Weltschmerz
Jag ogillar när välmenande människor försöker lätta på någon annans smärta genom att ge perspektiv. Försöka övertyga att det förmodligen inte är så dåligt trots allt, det finns ju de som har det betydligt sämre. Att den som påstår sig må dåligt borde bli gladare med vetskapen om att andra faktiskt LIDER MER.
Liksom, okej. Så du menar att jag faktiskt borde kunna acceptera en totalt meningslös tillvaro och finna ro och glädje i den eftersom just JAG är så lyckligt lottad som är född i rätt land, i rätt tid?
Vara glad att just JAG inte är den kvinna som blir strategiskt våldtagen i krigsföringens namn? Att jag inte är den man som blir avhuggen händerna för att inte längre kunna försörja min familj? Att jag inte är fattig i Ukraina och tvingas välja ut ett av mina barn att sälja till prostitution eller organhandel för att kunna försörja mina andra barn? Att jag inte är född som slaktdjur...? Eller pälsdjur. Eller föräldralös i tredje världen. Eller i Thailand (över huvud taget).
Jag hade med glädje accepterat och tagit in en värld där alla skrattade och drack och dansade tills de dog och så gick det runt så, helt utan mening och mål men med uteslutande glädje.
Existentiell smärta handlar väl just om att vi befinner oss, mer eller mindre ofrivilligt, i en värld där ingen har svar på några frågor men de flesta ändå strävar uppuppupp till vilket pris som helst och det finns mer lidande än tanklös glädje för de flesta kännande varelser? Gör det inte?
Liksom, okej. Så du menar att jag faktiskt borde kunna acceptera en totalt meningslös tillvaro och finna ro och glädje i den eftersom just JAG är så lyckligt lottad som är född i rätt land, i rätt tid?
Vara glad att just JAG inte är den kvinna som blir strategiskt våldtagen i krigsföringens namn? Att jag inte är den man som blir avhuggen händerna för att inte längre kunna försörja min familj? Att jag inte är fattig i Ukraina och tvingas välja ut ett av mina barn att sälja till prostitution eller organhandel för att kunna försörja mina andra barn? Att jag inte är född som slaktdjur...? Eller pälsdjur. Eller föräldralös i tredje världen. Eller i Thailand (över huvud taget).
Jag hade med glädje accepterat och tagit in en värld där alla skrattade och drack och dansade tills de dog och så gick det runt så, helt utan mening och mål men med uteslutande glädje.
Existentiell smärta handlar väl just om att vi befinner oss, mer eller mindre ofrivilligt, i en värld där ingen har svar på några frågor men de flesta ändå strävar uppuppupp till vilket pris som helst och det finns mer lidande än tanklös glädje för de flesta kännande varelser? Gör det inte?
