På allvar

Det var en väldigt fin häst och det är oerhört svårt att ta bort ett djur man haft i sitt liv, men främst är jag självklart ledsen för min syster.
Den skämtsamma tonen i föregående inlägg är självklart mitt sätt att avdramatisera det hela och säga att det är lugnt. Det är så jag hanterar det mesta tråkiga som händer. Vad ska vi annars göra av livet om vi inte kan bli förlösta och skratta åt allt elände?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0