Mitt år som sökande

Jag är den som sällan gör om saker två gånger. Maträtter, resor, böcker, killar... Framförallt filmer låter jag vara efter ett försök, oavsett hur bra de har varit. Förutom vissa undantag. Undantagen är dem jag älskar, som alltid kommer att följa med mig. En film jag sett runt tio gånger är Trainspotting, en annan Me and you and everyone we know. Nu har jag hittat en ny favorit som jag såg om för andra gången på en vecka ikväll.

Kolla länken och njut. I demand you.



I'm a cyborg but that's ok heter den och är helt klart den finaste koreanska film jag sett. Vilket i och för sig säger ingenting.

Jag har lite dåligt samvete inför mig själv för att jag låter bloggen förfalla. Även inför de som faktiskt förgäves klickar in sig på den. Nu är det ändring in progress, starting now.

Nu ska jag sova, ha en ny dag imorgon (jag älskar när min sinnesstämning är sådan att jag innan jag lägger mig längtar till att få stiga upp och göra mitt morgonkaffe och möta ännu ett helt nytt kapitel i mitt liv... en dag alltså) och när jag lägger mig efter den dagen och igen stiger upp så ska jag spendera några timmar i ledighet och därefter hämta upp Shayan på bussen. Min längtan är nästan obeskrivlig. Vi har idag inte setts på en vecka.
Distansförhållanden är inspirerande av många skäl...
Den kvällen, fredag alltså, är det fest här hos mig och Erika och den som känner sig välkommen är förmodligen det också!

Så. Sammanfattning:
Livet är fantastiskt.
Jag längtar efter min älskade.
Se länken.
Njut.
Sov gott.