FYI

Jag har inte problem med kärleken.
Den får mig till och med att inte sakna mina ickebefintliga att-se-fram-emot-stunder. Att inget händer går mig förbi när jag minns att han finns.

Det enda som stör mig att han alltid är för långt borta.

Ni vet. De har inte börjat operera in folk under huden på en än.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0