Mitt år som sökande

I fredags jobbade jag på min gamla arbetsplats; hemtjänsten. Ingen hade dött sedan sist. Det känns både fint och vemodigt.
Jag jobbade över en timme och sedan körde jag hem till mamma. Vi åt ostar och det kändes dumt att lämna henne, men jag ville verkligen hinna se min vän Erik från Göteborg som var hemma över jul, så iväg bar det till O'learys.

Jag hade varit lite rädd för att träffa honom, för det värsta jag vet är saknad. Så länge vi aldrig ses eller hörs så är det enda som finns kvar fina minnen, men återföreningen får mig varje gång att förstå hur många människor jag inte har i min närhet som jag skulle önska fanns där.

Rädslan kändes dock dumdristig, för det hela var bara fantastiskt.
Vi drack några öl, och Malin och Erika var också där, liksom William som numera bor i Linköping. Efter några öl gick jag och Erik till hans föräldrahem och min taxi kom klockan fyra. Jag åkte hem och lade mig i sängen med mamma och systersonen Filip som sov här och mådde så bra.

Vaknade sex timmar senare och mådde inte alls så bra. Hade på de här sex timmarna hunnit få en rejäl förkylning, vilket inte är så oväntat i och för sig då hela min familj är sjuk.

Nu sitter jag mest här och saknar Shayan och önskar att någon skulle komma och underhålla mig. Min feber får mig att yra så jag behöver något att hålla fast vid. Tacka vet jag Ipren. Nu går jag tillbaka till sängen.