Oövervinnerlig
Jag trodde att jag var en av dessa supermänniskor som varken kunde eller ville ledsna på människor och det sociala livet, d.v.s. fest eftersom att jag bor i Norrland.
Jag hade fel. Efter att ha festat minst två gången i veckan sedan sommaren börjar jag nu känna ett trängande behov av att få vara lite ensam.
Jag vill se film, alla dessa filmer jag inte sett, laga god mat, läsa ännu godare böcker, gå på långa promenader med Lex, åka ut till Hera och rida på lösa tyglar i skogen... Jag vill följa med i Idol på fredagskvällarna med en skål lösgodis och inte vara på en förfest där precis den tredje flaskan korkades och volymen höjdes ytterligare trettio snäpp.
Jag vill sova i min säng på bra tider och jag vill kramas med de jag tycker om. Jag vill hålla snyggt och städat och bortdiskat och jag vill engagera mig i mitt jobb. Jag vill ha mina kläder sorterade efter färg, kvalitet och syfte. Jag vill inte vara bakis. Jag vill inte tycka att människor är söta på kvällen och på morgonen tvingas ändra åsikt. Jag vill fan lösa korsord och baka.
Men imorgon är det fredag igen, så vi får se... ;)
Dock ska jag ju faktiskt jobba till sex, hoppas på att träffa en bekant en timme över en kopp té, fixa soffan som blev helt smutsförstörd under veckan som gått. Tvätta, städa. Se IDOL ska jag göra hur som helst. Det lovar jag mig själv.
Sedan får vi se.
Love!
