Kärleken till en hund
Igår var jag och syrran och Filip och såg Bolt på bio (dock dubbad och utan 3D-projektor) och den speglade människa-hund-kärleken så vackert att jag nästan grät två gånger... Haha.
Ibland har jag tänkt att ibland känns min kärlek till min hund nästan som när jag har varit förälskad i en människa. Typiska tecken på nykärlek, liksom att jag kan se på honom och le enbart för att han är så söt. Jag vill vara nära, känna på hans päls alt. hud, ha mitt ansikte nära hans ansikte. Jag blir glad när han är glad. Jag vill att han ska må bra. Jag blir glad när han tar initiativet till närhet och pussar på mig, främst eftersom det är så ovanligt. Det finns en tomhet när han inte är där, samtidigt som det kan vara skönt med "ledighet" ifrån varandra. Vissa dagar när allt känns fel, så är han den enda ljuspunkten. Sist men inte minst så känns det ont i mig när han väljer någon eller något före mig. T.ex. så blir jag ganska äcklad när Lex träffar en löptik som han juckar på, och blir så kåt att han fortsätter jucka i luften när hon har gått därifrån... Vet inte om det har med kärlek att göra dock. Det är nog bara den animaliska driften som blir lite föööör naturlig.
Lex förrförra sommaren.
Förövrigt är han en naken Chinese Crested, det är bara det att hans nakenhet är osynlig.
Efter bion åkte vi och köpte mat på den monopolinnehavande thai-restaurangen här i stan. Fastän det var en kvart till stängning så hade de låst dörrarna. När vi slet i dörren kom de och öppnade och sa att vi kunde få köpa mat som var klar. Försäljerskan inte bara sa L istället för R, utan hon körde med en väldigt ihärdig och ful fast djävulskt effektiv taktik. Hon gick och plockade fram mat, ställde den på bänken, sänkte priset och började packa ner innan vi ens bestämt oss eller sagt att vi ville ha den.
Slutade såklart med att vi köpte alltihopa.
Vi åt och sedan skulle Filip visa oss "EN SÅ LÄCKER SAK I KÄLLAREN!!!". Vi gick ner hela familjen och där uppenbarade sig en bilbana. Gradvid blev det så att jag och Erika, hans mor, tog över kontrollerna och började köra. Vi la upp på bilarna efter varje avkörning och fortsatte köra till dess att Filip började gråta.
Då gick vi upp igen och såg lite på Melodifestivalen. Jag gillade af Ugglas. Det gör jag nog alltid. Hon är också hypokondrisk.
Under hela kvällen hade jag på mig ett pulsmätarbälte med den sån där klocka man har på handen för att se pulsen hela tiden. Jag låg mellan 70 och 106 i viloläge. 106 när jag precis reste mig ur soffan.
De tjatade att jag skulle gå och kolla mitt hjärta, but I say no. Hellre leva i ovisshet än att dö av sjukdom. Duh?
Trevlig söndag!
Ibland har jag tänkt att ibland känns min kärlek till min hund nästan som när jag har varit förälskad i en människa. Typiska tecken på nykärlek, liksom att jag kan se på honom och le enbart för att han är så söt. Jag vill vara nära, känna på hans päls alt. hud, ha mitt ansikte nära hans ansikte. Jag blir glad när han är glad. Jag vill att han ska må bra. Jag blir glad när han tar initiativet till närhet och pussar på mig, främst eftersom det är så ovanligt. Det finns en tomhet när han inte är där, samtidigt som det kan vara skönt med "ledighet" ifrån varandra. Vissa dagar när allt känns fel, så är han den enda ljuspunkten. Sist men inte minst så känns det ont i mig när han väljer någon eller något före mig. T.ex. så blir jag ganska äcklad när Lex träffar en löptik som han juckar på, och blir så kåt att han fortsätter jucka i luften när hon har gått därifrån... Vet inte om det har med kärlek att göra dock. Det är nog bara den animaliska driften som blir lite föööör naturlig.
Lex förrförra sommaren.
Förövrigt är han en naken Chinese Crested, det är bara det att hans nakenhet är osynlig.
Efter bion åkte vi och köpte mat på den monopolinnehavande thai-restaurangen här i stan. Fastän det var en kvart till stängning så hade de låst dörrarna. När vi slet i dörren kom de och öppnade och sa att vi kunde få köpa mat som var klar. Försäljerskan inte bara sa L istället för R, utan hon körde med en väldigt ihärdig och ful fast djävulskt effektiv taktik. Hon gick och plockade fram mat, ställde den på bänken, sänkte priset och började packa ner innan vi ens bestämt oss eller sagt att vi ville ha den.
Slutade såklart med att vi köpte alltihopa.
Vi åt och sedan skulle Filip visa oss "EN SÅ LÄCKER SAK I KÄLLAREN!!!". Vi gick ner hela familjen och där uppenbarade sig en bilbana. Gradvid blev det så att jag och Erika, hans mor, tog över kontrollerna och började köra. Vi la upp på bilarna efter varje avkörning och fortsatte köra till dess att Filip började gråta.
Då gick vi upp igen och såg lite på Melodifestivalen. Jag gillade af Ugglas. Det gör jag nog alltid. Hon är också hypokondrisk.
Under hela kvällen hade jag på mig ett pulsmätarbälte med den sån där klocka man har på handen för att se pulsen hela tiden. Jag låg mellan 70 och 106 i viloläge. 106 när jag precis reste mig ur soffan.
De tjatade att jag skulle gå och kolla mitt hjärta, but I say no. Hellre leva i ovisshet än att dö av sjukdom. Duh?
Trevlig söndag!
Kommentarer
Trackback
