tänkt fråga om vi ska köpa ett tv-spel så hann jag fråga...
Weeeeird.
Sedan följde dagen som följande, att jag steg upp och följde med Shayan och Lex ut. Vi var ute på ängarna och kastade lite saker och Lex fick springa löst, sedan hem igen och jag skjutsade min älskling till jobbet. Där utanför så vägrade bilen starta. Jag lämnade den, gick tokfort till närmsta mack typ 40 minuter bort, köpte en dunk och bensin, beställde taxi tillbaka till min bil, åkte hem med Lex, hämtade sushin som vi fick av mamma igår när hon var här och hälsade på och kom i tid till jobbet.
Så, nu är vi här.
Hej så länge från kanske sovande Linn.
Eller näe, det är ju kväll fast jag jobbar natt. Började fem.
Därinnan hade jag en rätt spännande förmiddag. Igår kväll såg jag och Shayan Animatrix, animerade kortfilmer som ska "förklara" The Matrix, och sedan Che part I med Benizio Del Toro som Che. Både han och snubben som spelade Castro var sjukt lika originalen.
Vi håller på att få klart i lägenheten och just nu är det bara tre ramar som ska få motiv i sig som är ogjort. Funderar på att sätta upp en bild på Che där han skrattar, jag tycker det vore mycket läckert. Visst, för att sätta upp en bild på en person som man egentligen inte skulle sätta upp i rent estetiskt tilltalande syfte om det inte vore för den idealistiska faktorn kanske man måste plugga på litegrann. Måste ju kunna försvara vårt val inför alla politiskt medvetna petimätrar (hahaha för pluralis där) som kommer att komma hem till oss. Samtidigt tycker jag liksom att vadå, så länge jag tilltalas av hans revolutionära läggning, hans kärlek till socialismen och hans beredskap att dö för det han tror på så ger jag faktiskt fan i huruvida han misshandlade sin fru eller avrättade motståndare utan rättegång. Där har ni hört det.
Hursomhaver så gick vi och la oss och jag tänkte sova till en sisådär 15.00 eftersom att jag ju ska orka vara vaken i natt, men tji fick jag för det. Jag som alltid, utan undantag, sover bort varenda ledig dag om jag inte blir våldsamt uppväckt, vaknade hela natten. Först av en fruktansvärt obehaglig dröm.
Jag vaknade upp ur vår dubbelsäng av att det var folk utanför oss på gräsmattan och lekte fyllelekar mitt i natten. Jag stod och kikade ut genom fönstret och efter en stund var de borta. Eftersom att jag inte kunde somna om så gick jag ut i lägenheten och insåg att jag befann mig på ett mentalsjukhus, eller behandlingshem, där en väldigt obehaglig stämning rådde. Jag försökte tala personalen tillrätta genom att skrika och berätta hur värdelösa de var, men inte fick jag någon tablett för det. Hela tiden var jag medveten om att det var en dröm, men jag KUNDE INTE VAKNA. Gick in i sovrummet för att be Shayan om hjälp, men då var Malin där. Jag förklarade för henne, lugnt och sansat, att jag inte kunde vakna upp ur drömmen och bad henne väcka mig men hon bara gjorde narr av mig och skämtade kring det hela. Jag blev oerhört frustrerad och när jag insåg att jag inte skulle kunna vakna så gick jag ut till de allmänna utrymmena igen. Där var inte stämningen bara obehaglig längre, utan rentav hotfull och de intagna hade sex med varandra överallt, ingen skillnad syntes mellan personal och patienter och ur ingenstans kom en person emot mig med ett avbrutet sopskaft och började slåss med mig. Jag sprang tillbaka in i sovrummet, la mig ner och tänkte "NU MÅSTE JAG VAKNA", innan det är försent liksom, och som på beställning vaknade jag och låg och stirrade in i väggen. Tog ett tag innan jag hade lokaliserat mig och därefter insåg jag att jag hade legat på ett sätt med mina armar så att de värkte och ömmade och inte riktigt gick att använda som jag ville. Usch och fy.
Jag steg upp och drack lite och sedan gick jag och la mig igen. När jag hade somnat om så vaknade jag av att Shayan stod i hallen, redo att ta på Lex kopplet och gå ut. Jag frågade var han skulle och han sa att han skulle till sin mormor och vara där en timme.
Återigen vaknade jag, och Shayan stod inte alls i hallen. Han var med mig inne i sovrummet, och när jag berättade om min dröm så sa han att han var påväg till sin mormor och att han hade tänkt vara där ungefär en timme. Uhhhh. Jag börjar bli lite smårädd för mig själv. Imorse läste jag också Shayans tankar genom att just innan att han tänkt fråga om vi ska köpa ett tv-spel så hann jag fråga...
Weeeeird.
Sedan följde dagen som följande, att jag steg upp och följde med Shayan och Lex ut. Vi var ute på ängarna och kastade lite saker och Lex fick springa löst, sedan hem igen och jag skjutsade min älskling till jobbet. Där utanför så vägrade bilen starta. Jag lämnade den, gick tokfort till närmsta mack typ 40 minuter bort, köpte en dunk och bensin, beställde taxi tillbaka till min bil, åkte hem med Lex, hämtade sushin som vi fick av mamma igår när hon var här och hälsade på och kom i tid till jobbet.
Så, nu är vi här.
Hej så länge från kanske sovande Linn.
Kommentarer
Postat av: Anonym
Jag känner till "revolutionärer som misshandlar sina fruar samt avrättar motståndare utan rättegång.
byt ut socialismen mot islam.
mycket skrämmande. wake up.. wake up!
men ja.. jag gillar Che för det han var där han var
Trackback