Mitt år som sökande

Igår kväll bestämde jag mig för att inte åka och se Markus i Skellefteå eftersom att det främst skulle bli för stressigt, sekundärt skulle jag inte få vara med Shayan knappt någonting och också för att Malin egentligen inte var så sugen på att gå. Det suger, men så länge jag desperat försöker förtränga tanken på vad jag går miste om så fungerar det. Tur att vi har försvarsmekanismer för diverse mänskliga katastrofer.
Det var dock värst imorse. Precis när jag släppt av Lex hos dagmatten och på vanligt manér kunde höja volymen i bilen så spelades låten vars titel jag har som rubrik... Jag ville nästan gråta litegrann. But I didn't!

Jag, Carro och henns flickvänner går istället på Scharinska och ser Kristet utseende. Eller, vadå "istället". Det finns ingen ens teoretisk chans att jämföra dessa två akter, men vi går dit!
Och det blir bra.
Förmodligen feministfritt.

Kram