Mitt år som sökande

Idag var jag med om en bisarr händelse.

Efter att ha påpekat mina tajta jeans och berättat hur vacker jag är så frågar farbrorn hur gammal jag är.
- 21 år, svarar jag.
Följdfrågan är inte helt oväntad.
- Är du oskuld?
- Men Pelle!

Min hjärnverksamhet arbetar hårt för mig så att jag på ett trevligt sätt ska kunna svara på frågan - som man faktiskt gör till andra människor som ställer frågor - utan att för den sakens skull godkänna den typen av oblyghet inför personalen.
Det helt självförklarande svaret lät inte vänta på sig...

- Jag är ju ogift!

Han frågade mig om jag tyckte att "den sexuella moralen gick hand i hand med äktenskapet".
Jag tyckte att "man ska ha moral, god sådan, inom alla områden".
Han sa att det var bra, för att på hans tid så behandlades flickor som "slit och släng".
"Tyvärr är det nog fortfarande så" svarade jag.

Egentligen hade situationen att sitta i ett sådant samtal med en äldre man inte förbryllat mig, om det inte var för att jag samtidigt matade honom hans lunch.

Jag älskar mitt jobb.