Mitt år som sökande

Som jag tidigare nämnde i förbifarten så var jag hemma hos Carro och åt scones igår kväll. Vi har känt varandra sedan förra september då vi gick sjuksköterska tillsammans. Jag hoppade av i april och Carro höll ut till sommaren, men vi har hållit kontakten. Vi har setts massor av gånger och hunnit prata mycket förut, men det har alltid varit under inverkan av alkohol, förutom stunderna på skolan dock... kanske även vissa av dessa... ;)

Jag har alltid varit väldigt bra på att knyta kontakter som någonstans, efter kärleksfulla nätter och passionerade kyssar, alltid resulterar i ett brustet hjärta på något håll. Det har alltid gått som på räls! Däremot har jag alltid varit motsvarande kass på att skaffa nya flickvänner.
Vet inte vad det beror på, förutom att jag är mer rädd för att bli avvisad av tjejer som jag känner vänskapligt för än killar som jag attraheras av. Kanske är det bristen på bekräftelse i mina platoniska förhållanden som saknats, kanske är det bara det att jag vet att den bedömningen av mig som potentiell framtida vän alltid skulle vara mer genuin, utan inflytande av hormoner och biologi och därför kännas hårdare vid en negativ utgång...
Måste dock vara lite cynisk också och säga att många gånger har det nog även berott på att jag verkligen inte känt något intresse i denna nya människa. Kommer hon att vara värd de första krystade, påfrestande mötena? Det är sällan...

När jag kom hem från Carro igår insåg jag att vi hade pratat oavbrutet i fyra och en halv timme. Det var lika upplyftande som en natt på stan beskriven i en brittisk poplåt. Det var inte krystat och bara skönt. I believe in her.
Imorgon kommer alltså Carro hit på middag och vin samt Idoltittande. Vi får se var kvällen sedan tar oss.

Det är här jag kommer till Melissa!
www.melissahorn.se
Klicka. Ni kommer inte att bli besvikna!
Ny svensk vissång när den är som allra bäst.

Nu blir det sängen.