Något särskilt
Som ni alla har märkt så är bloggen inte direkt högprioriterad just nu "i dagarna", som man ju säger fast menar en bestämt mycket längre tid än så, men idag, IDAG HÖRNI måste jag skriva för jag har varit med om något alldeles, alldeles anmärkningsvärt spännande och extraordinärt!
Jag har sett mitt livs första riktiga pedofil! Snuskhummer slash blottare slash sexuell utomhusförbrytare.
(Fast det där med blottare var nog inte ett helt passande ordexempel då han ju faktiskt skyndade sig att dra upp gylfen när jag såg honom.)
Såhär gick det till:
Jag var ute på en stillsam och harmonisk promenad med Lex på morgonen när jag helt plötsligt såg en liten figur i svarta kläder stå och slita i sin manslem för glatta livet precis i hörnet av skolan här i området samtidigt som han kikade in i fönstret.
Det mest förbryllande var inte valet av plats, aktiviteten i sig eller att han blev så förvånad av att jag kunde se honom mitt på ljusa dagen, utan hör och häpna, att han stod och tittade in i ett klassrum som värsta elitpeddot . . . på en lördag...
What is that about?
Det ger mig dock den glada förhoppningen om att det faktiskt inte var barnen i sig han kände behov av utan istället skolmiljön i sig, minnen till sin gamla tid då han hade en hjärtskärande förälskelse i sin lågstadielärarinna som han fortfarande inte kommit över. Det måste vara det.
Hehehej alla barn, kom och titta på min livs levande käpphäst, hehe.
Personerna på bilden har ingenting med texten att göra, men rätt passande att ha den i sitt bildbibliotek en dag som denna.
Jag har sett mitt livs första riktiga pedofil! Snuskhummer slash blottare slash sexuell utomhusförbrytare.
(Fast det där med blottare var nog inte ett helt passande ordexempel då han ju faktiskt skyndade sig att dra upp gylfen när jag såg honom.)
Såhär gick det till:
Jag var ute på en stillsam och harmonisk promenad med Lex på morgonen när jag helt plötsligt såg en liten figur i svarta kläder stå och slita i sin manslem för glatta livet precis i hörnet av skolan här i området samtidigt som han kikade in i fönstret.
Det mest förbryllande var inte valet av plats, aktiviteten i sig eller att han blev så förvånad av att jag kunde se honom mitt på ljusa dagen, utan hör och häpna, att han stod och tittade in i ett klassrum som värsta elitpeddot . . . på en lördag...
What is that about?
Det ger mig dock den glada förhoppningen om att det faktiskt inte var barnen i sig han kände behov av utan istället skolmiljön i sig, minnen till sin gamla tid då han hade en hjärtskärande förälskelse i sin lågstadielärarinna som han fortfarande inte kommit över. Det måste vara det.
Hehehej alla barn, kom och titta på min livs levande käpphäst, hehe.
Personerna på bilden har ingenting med texten att göra, men rätt passande att ha den i sitt bildbibliotek en dag som denna.
