Mitt år som sökande

Det har varit så mycket jobb, besökare och arbete här hemma att vi knappt hunnit se varandra, jag och Shayan. Igår fick vi oss i alla fall på bio och efteråt åkte vi hem och satt och försökte plocka sönder filmen men jag känner ändå inte total klarhet. Spelar ingen roll dock. Vi satt och pratade i flera timmar och klockan var nog sex innan vi kom i säng. Alltså ja. Vi lämnade ju filmsnacket. Men sådana där kvällar och nätter älskar jag. Det finns inget bättre än när man hinner prata med varandra och ta på varandra och inte känna av varken världen utanför eller den inuti en. Att bara finnas tillsammans.

Filmen var givetvis denna ovan. Jag har längtat sedan i höstas på att se den och på sätt och vis är alla förväntningar uppfyllda. Däremot trodde jag inte att jag skulle må så dåligt av den. Det var nästan panikartade känslor i mig under vissa stunder och jag hatade resten av besökarna som hade mage att skratta, ja SKRATTA, när det var som värst. Äckligt tanklöst.

Jag förstår att den kan kännas lite pretantiös, men... It's not! Hehe. von Trier har bevisat att inga monster eller spöken behövs när vi människor finns.
Känslan den lyckades leverera är ändå en enorm prestation.
Vill inte säga mer än så. Se den.

Idag är det tydligen nationaldagen. Synd att den inföll på en lördag så att folk inte får ledigt. Nu ska jag åka och hämta Lex som fick promenera med Shayan till jobbet.
Hej!