Folk är ju så onda.
Jag, mamma och Filip låg i lördags i dubbelsängen och eftersom att jag är sjuk så kände jag mig lika liten som Filip, så mamma fick läsa för oss båda. Hon läste i en barnfaktabok som heter Farliga djur, och efter att ha läst om flodhästar och geparder och fåglar med klor så kom vi till sista kapitlet som hette "Vilket är det farligaste djuret av alla?" och i svaret förkunnades såklart att det var människan. Vi skövlade skogar, dödade andra djur, startade krig och släppte ut avgaser. Filip sa "Näe, människor är inte farliga!". Jag sa jo och tryckte på med denna cynism en stund innan jag insåg att pojken har en vacker barnslig naivitet och bara för att jag är avundsjuk som inte har kvar den så betyder inte det att han måste mista sin.
Igår var jag ut första gången vid halv tio på kvällen för en promenad med Lex. Det är det värsta med att ha djur, att oavsett hur dålig eller nedstämd man är så finns det aldrig en utväg från att gå ut med hunden. Jag gick omkring på gångvägarna här på Anderstorp när jag plötsligt långt framför oss såg två ungdomar med skejtarjackor och häng, typ som killarna jag själv hängde med för åtta år sedan. De gick ganska sakta och stannade upp ibland. Jag kände inte att jag var stark nog att ta mig ur ett eventuellt mordförsök, så jag vek av och gick in på ett bostadsområde. Jag kom ut från det här bostadsområdet på de ödsliga gångvägarna igen och spanade om de hade gått vidare när jag såg att de inte alls hade kommit långt. Jag såg dem som rovdjur som satt i bakhåll i väntan på ett byte. Det var skitjobbigt, för de liksom blockerade vägen jag var tvungen att ta för att komma hem och mina luftrör mådde inte alls bra av den extra tiden utomhus. Jag visste att de hade sett oss så jag vågade inte lämna husområdena och de hade satt sig ner på några cementsuggor ganska precis vid vår lägenhet, så det hela slutade med att jag gick runt hela området för att kunna gå in på vår gård från den sidan de inte satt på.
Jag har ingen aning om varför jag blev så rädd, men jag tror att det var deras extremt konstiga rörelsemönster. De verkade inte ha något mål med sin vandring.
Just då förbannade jag allt, för det suger att man ska behöva ta omvägar och tänka ut flyktplaner för att inte bli dödad, i sin egen hemstad dessutom. För det vet jag ju att jag hade blivit. Obviously.
Tyvärr Filip. En dag kommer jag att berätta precis hur farliga människor är. Ungefär i samma tid som du lär dig att läsa nyheterna, för då finns inte längre någon censur. Här nedan ser ni beviset som bekräftar alltihopa:
http://norran.se/nyheter/norrochvasterbotten/article212110.ece
Igår var jag ut första gången vid halv tio på kvällen för en promenad med Lex. Det är det värsta med att ha djur, att oavsett hur dålig eller nedstämd man är så finns det aldrig en utväg från att gå ut med hunden. Jag gick omkring på gångvägarna här på Anderstorp när jag plötsligt långt framför oss såg två ungdomar med skejtarjackor och häng, typ som killarna jag själv hängde med för åtta år sedan. De gick ganska sakta och stannade upp ibland. Jag kände inte att jag var stark nog att ta mig ur ett eventuellt mordförsök, så jag vek av och gick in på ett bostadsområde. Jag kom ut från det här bostadsområdet på de ödsliga gångvägarna igen och spanade om de hade gått vidare när jag såg att de inte alls hade kommit långt. Jag såg dem som rovdjur som satt i bakhåll i väntan på ett byte. Det var skitjobbigt, för de liksom blockerade vägen jag var tvungen att ta för att komma hem och mina luftrör mådde inte alls bra av den extra tiden utomhus. Jag visste att de hade sett oss så jag vågade inte lämna husområdena och de hade satt sig ner på några cementsuggor ganska precis vid vår lägenhet, så det hela slutade med att jag gick runt hela området för att kunna gå in på vår gård från den sidan de inte satt på.
Jag har ingen aning om varför jag blev så rädd, men jag tror att det var deras extremt konstiga rörelsemönster. De verkade inte ha något mål med sin vandring.
Just då förbannade jag allt, för det suger att man ska behöva ta omvägar och tänka ut flyktplaner för att inte bli dödad, i sin egen hemstad dessutom. För det vet jag ju att jag hade blivit. Obviously.
Tyvärr Filip. En dag kommer jag att berätta precis hur farliga människor är. Ungefär i samma tid som du lär dig att läsa nyheterna, för då finns inte längre någon censur. Här nedan ser ni beviset som bekräftar alltihopa:
http://norran.se/nyheter/norrochvasterbotten/article212110.ece
Kommentarer
Trackback
